Fina fisken firar
Pickos goa gubbar firar med bouillabaisse och Åke vid dragspelet. Firren är en pigg treåring. Med i påsen hem åker Slätvar, forell- och Kalixrom med tillhörande blinis.
Till detta några varuprover från Monopolet, på jakt efter en schysst nyårschampagne;
Bintang Pilsner är ett slätstruket öl från Indonesien som bleknar inför sina holländska förebilder. Inledningsvis potent maltighet slaknar snabbt och kvar blir bara stum grumlig beska. Läser varningstexten på buteljens baksida och inser att detta inte är något för det motsatta könet, åtminstone inte de under omständigheter.
Alexandre Bonnet Champagne är prisvärd även på halvflaska (125.00 sek) men lyfter aldrig riktigt från det öppna glaset i liten B-kupa. Allt finns egentligen där, men brödigheten är skorpig och bornyren alltför tam. Till vardags OK men inte till nyårshummern, tyvärr. Duger dock i jacuzzin om sällskapet är rätt...
2006 Chablis Premier Cru Chantrerie från Laroche innebär fortfarande ljuv sång och krittorr metallisk spänst. Precis som det ska vara när den steniga kimmeridgejordmånen gjort sitt jobb med den i och för sig lättflörtade Chadonnaydruvan.
Till detta några varuprover från Monopolet, på jakt efter en schysst nyårschampagne;
Bintang Pilsner är ett slätstruket öl från Indonesien som bleknar inför sina holländska förebilder. Inledningsvis potent maltighet slaknar snabbt och kvar blir bara stum grumlig beska. Läser varningstexten på buteljens baksida och inser att detta inte är något för det motsatta könet, åtminstone inte de under omständigheter.
Alexandre Bonnet Champagne är prisvärd även på halvflaska (125.00 sek) men lyfter aldrig riktigt från det öppna glaset i liten B-kupa. Allt finns egentligen där, men brödigheten är skorpig och bornyren alltför tam. Till vardags OK men inte till nyårshummern, tyvärr. Duger dock i jacuzzin om sällskapet är rätt...
2006 Chablis Premier Cru Chantrerie från Laroche innebär fortfarande ljuv sång och krittorr metallisk spänst. Precis som det ska vara när den steniga kimmeridgejordmånen gjort sitt jobb med den i och för sig lättflörtade Chadonnaydruvan.
Brezlen und Weissbier
Äntligen fredag efter ännu en vecka med mersmak. Äntligen en paus för livsbalans mitt i novembermörkret. Äntligen tid för spontan njutning utan krav och ansvar. Sehr gemütlich.
Fångar några pinfärska Brezlen och ett par kumminstinna Kornspitz på Hötorgshallens germanska bageri. Och en torr holländsk edamerkaas med julerött parafinhölje. Udda men ändå tydlig adventskänsla. Jawohl!
Sen av med kapsylen på en kristallklar Paulaner Weissbier och direkt glimmar grannkåkarnas kitschiga ljusdekorationer varmare. Stille nacht...
Bryggden är överjäst och släcker törsten med somrig citrondoft. Veteölet från Tyskland är exklusivt och överlägset sin belgiska motsvarighet, Hoegaarden som var där i fredags. Ett alltför feminint öl i dessa mörka tider. Genau.
Und jetzt, abendsessen.
Fångar några pinfärska Brezlen och ett par kumminstinna Kornspitz på Hötorgshallens germanska bageri. Och en torr holländsk edamerkaas med julerött parafinhölje. Udda men ändå tydlig adventskänsla. Jawohl!
Sen av med kapsylen på en kristallklar Paulaner Weissbier och direkt glimmar grannkåkarnas kitschiga ljusdekorationer varmare. Stille nacht...
Bryggden är överjäst och släcker törsten med somrig citrondoft. Veteölet från Tyskland är exklusivt och överlägset sin belgiska motsvarighet, Hoegaarden som var där i fredags. Ett alltför feminint öl i dessa mörka tider. Genau.
Und jetzt, abendsessen.
Påsvin
Inför profilprovningen av italienska viner den 6 december ute på Höglandet konsulterar jag kunning representant för vinagenten Fondbergs. Vi snackar om Sangiovesekloner och Nebbiolovarianter samt svårigheten att tämja en passitojäst Corvina innan samtalet rinner över på temat påsviner.
Fondbergs är tydligen världsledande på "Bag utan Box", dvs treliterspåsar med trycktapp. En miljövänlig produkt för karaffpimplare och såna som vill grilla och pilla med tappar i trädgården eller i båten. Douglas Green Shiraz/CS kompotten från Sydafrika har emellertid fått fyra plus av Aftonbladets vinexpert. Det förebådar kanske en ny trend.
Jag är nog trots allt lite skeptisk byggt på min rädsla för svavelfällning, hastig oxidering och det faktum att kvalitetsvinet inte riktigt kommit ur säck i påse... Sen handlar det ju om känslan och atmosfären om den sanna feelgoodeffekten ska uppstå i stearinljusets flammande sken. Vissa saker ska man ha i flaskor, andra i påsar eller kartonger.
Fondbergs varslar dock om Chablis i påse lagom till sommaren. Och hoppas på ett förpackningsamarbete med Försvarsmakten. Jag håller tummen för alla BiB:are och BuB:are. Jag kommer att testa med stor förhoppning.
Steget är taget. Efter lång tvekan har en stark kvinna långt bort i Orienten fått mig att till slut våga hoppa ut i cyberskvallrets egendomliga värld. Genom att "outa" denna händelse i dagboken hoppas jag att ansiktsboken ger mervärde.
Ännu återstår att bildsätta boken, länka upp den och inte minst bjuda in kompisar.
Redan srtömmar det in kända och mindre kända polare. Känns riktigt ballt!
Jag firar detta stora steg för mig och lilla steg för mänskligheten med en fin liten söt pralin.
Ännu återstår att bildsätta boken, länka upp den och inte minst bjuda in kompisar.
Redan srtömmar det in kända och mindre kända polare. Känns riktigt ballt!
Jag firar detta stora steg för mig och lilla steg för mänskligheten med en fin liten söt pralin.
Ensamvargen.
Äntligen är jag klar med Anita Krantz alltför långa saga om Fredrik. En berättelse om hur vår nya statsminister föds ur Lyckselebataljen och naturligtvis en nyttig handbok för centralbyråkrater i allmänhet och politologer i synnerhet. Boken tycks vara resultatet av en uppriktig och neutral dialog mellan objektet och Krantz, ganska fri från fichtelision.
Att alla nu flockas kring Fredrik är inte konstigt, men varför har det skrivits så lite av biografiskt värde om vår nya moderna ledare? Är han måhända en ulv i fårakläder? Eller just en ensam jägare på politikens slagfält? Och hur låter det under fullmånens sken? Vetskapen om detta får anstå.
Man får dock veta hur flocken kring Fredrik; Borg, Schenström och Schlingman tar fram konceptet "Nya Moderaterna" och hur de gamla högerhökarna med Bildt, Tobisson och Unkel i spetsen prejas ur vägen. Och Kristensson förstås.
Jag får tyvärr läsa samma sak flera gånger i ett virrvarr av nya gamla möten mellan Anita och Fredrik. Och alltför lite om personen och personerna - Filippa - bakom titeln SM.
Nåja, nu får dessa intryck svalna och blandas med de jag kan hämta ur Nuders stolta skrift, som redan lägat och väntat ett tag.
Dogs
Så har det då hänt; världspremiär på Vilks muhammedmusikal Dogs med Humanisterna som arrangör.
ABF-huset på Sveavägen var belägrat av ett starkt polisuppbåd som nogsamt granskade det dryga hundratalet betalade, vilka vikt lördagseftermiddagen för en smått bisarr föreställning.
Inledningsvis babblade Vilks om sina konstnärliga grundvalar och koreografin bakom den anti-muslimska musikalen, som bestod av dryga tiotalet hysteriska kortfilmer. DvD:er som musklickades fram av artisten själv. Allt med väl vald musik till ständigt skiftande bildkavalkader åtföljd av engelska textsnuttar. Snurrigt, surrealistiskt men genomtänkt, åtminstone för de som känner till den fotbollsdyrkande mannen från fristaten Ladonien (med grön flagga).
Ackomanjerad av Verdi och Fellinis musik och Hitchcock scenerier försökte Vilks rättfärdiga sina rondellhundar och Muhammedkarikatyrer utan någon självransakan. Obsena bilder av nakna kroppar i lervälling, bildsvep i ökenmiljö där beslöjade män rider i solnedgången, mudjahedins under prad och strid samt fotomontage med Guillou, Schori och Marklund illustrerandes samhällets slappa försvar av yttrandefriheten.
Mellan varje filmstick briljerar Vilks med förment högintelektuella resonemang om effekter som få hunnit fånga upp på duken. Här främst tolkningen av askonsdagens hyllning till den fria barndomen. Därtill lustigheter om det svenska konstsamfundets begränsningar. Först begriper jag ingenting sen förstår jag att temat för dagen är bristen på feminism inom Islam kombinerat med den religösa åskådningens krigiska våldsbenägenhet.
Det blir tydligt när Vilks släpper på del 2; "Life of Prophet M", där satans verser och avancerade suratolkningar får ett bejublat crescendo med scientlogen Tom Cruise som Allah och idel lättklädda damer som Allat, muslimernas första gud som var en kvinna. Här kommer alltså nyheten, dvs Vilks är inte alls nöjd med Islams skeva kvinnosyn. Naturligtvis kombinerat med blankkammade hundar i blänkande stålkoppel varavat med bannor över de otrognas hädelser av Muhammed.
Säga vad man vill, men emellanåt har Vilks spektakel visst underhållningsvärde, om man nu bortser från det grumliga budskapet. Vilks hårda skott mot målet har ofta samma precision som när han ger ett parti Grounds på Brunnby IP eller spikar drivved på Nimisborgen vid Kullabergets fot.
Själv hinner jag lämna lokalen innan de våldsamma motreaktionerna kom med följd att folk skadades, avisades av polis och Vilks fick eskorteras under tumultartade former från scenen genom en bakdörr. Det låg i luften hela tiden och spänningarna steg successivt under den starkt provokativa föreställningen. Fatwan lär inte lyftas ännu om jag läser dialogen mellan Vilks och Ahmadinejad rätt.
Nu återstår att titta på notan, först för Stockholmspolisen och sen för den centralförvaltning som ska hantera relationerna till den muslimska världen. Och så de kommersiella förlusterna för svensk exportindustri. Hot och skadegörelse mot oskyldiga subjekt i Sverige och utomlands.
----------
Nåja, min kulturlördag avslutas med en lugn och vacker fransk pratfilm; Sommarminnen. En mysig berättelse om hur arvingarna till Paul Berthier skiftar den märkvärdiga kvarlåtenskapen mellan sig och Musée d'Orsay i sämja och sorg.
Kvällen avslutas med smakrik italiensk Chardonnay och Bouillabaisse på trivsamma bistro Aubergine.
ABF-huset på Sveavägen var belägrat av ett starkt polisuppbåd som nogsamt granskade det dryga hundratalet betalade, vilka vikt lördagseftermiddagen för en smått bisarr föreställning.
Inledningsvis babblade Vilks om sina konstnärliga grundvalar och koreografin bakom den anti-muslimska musikalen, som bestod av dryga tiotalet hysteriska kortfilmer. DvD:er som musklickades fram av artisten själv. Allt med väl vald musik till ständigt skiftande bildkavalkader åtföljd av engelska textsnuttar. Snurrigt, surrealistiskt men genomtänkt, åtminstone för de som känner till den fotbollsdyrkande mannen från fristaten Ladonien (med grön flagga).
Ackomanjerad av Verdi och Fellinis musik och Hitchcock scenerier försökte Vilks rättfärdiga sina rondellhundar och Muhammedkarikatyrer utan någon självransakan. Obsena bilder av nakna kroppar i lervälling, bildsvep i ökenmiljö där beslöjade män rider i solnedgången, mudjahedins under prad och strid samt fotomontage med Guillou, Schori och Marklund illustrerandes samhällets slappa försvar av yttrandefriheten.
Mellan varje filmstick briljerar Vilks med förment högintelektuella resonemang om effekter som få hunnit fånga upp på duken. Här främst tolkningen av askonsdagens hyllning till den fria barndomen. Därtill lustigheter om det svenska konstsamfundets begränsningar. Först begriper jag ingenting sen förstår jag att temat för dagen är bristen på feminism inom Islam kombinerat med den religösa åskådningens krigiska våldsbenägenhet.
Det blir tydligt när Vilks släpper på del 2; "Life of Prophet M", där satans verser och avancerade suratolkningar får ett bejublat crescendo med scientlogen Tom Cruise som Allah och idel lättklädda damer som Allat, muslimernas första gud som var en kvinna. Här kommer alltså nyheten, dvs Vilks är inte alls nöjd med Islams skeva kvinnosyn. Naturligtvis kombinerat med blankkammade hundar i blänkande stålkoppel varavat med bannor över de otrognas hädelser av Muhammed.
Säga vad man vill, men emellanåt har Vilks spektakel visst underhållningsvärde, om man nu bortser från det grumliga budskapet. Vilks hårda skott mot målet har ofta samma precision som när han ger ett parti Grounds på Brunnby IP eller spikar drivved på Nimisborgen vid Kullabergets fot.
Själv hinner jag lämna lokalen innan de våldsamma motreaktionerna kom med följd att folk skadades, avisades av polis och Vilks fick eskorteras under tumultartade former från scenen genom en bakdörr. Det låg i luften hela tiden och spänningarna steg successivt under den starkt provokativa föreställningen. Fatwan lär inte lyftas ännu om jag läser dialogen mellan Vilks och Ahmadinejad rätt.
Nu återstår att titta på notan, först för Stockholmspolisen och sen för den centralförvaltning som ska hantera relationerna till den muslimska världen. Och så de kommersiella förlusterna för svensk exportindustri. Hot och skadegörelse mot oskyldiga subjekt i Sverige och utomlands.
----------
Nåja, min kulturlördag avslutas med en lugn och vacker fransk pratfilm; Sommarminnen. En mysig berättelse om hur arvingarna till Paul Berthier skiftar den märkvärdiga kvarlåtenskapen mellan sig och Musée d'Orsay i sämja och sorg.
Kvällen avslutas med smakrik italiensk Chardonnay och Bouillabaisse på trivsamma bistro Aubergine.
Traditionellt
2002 Chateau Duhart-Milon från Domaines Barons de Rothschild (Lafite), Grand Cru Classé från Pauillac. 4:e crun från anrika Lafite-Rothschild som sedan 1855 ståtat med en given plats i vinvärldens elitserie. Eller vinets Mercedes.
Verkligen ett behagligt vin från vänstra stranden. Klassisk stallighet med väldresserade fattoner kombinerat med blyherts- och cederdoft. Ett felfritt vin med måttlig lyskraft som ger Carl-Jans 80-tals stäv om "hästhovar mot våta kullerstenar" rättvisa.
Ännu ett inköp från Brysseleran, just denna dock funnen på vinmarknaden i Tours vackra i Loire. Då 25 euro nu säkert det dubbla.
Till detta bröd och ost, förstås. Chic kollega tar mig till det prisade Valhalla Bageriet där jag köper fransk inspirerat rågbröd till flamländsk bondost. Doserad sälta och surdeg bäddar in vinets aromer på ett mjukt balanserat vis.
Den enträgna eftersmaken av allt detta och annat sätter punkt för en sällsamt intensiv, smak- och doftrik vecka.
Verkligen ett behagligt vin från vänstra stranden. Klassisk stallighet med väldresserade fattoner kombinerat med blyherts- och cederdoft. Ett felfritt vin med måttlig lyskraft som ger Carl-Jans 80-tals stäv om "hästhovar mot våta kullerstenar" rättvisa.
Ännu ett inköp från Brysseleran, just denna dock funnen på vinmarknaden i Tours vackra i Loire. Då 25 euro nu säkert det dubbla.
Till detta bröd och ost, förstås. Chic kollega tar mig till det prisade Valhalla Bageriet där jag köper fransk inspirerat rågbröd till flamländsk bondost. Doserad sälta och surdeg bäddar in vinets aromer på ett mjukt balanserat vis.
Den enträgna eftersmaken av allt detta och annat sätter punkt för en sällsamt intensiv, smak- och doftrik vecka.
Hundliv
Så var det daxs igen. Islamofoben och exentrikern från Ladonien håller världspremiär på sin Muhammedmusikal "Dogs". ABF i Stockholm erbjuder en plattform. Tredje gången gillt säger nog Vilks som tidigare nekats en taburett både i Köpenhamn och Dalby. Möjligen håller ABF med pålästa debattörer som nyktert kan kontrastera Vilks budskap.
Det fria ordet ska ju inte känna några begränsningar så nu investerar vi alla några skattekronor på att bevaka evenemanget med polis och media. Och kanske också lite skydd för det Vilkska residenset i Nyhamnsläge i den annars lugna idylliska Kullabyggden.
Vi får i alla fall hoppas att tillställningen vid Bantorget följer Koranens suror om alkoholförbudet...
Det fria ordet ska ju inte känna några begränsningar så nu investerar vi alla några skattekronor på att bevaka evenemanget med polis och media. Och kanske också lite skydd för det Vilkska residenset i Nyhamnsläge i den annars lugna idylliska Kullabyggden.
Vi får i alla fall hoppas att tillställningen vid Bantorget följer Koranens suror om alkoholförbudet...
Sista kulan...
Efter mellanlandning i Wien är jag åter på väg mot den bosniska huvudstaden. Sarajevo möter för ovanlighetens skull med gyllengul höstsol. Jag läser just innan landningen vid Igmanbergets fot ut Fausta Marianovic bok; "Sista kulan sparar jag åt grannen". Denna autentiska och stundtals mycket gripande skildring ger en relief till det trauma som alltfort håller det efterkrigstida Bosnien i förlamande grepp. Fernissan är tunn och ute i byarna sägs man räkna man patroner, igen.
Precis som i Marianovic utmärkta familjedrama är alltjämt klyftan mellan serb, kroat och bosniak stor. Man tar väl hand om varje liten möjlighet till konflikt. Och liksom i Faustas tragiska berättelse finner man få bosnier som vill se framåt och tänka sig en framtid i etnisk och politisk sämja. Gamla oförrätter glöms aldrig utan väcks snabbt till liv även vid såna tillfällen där några försöker uppnå samförstånd.
Den urgamla trätan får alltså ständigt nya, i bland också bisarra, dimensioner. Såren har inte läkt och det internationella plåstret börjar nu torka efter mer än ett decenium av rehabilitering. Besvären är kroniska. Detta faktum får en att tänka på amputation. Serberna i norr pratar idogt om delning och självständighet. Och kroaterna vill nu också ha sitt. Något man enkelt kan förstå när man följer familjen Marianovic flykt från Posavinaslättens Brcko och Doboj. Här uppe vid Savaflodens södra strand ser man nästan med blotta ögat Kroatiens väg mot EU-medlemskap och en ljus framtid. Dit är Bosniens väg ack så lång och slingrig.
Min namne det tyska sändebudet jämför den bosniska politiska miljön med den serbiska diton och säger med sedvanligt hög stämma; "i Belgrad har vi onda och goda, alltså svart och vitt. I Bosnien finns det många olika gråskalor varför det egentligen är omöjligt att bedöma vem som verkligen är vår man". För några kvinnor vid makten finns det inte alls. Dessa fenomen behandlas utförligt och skickligt i Marianovic bok, som ger läsaren en kuslig insikt hur en blandetnisk familj kan utsättas för spänningar av maktpolitiker med nationalistiska ambitioner där kriget som vägen till framgång inte väljs bort. Och fortfarande lagförs folkmördare i den lokala krigstribunalen strax utanför Sarajevo.
Jag går med raska steg över den bro som Gavrilo Princip kan ha tagit efter skotten mot den österrikiske tronarvingen Frans Ferdinand. Väl inne i den gamla staden slås jag återigen av hur islamiserat Sarajevo blivit sedan krigsslutet. Moskén lyser varmt inbjudande (dock endast för män) i den annars kyliga kvällen och intill torgför den iranske matthandlaren praktfulla konsthantverk. Orientaliskt. Mitt unika resesällskap som är i staden för första gången förirrar sig i Basarkvarteren och innan kollegan lokaliseras igen har hon shoppat på sig turkiska kuddfodral och nästan en värmande grön hijab.
När sen törsten smyger sig på börjar jakten på en såndär bar som Fausta hade innan hon flydde till Umeå. Men för att tillfredställa också detta behov måste man bege sig till de habsburgska stadsdelarna. Här finner man lätt en kosmopolitisk miljö och inte minst en frisk - nästan kall - malttypisk larger, nämligen Sarajevsko pivo. Balkans bästa öl utan tvekan. Zivili!
Precis som i Marianovic utmärkta familjedrama är alltjämt klyftan mellan serb, kroat och bosniak stor. Man tar väl hand om varje liten möjlighet till konflikt. Och liksom i Faustas tragiska berättelse finner man få bosnier som vill se framåt och tänka sig en framtid i etnisk och politisk sämja. Gamla oförrätter glöms aldrig utan väcks snabbt till liv även vid såna tillfällen där några försöker uppnå samförstånd.
Den urgamla trätan får alltså ständigt nya, i bland också bisarra, dimensioner. Såren har inte läkt och det internationella plåstret börjar nu torka efter mer än ett decenium av rehabilitering. Besvären är kroniska. Detta faktum får en att tänka på amputation. Serberna i norr pratar idogt om delning och självständighet. Och kroaterna vill nu också ha sitt. Något man enkelt kan förstå när man följer familjen Marianovic flykt från Posavinaslättens Brcko och Doboj. Här uppe vid Savaflodens södra strand ser man nästan med blotta ögat Kroatiens väg mot EU-medlemskap och en ljus framtid. Dit är Bosniens väg ack så lång och slingrig.
Min namne det tyska sändebudet jämför den bosniska politiska miljön med den serbiska diton och säger med sedvanligt hög stämma; "i Belgrad har vi onda och goda, alltså svart och vitt. I Bosnien finns det många olika gråskalor varför det egentligen är omöjligt att bedöma vem som verkligen är vår man". För några kvinnor vid makten finns det inte alls. Dessa fenomen behandlas utförligt och skickligt i Marianovic bok, som ger läsaren en kuslig insikt hur en blandetnisk familj kan utsättas för spänningar av maktpolitiker med nationalistiska ambitioner där kriget som vägen till framgång inte väljs bort. Och fortfarande lagförs folkmördare i den lokala krigstribunalen strax utanför Sarajevo.
Jag går med raska steg över den bro som Gavrilo Princip kan ha tagit efter skotten mot den österrikiske tronarvingen Frans Ferdinand. Väl inne i den gamla staden slås jag återigen av hur islamiserat Sarajevo blivit sedan krigsslutet. Moskén lyser varmt inbjudande (dock endast för män) i den annars kyliga kvällen och intill torgför den iranske matthandlaren praktfulla konsthantverk. Orientaliskt. Mitt unika resesällskap som är i staden för första gången förirrar sig i Basarkvarteren och innan kollegan lokaliseras igen har hon shoppat på sig turkiska kuddfodral och nästan en värmande grön hijab.
När sen törsten smyger sig på börjar jakten på en såndär bar som Fausta hade innan hon flydde till Umeå. Men för att tillfredställa också detta behov måste man bege sig till de habsburgska stadsdelarna. Här finner man lätt en kosmopolitisk miljö och inte minst en frisk - nästan kall - malttypisk larger, nämligen Sarajevsko pivo. Balkans bästa öl utan tvekan. Zivili!
Lättdrucket
Först en lite tam malolaktiskt jäst champagne; Lanson Black Label Brut, därefter en oljigt, gyllengul aprikosstinn Clos Rebberg Pinot Gris 2003 från Marc Kreydenweiss fina gård i Andlau. Varifrån SB bra tar in den generiska Rieslingen, tyvärr trots att agenten Tryffelsvinet har hela sortimentet tillhands ute i Bromma.
Bubblet var naturligtvis modernt och sådär strömlinjeformat som sig bör när det handlar 50% Pinot Noir varvat med lika delar Chardonnay och Petit Menuier. Lanson har gamla traditioner - sedan 1760 - och gör ofantliga mängder mingelchampagne som mest passar till aperitif.
Att sippa på en mogen Kreydenweiss är alltid till belåtenhet. Hög viskositet, god balans som etablerar en skarp och lång eftersmak. Jag slås varje gång av PG:ns feta, smöriga arom som ger en ogenerad lyxighet. Precis perfekt till den kapristekta rödtungan med tärnade rödbetor på toppen. MK:s viner gör alltid intryck, vilket man kan läsa mer om under rubriken "Alsace" nedan.
Bubblet var naturligtvis modernt och sådär strömlinjeformat som sig bör när det handlar 50% Pinot Noir varvat med lika delar Chardonnay och Petit Menuier. Lanson har gamla traditioner - sedan 1760 - och gör ofantliga mängder mingelchampagne som mest passar till aperitif.
Att sippa på en mogen Kreydenweiss är alltid till belåtenhet. Hög viskositet, god balans som etablerar en skarp och lång eftersmak. Jag slås varje gång av PG:ns feta, smöriga arom som ger en ogenerad lyxighet. Precis perfekt till den kapristekta rödtungan med tärnade rödbetor på toppen. MK:s viner gör alltid intryck, vilket man kan läsa mer om under rubriken "Alsace" nedan.
Spotlight
Nytt vardagsöl på Bolaget lovar kalorireduktion om 50%. Säkert rätt men ack så lätt. Krönleins bryggare i Halmstad har alltså heller inte lyckats med det Pripps och Spendups försökt med. Det tyxs omöjligt att skapa ett smakrikt och vörtigt öl med en reducerad mängd kolhydrater. Spot Light "Low Carb" blir nog en hyllvärmare snarare än ett lysande bruksöl.
Näväl, i blickfånget för dagen är ju vaktombytet i Washington. Vita Huset har nu fått en ny frisk färgton som utlovar förändring och förnyelse. Den låga vegetationen i Rosenträdgården byts snart ut mot tusen friska blommor. Jag tror det kan bli fräscht likt en vörtigt gyllenbrun Sam Adams... Cheers!
Näväl, i blickfånget för dagen är ju vaktombytet i Washington. Vita Huset har nu fått en ny frisk färgton som utlovar förändring och förnyelse. Den låga vegetationen i Rosenträdgården byts snart ut mot tusen friska blommor. Jag tror det kan bli fräscht likt en vörtigt gyllenbrun Sam Adams... Cheers!