Nu lackar det. Den första julklappen har kommit i form av en bokcheck på Akademibokhandeln om lagenliga 300 sek. Givaren var dock inte den hjältemodiga och robinhoodska Karl-Bertil Jonsson, utan den nye statsministern.



Eftersom jag redan läst den fd statsministerns memoirer, Min väg, mina val får det bli något annat som inte riktigt har det perssonska jagfokuset. Möjligen blir det lite knepigt att hitta en bok med samma inträngande reportage och blottläggande av politiska interjörer. Stilistiskt perfekt och språkligt korrekt, skulle nog Horrace ha sagt.



GP:s generösa insights ger den nyfikne mycken underhållning. Och om det inte vore för de återkommande ganska självförhärligande inslagen skulle denna tegelsten ha hamnat högt upp på min årsbästalista. Jag slås av att mäster Olof och goa Gudrun gjort så starkt intryck på Vingåkers strake man. Jag funderar också på varför den där Carl ständigt får sig en känga av den socialdemokrat som näst Erlander regerat längst. Jag får veta en del nytt om tsunamin och om de nära relationerna till Tony och Jacques. Jag lägger nu epoken Persson bakom mig.