dekanterat

Kort nedslag för ett fruktsamt vängruppsmöte i den estniska huvudstaden bjuder på festölet Saku Kuld, för att vara prestigeprodukten ett sällsynt tamt öl utan varesig spänst eller vörtsyrka. Kontrasterade föga mot den cementgråa arkitekturen och det rådisiga vädret. Better up Interbrew!

Så hade det inte varit för Tallinns alltmer neonindräkta fasad med begynnande Manhattankonturer skulle denna utrikesresa varit ett särskilt balt upptåg. Vänner emellan talade vi om de visemännen och islamofobi i nästan Vilkska termer. Så länge Kemals anförvanter inte vänder oss ryggen kan vi ta vissa risker sade en brittisk kollega som just börjat hämta sig efter den kroatiska överhalningen. Och då fick jag tillfälle att lära ut hur en Bildtsk "mjuklandning" genomförs.

Men väl inne på Stockmanns välförsedda dryckesbutik kunde jag se vilket generöst urval och vilken tilltalande prisbild esten bestås med utan ett monopol. Här fanns Krug, Ruinart, Hügel, Banfi, Penfolds, Salmon Undhof i långa rader. Och en ölhylla som inte saknade mycket i övrigt att önska. Jawohl, sehr viel Weissen!

På flygplatsen hittar William Fevres lilla Chablis till nästan lika bra pris som på Galleries LaFayettes stinna vinhörna. Kimmerridgevarning inför nästa inbloggning, alltså. Tills dess funderingar på bosniska principer.

Det blå tåget rullar in mot stan och jag tar del av den senaste halvstatliga reklamkampanjen som vidmakthåller bilden av svenskens latenta missbruksbenägenhet. Anitra, har du helt missat att måltidsdrycker är en slags kulturyttring? Både statsbor och torpare måste få chansen att ta eget ansvar och känna sig fria att effektivisera sin tillvaro. Ja, SB har god kvalitet, rikt utbud, rimlig prisbild och kunskap!
 


Inte tu tal om detta men valfrihet är också viktiga värden att bevaka. I tider där den billiga och lågkvalitativa nätspriten trasslar in över våra gränser borde det inte vara svårare i Sverige än i övriga EU att hitta former som medger försäljning av öl&vin i dagligvaruhandeln. Konkurrensen mellan lågpriskiosker och sofistikerade kvalitetsbutiker kommer snart nog att rensa upp. Men låt oss i alla fall slippa marknadsföring som skrämmer och försvarar omoderna marknadsformer, sådana som vissa dagligen bekämpar i Europas utkanter. Debatten måste ges mer utrymme!

Clos Joanne d'Orion, Pouilly-Fumé 2003 (nr. 2244, 159.00 sek) från Sancerrekullen mitt i Frankrike i sydöstra Loire är ett bra vin men ack så tamt. Inköpet skedde sur place under påsken 2004. Vackert så det förslår fyllt av vinromantik. Här kändes grapefrukten och paprikan samt en typisk mineraldoft av den vita flintstenen. Mycket fluortantsmak, tyvärr.

Ett par dagar i Mindre Asien ger mersmak, även för den som gillar flaggor och upplysta porträtt samt ett och annat böneljud. Jag misstycker inte, tvärtom en välbehövlig dos av den nygamla världens rikedomar. Under resan läser jag Zsigas "Hejdå Österuropa" och får en tankenöt till att knäcka. Vart är EU egentligen på väg?



Efesen smakar naturligtvis bättre i sin autentiska miljö, särskilt på riktig turkisk bar. Det gör också Bureken och den söta Tursko Kavan. Dock inte så mycket av den rökiga hårt marknadsförda Kavalklideren (se mer nedan) rinner ned. Nu gäller det bara att regelanpassa dessa orientaliska delikaterser till EU-standard, dvs högre priser och neutralare smaker. Och så var det ju det offentliga rökförbudet och trafikrytmen, förstås!