dekanterat

Medan grannen ivrigt testar sina nya extremt bullriga trädgårdsmaskiner sätter det som vanligt generösa värdparet ut en tallrik finsnittade aptitretare på trädgårdsbordet. Sk. "nipplande" vidtar. Luxemburgsk Bofferding Hausbier med stram beska och gyllenbrun kulör gör sitt för att skapa en vårbukett. Trots indirekt atlantpaktsdiplomati över häcken avtar inte skränet från grannens provturer med vad det verkar en oändlig vagnpark, som nu också delvis dväljs i några lågtflygande Boeings.



Så när den svagt orangea solen sänker sig går vi in och dissikerar några pocherstekta pilgrimsmusslor till en Mailly Grand Cru Millisime 1997. Fänkolsratatouillen till torsk- och lax kavalkaden med färska räkor på toppen håller den med åren avmätta champagnen sällskap och våren första grepp släpper sakta sitt tag över dagen.



Bubblorna har under de tio åren som gått sedan skörden i kooperativet Mailly klingat av lite granna och vinet har intagit en klart brödig och svagt honungstonad smak. Årgångschampagnenes charm visar sig inte omedelbart utan när temperaturen ökat debuterar en spröd stolthet. Och korkspetsens vinkel mot hatten där grimman fastnat är rät och vi konstaterar att det var hög tid att förtära. Det är nu tre år sedan jag besökte Mailly och det moderna ganska nordiskinspirerade vingalleriet med fashionabla provsmakningsarrangemang strax utan för Reims. En begivenhet i sig men ändå inte i klass med detta kooperativs lite undanskymda kvalitetsklass. Därtill även relativt acceptabla prisklass.

Till helgen minns vi Jesus åsneritt in i Jerusalem.

Palmsöndagen och påskatiden står för dörren och vad kan då vara mer lämpligt än ett murrigt munköl från det belgiska klostret, Scourmont strax syd öst om gruvhålan Charleroi. Sedan 1862 har munkarna utan pardon framställt sitt öl på enbart naturprodukter med sk. yt- och dubbelfermentering som metod. Jästen tillsätts precis innan buteljeringen och den andra jäsningen sker i flaskan efter kapsyleringen.



Mitt eget besök var traditionellt mulet, småkallt och duggigt. Men både ölet och ostens djupa smak kittlar alltjämt törstens stimulatorer. Tre alkohol- och färgklasser (6-9%) ger dig en valfrihet att anpassa till påskalammets kryddning. Så, tag vad som redan finns och undvik påskens specialbryggder med endast kommersiell egenart.



Cimay blå (nr. 1651-03. 26.40 sek). röd (1653-03,  22.90 sek) och vit (71422-03, 24.80 sek).  Försök hitta ett stort öppet något tyngre glas och börja gärna smuttandet med en rostad mandel eller två... Glad Påsk!

Rully 2004 från Joseph Drouhin (nr. 5181, 135.00 sek) är ett ordinärt Bourgonevin som trots allt bjuder på några egenartade upplevelser när nu påskharen snart ska styckas och Grevéosten hyvlas. En bärig fatton mixat med skogsbär, hallon, jordgubb ger dig ett ganska saftigt vin som doftar svagt av örter och vanilj.

Vinet framställs enbart på handplockade Pinot Noir i södra Bourgogne, närmare bestämt i Cote d'Or strax norr om staden Chalon sur Saone. Den kalkhaltiga lerjorden ger utmärkta betingelser för ett förföriskt vin med smidiga tanniner kontrasterande mot en rundnätt men inte skrymmande eftersmak präglad av godisaktiga aromer. 



Men för dryga hundringen får du faktiskt bara ett alldeles ordinärt Bourgognevin om än från Drouhins säkra blir det till en vardagsbegivenhet. Vill du dock dyka djupare ned i detta världsberömda vindistrikts smått otroliga variation och smakriklighet blir det till att lägga på ett par hundringar till och fylla i en beställningslapp. I Bryssel håller De Coninck ett bra urval och Rullyn får du för blott 11.95 Euro!

"Det stora ölet från Alsace" står det på burken jag fick med mig från Paris. Vanligtvis får man Fischerölet i en snygg gammaldags brun flaska med snäppkapsyl. Idag blev det burk med 6% alkohol och en klar, ren och maltig smak med diskret honungston. Det rena mineralhaltiga vattnet från Vogeserna präglar detta öl som erbjuder en uppfriskande bryggd med ett lätt skum. Ett utmärkt val till en croque uppbyggd på tapenade, philladelphia, kalkon, machésallad och några basilikablad. Tyvärr går det inte att inhandla Fischer på Bolaget men väl i Benelux och särkilt i Luxemburg där det är rejält nedmomsat.

Här hittar man vad som behövs för att få med sig en bra matlåda hem till William Fevres Chablis. Ostar, charkuterier, bröd, choklad och mycket mera åker ned i korgen på matmarknaden och i vinbiblioteket.



Åter i hemmets lugna vrå får Patricia Kaas sensuella röst komplettera pianot och Parisäventyren summeras med en suck vad gäller LAVINIAS turistprislista. Nästa gång blir det till att botanisera i Montmartres vinbutiker.

I morgonbitti bär det av till den franska huvudstaden och en allturistisk sightseeing. Inkvarteringen sker inte på Hilton utan på ett logistiskt förträffligt Accorhotel. Jag tittar efter Sarko och Sego medan övriga i familjen gör arkitektoniska upptäkter... Naturligtvis ett nedslag på Lavinia och en titt på Galeries Lafayettes vinhörna. A bientôt!

På förekommen anledning följer här några spontana tankar kring detta utomordentliga vinhus produktion. Etienne Guigals förfader Jean började sin verksamhet vid andra världskrigets slut och är i dag en av Frankrikes och världens mest renomerade Rhonevinsproducenter.

Denna blogg har tidigare under rubriken "VECKANS BUTELJ" gett några smakprov på Guigals rika flora.



Det breda sortimentet rymmer allt från enkla generiska Cotes du Rhones till avancerade Cote Rotie och Hermitage. I Tain strax söder om Lyon ligger det heliga Hermitageberget där de finaste druvorna plockas ned för hand. Men egentligen över hela det vidsträckta Rhonedalsområdet finner man arealer där Guigal utvinner smått otroliga viner. Dominerar gör den mustiga och intensiva  Syrahdruvan som, till skillnad från nya världens motsvarighet Shiraz, blandas upp ju längre söder ut man kommer.



Detta faktum, dvs Guigals bredd och genomgående höga kvalitet har inneburit att Systembolaget erbjuder ett ganska generöst urval i sitt sortiment. Prismässigt inte så pjokigt heller, åtminstone om man jämför med det höga internationella prisläget. Ja, det är faktiskt så att Bolagets prislista i någon mån kan konkurrera med den i västeuropa till och med i Frankrike, om man inte handlar med mängdrabatt och omomsat förstås.



Vinvärldens mest beprövade och erkända provsmakare Robert Parker har alltid hyllat Guigal för deras globala framgångar. Han återkommer ständigt till familjen Guigal kompromisslösa kvalitetsambitioner och traditionella stilart. Särskilt Guigals 2001 har länge återkommit i Parkers krönikor. Nu gäller dock 2003 som skördades efter den där ruskigt varma sommaren, då skogar brann och åldringar stupade. Dessa extremt solexponerade druvor har gett oss ett rött, moget, fruktigt och lite extra tungt vin som kan i sina mer prestigefyllda appellationer sparas åtminstone i tio år.



Och så här rankar vinadvokaten Parker 2003 på sin 100 poängsskala (där väldigt få viner kommer över 90 och där ett extremt litet antal får 100): Cote Rotie och Hermitage 90-93, Chateauneuf de Pape 90, Gigondas 87-88. Han ger den vita Hermitagen 89-92, Condrieun från 2004 91p och Crozes Hermitage 87-88 poäng. Nämnas kan att just Guigals Cote Rotie La Moulinne har lyckats med mästerstycket att få 100 poäng!



Personligen är jag stormförtjust i CDP och dennes lillebror Gigondas som liksom påvevinet kommer från södra Rhonedalen i gränstrakterna till Provence. Här blandar man upp den sträva Syrahdruvan med en flera andra, både gröna och blå, druvor som ger ett mångfacetterat vin som inte blir lika strävt och tungt som tex St Joseph. Grenache och Mourvedre är två tongivande druvor i söder som ger just denna lilla piff till ett vin som drivs upp i stark sol och stenig jord med ett stilfullt skyddande kullerstenstäcke.



Därmed inte sagt att de dyrare prestigevinerna från norra Rhone, Cote Rotie eller för den delen Hermitage, måste få en komfortabel plats i din vinkällares mörkare och svalare utrymmen. Cote Rotie är unikt i sitt slag enär man blandar i en liten del Viognier. En grön smakrik druva som ger en diskret viol- och aprikoston till det annars strikta rödvinet.  



Vita Rhoneviner har väl också sin charm men för egen del gillar jag inte den lätt oxiderade färgen och de fyndiga blandningarna av Marsanne och Rousanne. Två klassiska hjälpdruvor, tex i röd St Joseph, som inte riktigt meriterar för egna äventyr. Har i och för sig lyckats lagra några vita CDP med framgång. Men för all del, färsk Condrieu och Hermitage är gudagott!



Håller i hastigheten på att glömma rosévinet från Taveldistriktet i trakten av Avignion. Parker ger 90 poäng för Guigals 2004:a och liksom min trädgårdssippande kollega pratar han om en alldeles otroligt fräsch dryck som faktiskt också håller för lättare måltider inomhus, tex till påskens diversifierade kostcirkel. Tänker du dig ett mer omfattande drev på påskharen kanske den billigare standardrosén från 2005 med rimliga 87 Parker-points kan va nått att svalka sig med?

Vårdagjämning och varför inte en hel blomlåda från "Kungen av Beaujolais" Georges Duboeuf? En kartong full med fransk vinhistoria (nr. 805220-08, 186.00 sek). Finns även flaskor med den generiska beaujolaisen, villagen och cruerna.



Detta blommigt fruktiga vin som framställs på den egendomliga Gamaydruvan behöver man inte enbart dricka på hösten när nyvinet släpps. Det går lika bra om inte bättre på våren när det spritter i buskarna och susar i löven (Magnolian). Jordgubbs- och hallondoft med ståltanksklar plåtighet... Läckert!

Häll upp detta lite småsvalt till stekt vit fisk, charktallriken, chefssalladen eller den lagrade herrgårdsosten.

Årets praktiska provning innehöll följande: Bourgeois Sancerre Les Barones, Hubert Beck Tokay Pinot Gris, Breuer Riesling, Fontanafredda Barolo, Baron de Ley Reserva, Berginger Founder's Estate Pinot Noir och Peter Lehmann Barossa Shiraz. Till nästa års Munskänks prov blir det hårdträning på spansk Rioja och australienisk Shiraz. Dessutom temperaturskiftningarnas effekt.

                   

Att främja en vinväns vyer är en god gärning. Det var mycket gott och egentligen inte helt väntat att schweiziskt vin skulle appellera på en konservativ endruvsdrickare. Men med van hand lotsades jag fram till en subtil, komplex och kreativ upplevelse. Man känner blandningen av friskt gräs och mörk schiffer när det guldgula vinet sippas ur ett frysimmigt glas utan fot.

Charles Bonvin från Sion i Valais gör en serie under namnet Noble Cépage. Petite Arvine bygger på en traditionell romersk druvklon och erbjuder en aromatisk och exotisk smak av ananas, citonskal och grapefrukt. Till Gryéren och Appenzellerosten är detta ett utmärkt val men det håller också hela vägen genom den ugnstekta torsken med baconflarn och pinjenötter. Man får förmoda att den lilla Arvine tillför finess när racletten eller fonduen står på bordet.

En av vinvärldens stora entreprenörer är död. Ernest Gallo dog i veckan vid en ålder av 97 år och efterlämnade familj, vänner och till nyligen världen största vinfirma efter sig. Inte bara internationella försäljningsframgångar utan även segern i den immaterialrättsliga tvisten med Toscanska vinbönder (Gallo Nero) krönte denna amerikanska vinkonungs hjässa. Vila i frid!

Denna vecka blir det mindre bloggande p.g.a. ivrigt resande. Först bär det av till Stockholm och sen till Sarajevo där det kanske kan bli tillfälle att utöver politiska bekymmer titta till den bosniska bryggerinäringen. Där finns enligt mitt tycke Balkans bästa pivo och en och annan fotbollstalang...!



Vad gäller den bosniska vintraditionen finns nog en hel del att lära sig...?  På vägen hem under mellanlandning i Wien hoppas jag på några flaskor i Grüner Veltliner.

Det stora öppna bourgoneglaset är fyllt med ett kallt gulgnistrande vin som doftar svagt av grapefrukt, koriander och citron. Ju varmare det blir desto mer ger detta snustorra vin i från sig en mineralig lite äpple, för att inte säga ungdomlig förnimmelse.

Likt en vårblomma som ska till att knoppas stretar Bourgognes vita diamant hårt emot även när den efter fisken ställs mot en vällagred Comté.



Smaken på denna Joseph Drouhin, Chablis 2005 (nr. 5765, 125.00 sek) går mot sparris och kronärtskocka. Och just Drouhins 2005:or prisas, bl.a. Master of Wine, Jancis Robinson. Chablisområdets skifferjordart bidrar också till en nästan stenig eftersmak. Ungefär som när du ofrivilligt får grus i munnen en torr, frisk och solig vårdag. Som i dag i Bryssel, +16 grader!

Fredag kväll och middag hemma hos en god vän som har det mesta men sannolikt inte Loirevinet som är en replik på hennes egna egenartade egenskaper: intensivt blommig med en söt smak av gröna äpplen, päron och sviskon. Eller som vissa sommelierer brukar säga; "ett mycket mångsidigt vin".

Chateau Moncontour Vouvray 2001 - Demi Sec köpte jag under påskferierna 2005, då familjen tagit in på en bondgård strax utanför Tours. Och självfallet fanns Touraines stolthet med bland de solexponerade Chenin Blanc vinerna på vinmässan i Amboises kungliga palats och naturligtvis plockade jag på mig några flaskor mjukpresade och ståltanksjästa Vouvrays.



Och på påskdagsmarknaden fanns det en uppsjö av ostar att inhandla för att filtrera ned den restsockrade Vouvrayn med. Annars är detta pikanta, syrliga och aromatiska vin ett utomordentligt val till seafoodanrättningen eller fisken med krämig sås. Denna halvtorra variant torde också matcha bra till någon desert eller ökentorr chokladbit.

Vin, champagne eller konjak till choklad är annars svågerns arena. Han säger alltid Valrhona. Antagligen därför att han ännu inte varit på vildsvinsjakt i Ardennerna och bara tänker på procenten...



Vill man inte vara konventionell sägs det att Vouvrayn också håller stången mot kryddiga orientaliska rätter. Så nog ska vår ständigt socialiserande och charmerande middagsvärdinna säkert kunna hälla på en slurk när den stora vänkretsen från Mellanöstern ljudligt lutar sig över grytorna.

Kronstam måtte säga: "En söt, engagerade och lyxig figurering som aspirerar på en generös final. Företäll dig en Zornsk kulla modigt simmandes ur en vik av rosor..." 

Trevlig helg!
 

Idag fyller min kära kollega många år. Och dessutom firar vi, just det, alla kvinnors alldeles egna lilla dag. För att hylla alla dessa underbara medmänniskor och inte minst min kära mentor lyfter jag återigen fram ett lite sötare, mer moget och vällagrat Rieslingvin. Att det sen kommer från Tyskland är ju ingen tillfällighet, heller. Genau!



För något år sedan innebodde vi en helg hos den gästfria familjen Schumann i den lilla byn Lieser i Mosel. Där var skörden i full gång och hela släkten kämpade natt och dag med att få in druvorna från de branta slutningarna. Med sedvanlig tysk precision pressades och jästes druvor på löpande band. Medan herrn Ulrich och gamle Opa jobbade i vingården skötte frau Giesela pensionatet och köket. Jawohl, alles in ordnung!


I bilen lastade jag lådvis med vin i olika kvalitetsklasser, särskilt Schumanns prisade auslese und spätlese, åkte med hem till Bryssel. Eftersom dagens födelsedagsbarn  - trots överliggandet - ännu inte hunnit med en tur till sin fädernes jord i Phalz känner jag mig tvungen att överlämna en liten kartong, dagen till ära. Därtill ett vykort från ett utflyktsmål som ger dig ett riktigt gasthaus, flodbåtar, cykling och strövtåg i romantiska Bernkastel-Kues.



Både aus- und spätlesen har vid det här laget fått charmigt avslipade årsringar som mellan varven ger ifrån sig en petrolisk doft som liksom den stundtals fartiga jubilaren snabbt och oväntat övergår i en lite spritsigt välskräddad piffighet. Den lite lätt oxiderade färgen och den citrusbemängda aromen är ännu ett kvalitetsbevis som kommer att harmonisera med den sjötunga som födelsedagsbarnets alldeles egna "chef" där hemma lagt in i ugnen medan han pressar potatisen i smält smör. Eller blir det bara en mosbricka på grillen? Und, jetzt geht's los!



Och så Kronstam då...; "En välsvarvad midja som läckert transformerar den ännu spänstiga kroppens grace över till de dansanta benens påtagliga pigghet. Sötmans alltmer honungsaktiga doft påminner om en diskret kvinnas  subtila parfymering."  

GRATTIS!

I morgon firar vi den internationella kvinnodagen och då, grabbar, gäller det att undvika onödiga misstag! Fram med skaldjursplatån, rosenbrödet och på med tofflorna... Oavsett om du tar fram en påse djupfrysta räkor eller om du rent av försöker gratinera hummern tror jag på något vitt och fruktigt i glaset.



I höstas besökte jag Dopff&Irion i Riquewihr. Efter en solig joggingtur över Crulägena Schoenenbourg och Vorbourg blev det provsmakning och privat upphandling hos D&I . Deras Grand Cruer är inte lika berömda och dyra som hos grannen Hügel men väl så behagliga och insmickrande.



Alltså, just vad som behövs i morgon! Jag köpte med mig en låda gott&blandat och gladde mig verkligen när Bolaget i vintras även introducerade andravärldskrigsänkan Madame Irion och René Dopffs Riesling Grand Cru Vorbourg 2002 (nr. 99409, 145.00 sek). En sällsam, rik och fuktig upplevelse i sann Alsacestil.

 

För denna ganska modesta utgift får du ett stort vin som ger ifrån sig en balanserad doft av honung, bensin, torkad frukt och lime. Den relativt torra smaken är äpplig, frisk och mineralig. Ståltanksjäsningen ger dig också en klingande klar lite metallisk bismak som bidrar till en harmonisk, exklusiv och stilren bouquet.

Och vad skulle Kronstam ha sagt? "En slank, lätt solbränd kropp som rör sig på ett upphetsande och förföriskt sätt i det dunkla ljuset av en veke vars låga brinner på ett inteligent och aptitretande sätt..."?



Vill du läsa mer om Dopff&Irion och deras viner innehåller denna blogg en resumé av Håkan Nilssons goda bok om provsmakning i Alsace.  Synd att Anitra inte ännu tagit in Dopffs, Riesling Verdanges Tardives; en söt och fuktig kyss till nachtischen! Dock, finns D&I:s feta och smöriga Tokay Pinot Gris Vorbourg Grand Cru (nr.85498, 186.00 sek) att tillgå i B-sortimentet.

Så passande att gårkvällens munskänkeri fokuserade på en av de främsta privata oldlarna i Australien; Grant Burge i Barossa Valey. Femte generationen Burge slår liksom sina förfäder in på en underliggande sakral ton när han talar om att "allt vin föds i vingården, som i sin tur är den vagga i vilken kvaliteten utvecklas..." Burge sägs vara troende och charmigt konservativ när han framställer sina viner, tex. i Eden Valley.



I går hade vi förmånen att prova Burges Miamba Shiraz och Cameron Vale Cabernet Sauvignon. Den förra full av lakrits, choklad och tjära varvat med  bussiga tanniner och ungdomlig spritighet. Den senare med klar svartvinbärston, eukalyptusdoft och smak av läder och mintchoklad. Båda med klassisk fransk ekighet med en avslutande mjuk vaniljtopp som final.

Mig's World Wine, Chaussé de Charleroi för dessa typiskt omfångsrika australiensare för cirka 15 Euro. Prisvärt!

Ett av de mest betydelsefulla och klimatologiskt varierade vindistriken i Australien heter, just det, Victoria! Precis som den svenska tronarvingen som faktiskt under utrikesministerns ledning gästar Bryssel i morgon för att askultera i EULOGI. Att då passa på och skriva om Australien och sopa rent bland spekulationerna om vem som egentligen har bästa kollen är ju givet, eller hur?



Jag försöker alltså lära mig ännu mer om aussie-wine och läser att det skiftande klimatet i södra Australien ger vinbönderna stora möjligheter men och klara utmaningar. Trots detta driver man upp både kall- och varmklimatsdruvor med finess.

Precis som övriga delar av den australienska vinvärlden ägs de anrikaste och mest välrenomerade anläggningarna av giganten Southcorp numera Fosters, som kontrollerar bl.a. Lindemans, Wolf Blass och Penfolds men inte Brown Brothers!



För ett tag sedan inbloggade jag en av "the Browns" enligt mitt tycke lite annorlunda viner: Tarrango som framställs i Victoria. Nu är jag på jakt efter en flaska från prestige sortimentet Patricia. Varför inte den omskrivna Merlon som fått the Royal Price i Melbournes vinfestival?

Måste be om att få återkomma när jag besökt Bryssel nya Aussie-wine shop just utanför kontorsdörren. Cheers!

Barbaresco Raggiante 2003 DOCG (11.95 Euro på Italia Autentica i Anderlecht) är en rödorange tålmodigt ekad italienare från toppen på de ofta dimhöljda Langhebergen i Piemonte. Detta lätta, balanserade, lite extraktiskt bittra och sävliga vin är enbart framställt på den nyckfulla druvan Nebbiolo (nebbio=dimma).



Doften av körsbär och violer gör detta av huset GIORDANO charmiga och feminina vin till ett utmärkt val när den parmesaninströdda räkpastan (Livets Goda n:o 25) står på bordet. Den småslöa garvsyran letar sig fram bland den annars fatiga smaken som går mot skogssvamp och multna löv.

               

Pronto! Gillar du detta vin erbjuder GIORDANO också den i kastanjefat ömt stjälkjästa storebrordern Barolo, men glöm inte att den bäst förtärs efter tioårs lagring, då den djupröda färgen mattats av till ett rosenrött skimmer.

Min kära kollega "globetrottern" (nyss åter från Kuba) kommer in på rummet och så där helt apropå berättar om ett ljuvligt ställe i Provence. Chateau Talaud ligger vid Mont Ventoux fot strax utanför Carpentras. Vi har båda läst franska på Chateau Correnson utanför Avignon, hon med stor framgång och jag med mycket begränsad sådan, varför ett återbesök som plockare i skördetid kanske vore nått?

Hon fortsätter och berättar engagerat om Bryssels nya oenotek där tydligen senaste besöket innebar ett glas Penfolds Bin 407, ja ni vet den där stilrena cabben med uppsträkta tanniner. Jag måste kolla upp detta!

Vinmöte i cybervärlden! I dag har jag fått kontakt med en likasinnad, dvs en vinjurist med god smak: vinrankan. För att hylla denna uppenbara Bordeauxexperts uppenbarelse skriver jag en festskrift till vinrankan som förklarar varför just vinerna från denna del av världen paralyserat vinvänner i århundraden.



Skulle du måhända vilja slå på stort och gå via Banken till Bolaget bör du diskret lägga fram en lapp till kassörskan med följande nummer 89002B alt. 83412B. Hon ber dig då vänligt men bestämt - dock med lite tillgjord respekt - uppsöka vinrutan på butiken vid Regeringsgatan, naturligtvis i huvudstaden.

Eftersom hon insett att hon endera har att göra med en riktig sommelier eller möjligtvis en bulvan för den ryska maffian avslöjar hon inte att din prislapp kommer att bli minst fyrsiffrig (beror på hur många pavor du behöver).

Du har alltså visat intresse för en av de fem mest sägensomspunna slottsvinerna från Bordeaux. Här snackar vi världsmästare och inte något enkelt pimpel. Det är Chateau Latour, nothing less! Vi håller oss självfallet till Jantelagen även i denna svåra sund av oansvar och tänker oss bara en halvmogen 2001:a, men ändå 3990.00 sek för första vinet och 986.00 sek för andra vinet. Men, nu smakar det verkligen inte kattpiss!

Den fylliga doften ger det väl utvalda sällskapet runt bordet en varm känsla av exklusivitet och den mörkröda tegeltonen blandas harmoniskt med skenet från de tjocka liljeholmsljusen, för att inte tala om den ännu lite kärva kolasmaken som sakta övergår i papperstorr kubansk tobak. Åh... vad du känner dig bortskämd och långt borta från BiB-andet. Njut för fan, once in a lifetime!