Nyårsskumpa

I samband med nobelfestligheterna sörplade man tydligen i sig Pommery Grand Cru från 1996. Det är nog kanske ingen dum idé för nyårskvällen, dock inte natten! Jovisst, när HMK bjuder kostar det, men då smakar det också lite extra mumsigt.

Årgångschampagne är en raritet och delar generöst med sig av det aktuella årets smaker, väderbeständigheter och inte minst husets spetskompetens, dvs den sk. terroiren. Ja, för här kräver de franska vinlagarna lite extra; endast druvor från årets skörd, bestämd fördelning mellan de tre godkända druvorna (Pinot Noir, Pinot Menuier och Chardonnay) och lite längre lagringstid m.m. Sen, behöver det nödvändigtvis inte smaka så mycket mer eller bättre. Dock, när min gode vän "champisgängaren" bjöd på en sån där kungaskål - ja för champagne blir man bjuden på - kittlade det faktiskt dödsskönt i kistan. Bornyren var yppig och ivrig, såpass att smaken av rostad formfranska, citron marmelad och femöreskola svepte in gommen i en exklusiv hinna.

Nåja, uppriktigt sagt är det varken värt kostnaden eller besväret om behovet begränsas till nyårsnatten när annat smått och gått redan sipprat ned och smaklökar och näsborrar slappnat av betänkligt. Sånt där nattskvitter - same procedure as last year, James! - kan man faktiskt klara av med något mindre skrytsamt märke, tex. den robusta och pålitliga vardagschampagnen, Piper Hendsieck (nr.7332, 242 sek).

Men, tänker du som jag, dvs vill du starta sent och köra skumpa hela kvällen är det ju inte fel att bjuda på något lite mer pretentiöst, typ Bollinger, Brut (nr.7418, 339 sek). Annars är ju Champagne en året runt dryck som bäst gör sig som en stilfull, väluppfostrad och anspråkslös aptitretare. För har man redan förtjänat sitt rykte som vinvärldens kejsare behöver man inte ständigt imponera. Därför tycker åtminstone ego att respekten kräver vis omtanke även när nyåret står för dörren...

Som sagt, skumpan ska vara torr och gratis. Skaall!