Februarisortimentet gör en inte besviken. Äntligen en förnäm österrikare med spänst. 2008 Schloss Gobelsburger, Kammener Renner Grüner Veltliner är riktigt bra, för att inte säga komplett.

Nr 95880 169.00 sek. 

Ett väldigt sympatiskt och billigt vin för den som vill ha lite mer volym och fräschör utan at känna sig uppkörd. Det finns endast 800 flaskor i Monopolets lager. Rusa till pumpen och hämta din Kamptal .

Lång dag kröns med Lech och Zywiec öl från Polen. Inte konstigt då vi håller läger för fina fotbollsungdomar från Wroclaw i överschlessien, dvs från Bresslau.



Som tidigare redovisats på denna sida i cybersace smakar polskt mjöd som vardagsbier från Tyskland. Ingen särskild finess men mycket öl per sloti.

Glömt att notera erfarenheter från trettondagsäventyret i Bohuslän.



Ett dygn på Vann Spa i Lysekils utkanter gav mersmak. Det av Gert Winblad designade Spa:t ståtade med generösa faciliteter: rymlig lobby med klarfärgad konst och stor mängd levande ljus gav ett varmt välkomnande i den trettongradiga kylan. Resturang och barer också stylade enligt det nya decenniets krav på brun-svarta nyanser i smal förpackning. Breda Fogiasoffor i gråton och ryamattor bidrog till värme innanför de stora glasfönstren mot Gullmarns frusna vatten.

I matsalen satsade den unge hovmästaren på inövat kallprat och skolad teknik. Där finns en del att slipa på enär resturangmiljön har potential. Menyn var inspirerad av trakten; havsfisk och hjort. Vinlistan OK men saknade kvalitativa glasalternativ. Det gjorde dock inte öl diton, om än lite slarvig avkylning.

Rummen förvisso stylade men inte bortom klassisk konferensanläggningsprofil. Även där helt och rent med intressanta belysningslösningar.



Och i Spa:t kunde ett fåtal baddjävlar simma runt i sex olika pooler med tempratur-, ljus- och ljudvariationer. Skönt! Saknar dock utomhusbubbel. Därtill panoramabastu, turk och finnsauna. I övrigt rent, tyst och fruktigt. Behandlingarna på nedre botten hade tydlig feelgoodkaraktär och satsade hårt på mangoinpackning och havssaltspeeling. Också skönt. Min underbens- och handkur var avslappnande och nästan suggestiv i sin blommiga stearinsljusmiljö. Gott handlag om än lite väl ambitiöst... 

Pasta, bröd och vin är föda efter en köldmil kring Kottlasjön - där det f.ö. finns isbjönar...!

2004 Chianti Classico Poggio Teo är värd att notera för den som vill ta en klunk med typisk Brunellostil. Lätt, vikande tanniner och en rejäl potion kanel och choklad i en modern förpackning. Alltså, Sangiovese i bästa stil utan överdrifter, som vinagenten förkunnade.



Belissimo!

Missa inte din fryskalla Nastro Azzurro från Peroni! Dvs som uppvärmning.

Ny klassisk Veltliner med säregen grape, ananas, päron och spritz förkyller kall fredagstallrik. 2008 Hiedler Grüner Veltliner är nyinkommen och ger typisk pepprighet och rondör. Allt för en mycket anständig peng.

Alltså, åter till drykesrutinerna efter veckor av pilsner och champagne pimplande. Sehr schön!

Under 2009 har vårt folk fortsatt att missbruka modeordet; "absolut" i stället för det enkla "ja eller ja tack". Nu måste det vara slut med käckt stureplanslingo!



Detta konstaterade den konstnärlige professorn i sitt nyårstal som främst fokuserade på borgligheten illustrerat i familjen Strauss musikaliska förvecklingar. Vi njöt en kavalkad av filmaticerade kompositioner och lärde oss mycket mer om dåtidens valser och polkor samtidgt som framförallt Johann seniors fasoner visavi sina inte obegåvade söner. Och inte minst om hur 1800-talets klassiska stil blev ett genombrottet för borglighetens kulturella utveckling, där till och med lillebror Eduard Strauss som diplomat lyckades skapa ljuv musik.

Innan denna omfattande musikbetraktelse avnjöts en stor festmåltid i Brunnby församlingshem. Hummer och musselsoppan spolades ned med blommig och stadig Taittinger Millesimé 2002, piggvaren och hjorten ackompanjerades av 2005 Morey-Saint-Denis och Clos des Ormes 1:er Cru och till osten en 2005 Riesling Auslese - Horst Löwenstein.

Bourgognen var nog lite ung men ändå vuxen uppgiften och skänkte oss alla bybor stram finfruktighet. Doktorn övervägde länge att slänga in den dyrare Drouhins 1995 Pommard-Epenots men tur var väl det då Georges Ligniers et Fils finlemmade omogna pinottolkning spred en doft av både borglighet och wienertoner. Dock inte alldeles prisvärd, ens en nyårsafton - tyvärr. Möjligen borde temperaturen ha sänkts en liten aning före inmundigandet. 



Och till tolvslaget och decennieskiftet Taittinger Nocturne - en nästan halvsöt variant (18 gr restsocker). Alltså, en riktigt brödig och nötig pärla till gåslevern och det fantastisk sprakande fyrverkeriet med höjd. Tack Danko!

Labouré-Roi Chablis 1er Cru är fruktig och balanserad. Den doftar nötkola och äppelmos. Smaken är frisk, smörig och mineralhaltig som sig bör. Jordmånen består av sediment från sjöbotten med ostron och flinta som grund.

Chardonnay druvan utsätts här i norra Bourgogne av låga temperaturer och ger därför ett ljusgulare vin än vid guldsidan i Beaunetrakten.



Fondbergs import av Labouré-Roi har nog trots allt en orättvist dåligt rykte.

Jag håller halvblind vinprovning för kollegorna. Det blev rött italienskt gangstervin i Konstakademins pampiga lokaler, med viss Bellini atmosfär.



Intro om romarnas ekfat, italiensk otvungenhet och matglädje samt om vikten att bygga smakbryggor. I detta fall Peccorion Romana och nedkokt balsamvinäger. Därtill prat om Sangiovese och Nebbiolo druvornas komplexa karaktär samt frågesvar om super-Tuscany från kunnig göteborgare liksom receptivitet från törstig juvenalare.

I glasen fanns:
* Vitiano från Falesco 2007: mjukt merlotbaserat vin med mjuka och insmickrande tanniner.
* Peppoli från Antinori 2007: ung, örtig chianti med choklad och tobaks profil. Inget fiasco!
* Barbaresco från Vogheri 2003: ett fynd med animalisk, rosig, tryfflig och komplex. Prisvärd!

Kvällen avslutas med italico buffet och talträngdhet - Signiore Dottore Franco reflekterar och Don Håkan belönar, betraktar och berömmer nästan alla.

...slutet. Nästan början på något nytt. Något ovisst.

En intensiv vecka i övergångstider rundas av med just det - ett intensivt men ändå avrundat vin; 2006 Aegerter Mercurey. En ung lovande bourgogne från guldkanten. Jag köper pavan på Bryssels stirriga flygplats för 16 Euro.



Duger gott till Havs pastramilax med yogurtpotatissallad. Den svaga körsbärsdoften kompletterar fiskens kryddighet utan att störa. Detta trots att vinet ännu har något år kvar till peaken.

I norra Bourgogne odlas det i säregen jordmån - kimmeridge. Smaken blir annorlunda och den vanligtvis omnipotenta chardonnaydruvans (kallad beaunois i Chablis) flabbighet försvinner till förmån för skarpare konturer om än mjuka mineraler och en elegant fräschör.



På jakt efter en nyårsraket till skälderviksfisken testade jag två lovande buteljer under två hundra spänn: 2008 Joseph Drouhins Vaudon och 2007 Vaugiraut Premier Cru, från Clotilde Davenne. 

Vaudon hade traditionell äpplighet med var alltför späd och spetsig för att inte säga smal. Jag saknade tydliga mineraler och den smörighet som den mognare Vaugirauten erbjöd. Friskheten och den rena känslan fick jag dock ur båda alternativen. Förvisso mer i Clotildes öma kyssar än i Josephs kritighet. Möjligen gav den högre temraturen i första crun rättvisa åt annanas och limetonen samt någon slags brändhet i eftersmaken.

I dag samlar jag mig efter en sällsynt vinkavalkad - med enbart toppnoteringar. Ja, att under cresendot gå från en Guigal Cote Rotie 2001 (Brune et Blanc) till en 2003 Les Forts de Latour var fenomenalt. Tacksamhet sprider sig runt bordet och ingen hinner förstå vidden av upplevelsen förrän dropparna runnit ned i skenet av ett adventsfint och höglänt västerort. Det politiskt globala samtalet är också en utmaning, då hedergästen vet att byta ämnen från svårt till komplicerat. 



Vinet är rätt rött och har den där blodiga varma smaken man läst om. Och denna första flaska ur futureslådan är ännu ungt och lite tillknäppt. Men det är det ingen som klagar på utan den församlade expertisen hyllar vinets komplexitet och exklusivitet. Dofter av skaltjocka svartvinbär varvas med torrt cederträ. Mycket bättre än så här blir det inte - faktiskt!

 

Firrens matiga fisksoppa får fint sällskap med Villa Marias smakrika Riesling från NZ - Marlborough.

Det typiska Riesling epitetet "bensinalt" får ett fylligt ansikte. Högoktanigt! Konsistensen är annorlunda och en traditionell tysk eller Alsace känns fjärran. Trots viss tvekan hos min tyska bordsdam avlöper testet med oväntat gott betyg.

Framförallt blev balansden mellan soppans tomaterade fond och vinet klart tillfredställande. Kanske något för nyårssoppan?

Jag får njuta lunch på F12: till mangoräkorna och lofotentorsken smuttas det på Prager 2006 Grüner Veltliner, givetvis på Smaragd nivån enär notan hanteras med norska kronor. Mange takk!



Klart, att detta oljiga men ack så friska vin matchar torskryggen på det vis Melker tänkt sig. Tydlig päron- och grapeton med en sällsynt precision.

Miljön på F12 som vanligt mjuk, inbjudande och kompletterad med en imponerande akustik. Att samtalsämnet handlar om allvarliga omvälvande ting ger också krydda i tillvaron. Mir se vini ne Kosova! 

Veckan till ända och till pastan som aldrig blev kokt - pga elfel - blev det 2006 Brancaia Chianti Classico (DOCG). Ett prestigevin som i detta fall inte i alla delar motsvarade förväntningarna. Ändå gläds jag åt att jag lyckades greppa två av tre tillgängliga buteljer på SB shopen - bakom glasväggen...  

Ingredienserna fanns där men de var lite kantiga och allt för smala i sin tydliga ambition att imponera. Misstänker att mognaden saknades och om några år blir det bättre. Trägen vinner.



Många sensuella smaker trängs i ett vin som behöver hög temperatur för att komma till sin rätt. Rostade fattoner varvat med lakrits och en del typisk Sangiovese charm; choklad och mörka körsbär samt örtighet. Jag tycker mig kämpa mot ett stolt stramt vin med slank lekamen som inte vid första daten öppnar på förlåten.  

Gårkvällens italienska buffet kom åkande från Ost&Deli i Västervik.

Med i paketet kom även Le Focaie 2006 Rocca di Montemassi. Ett lättare oklassifierat vin som passade till kalla charkuterier och insalata di Pasta al Pesto och Taleggion.



Möjligen kunde man invända att eftersmaken var lite tam och chokladtonerna inte så värmande i höstrusket. Nåja, under hundringen och gjutet till en kall buffet med törstiga gäster. Finns även på låda. Prego!