dekanterat

I dag samlar jag mig efter en sällsynt vinkavalkad - med enbart toppnoteringar. Ja, att under cresendot gå från en Guigal Cote Rotie 2001 (Brune et Blanc) till en 2003 Les Forts de Latour var fenomenalt. Tacksamhet sprider sig runt bordet och ingen hinner förstå vidden av upplevelsen förrän dropparna runnit ned i skenet av ett adventsfint och höglänt västerort. Det politiskt globala samtalet är också en utmaning, då hedergästen vet att byta ämnen från svårt till komplicerat. 



Vinet är rätt rött och har den där blodiga varma smaken man läst om. Och denna första flaska ur futureslådan är ännu ungt och lite tillknäppt. Men det är det ingen som klagar på utan den församlade expertisen hyllar vinets komplexitet och exklusivitet. Dofter av skaltjocka svartvinbär varvas med torrt cederträ. Mycket bättre än så här blir det inte - faktiskt!

 

Firrens matiga fisksoppa får fint sällskap med Villa Marias smakrika Riesling från NZ - Marlborough.

Det typiska Riesling epitetet "bensinalt" får ett fylligt ansikte. Högoktanigt! Konsistensen är annorlunda och en traditionell tysk eller Alsace känns fjärran. Trots viss tvekan hos min tyska bordsdam avlöper testet med oväntat gott betyg.

Framförallt blev balansden mellan soppans tomaterade fond och vinet klart tillfredställande. Kanske något för nyårssoppan?

Jag får njuta lunch på F12: till mangoräkorna och lofotentorsken smuttas det på Prager 2006 Grüner Veltliner, givetvis på Smaragd nivån enär notan hanteras med norska kronor. Mange takk!



Klart, att detta oljiga men ack så friska vin matchar torskryggen på det vis Melker tänkt sig. Tydlig päron- och grapeton med en sällsynt precision.

Miljön på F12 som vanligt mjuk, inbjudande och kompletterad med en imponerande akustik. Att samtalsämnet handlar om allvarliga omvälvande ting ger också krydda i tillvaron. Mir se vini ne Kosova! 

Veckan till ända och till pastan som aldrig blev kokt - pga elfel - blev det 2006 Brancaia Chianti Classico (DOCG). Ett prestigevin som i detta fall inte i alla delar motsvarade förväntningarna. Ändå gläds jag åt att jag lyckades greppa två av tre tillgängliga buteljer på SB shopen - bakom glasväggen...  

Ingredienserna fanns där men de var lite kantiga och allt för smala i sin tydliga ambition att imponera. Misstänker att mognaden saknades och om några år blir det bättre. Trägen vinner.



Många sensuella smaker trängs i ett vin som behöver hög temperatur för att komma till sin rätt. Rostade fattoner varvat med lakrits och en del typisk Sangiovese charm; choklad och mörka körsbär samt örtighet. Jag tycker mig kämpa mot ett stolt stramt vin med slank lekamen som inte vid första daten öppnar på förlåten.