VECKANS BUTELJ
Häromsistens i momsparadiset Luxemburg fick jag tag i detta prisbelönta vin för 9.90 Euro (Auchan). Den beprövade producenten Jacob's Creek fick nämligen Allt om Vins Gyllene glas 2005 och det borgar enligt juryns motivering för en "god och pålitlig" typisk nya världen upplevelse. Deras Cuvée Reserve är alltså lite extra mumsig och inte att förväxla med JC's mindre upphetsande pavor och boxar. Shirazen är kryddig, varm, ekig och blir kvar i munnen ett bra tag medan Chardonnayen sprider en fet, smörig och exotisk arom av tropisk frukt kring sig. M.a.o. ett småläckert vinpaket för helgens buffémiddag.
Denna gedigna producent är helt klart värd en beställningskupong (nr. B-87387, 150.00 sek - nr. B-83987, 140 sek). Man kan dock undra vem som tar hand om den extra femtiolappen på vägen från Benelux till Svedala och varför dessa mysflaskor inte står på hyllan? Cheers!
Bubbelbad
Tänka sig att min gode kollega polismästaren kommer springande med en skrynklig flasketikett och bubblar av superlavtiver över en märkvärdig dryckesjom, Philipponnat, Cuvée Clos Goisses 1992.
Han hade varit hemma i Stockholm över helgen och invigt jaccuzzi i den nya Stocksundsvillan. Jag råkar ju veta att konstapeln har dyr smak, för när jag i höstas körde runt i Epernay trakten hade jag en beställning att utföra. Oturen stod mig bi och endast det lilla huset Gentilhomme i Grand crubyn Ay öppnade motvilligt sina dörrar. Idogt knackande på Philipponnats dörr slutade tyvärr med en bestämd åthutning om att förbeställa varje besök. Biensure!
Likt den store Churchill har också min kollega en pragmatisk inställning - "My taste is simple, I am satisfied easily with the best" - och gillar det tvådruviga vinet framställt på Pinot Noir och Chardonnay. Ja, för 87.50 Euro (1855.com) får du en sublim matig årgångschampagne som du helst sörplar i dig till gåslever och tryffel. Enligt utsago har denna lätt bubblande bryggd batongstyrka, finess och arom nog att brotta ned en riktig köttbit!? Den eleganta bornyren ger enligt ordningsmaktens konnässör dig en fatig och spritsig eftersmak.
Själv kan jag emellertid inte undvika det faktum att den franska vinproducenten och republiken Kroatien har en mycket snarlik vapensköld. Den under andra världskriget tyskvänliga Pavelicregimens schackrutiga "sahovnica" förenar? Någon hävdar dock att rutmönstrets ordning ändrats i den moderna nykroatiska varianten. Jag återkommer till detta lilla dilemma när Vino Dingac står på tur. Bog!
Illyriskt vin
"Kosova at a glance" utropar omslaget till en ganska nyproducerad och ambitiös turistbroschyr. Jag bläddrar lite förstrött och lär mig att det kosovariska vinbältet breder ut sig i gränstrakterna mot Albanien och Makedonien. Uppe på Dukagjiniplatån odlar man tydligen Merlot och Riesling enligt gammal Illyrisk tradition, dvs under mer primitiva och manuella former. Vinet är säkert drickbart men ingen direkt njutning och sannolikt konsumeras merparten lokalt. Som mycket annat i denna krutdurk behövs nya grepp och en stabilitet som motiverar mer långtgående gränsöverskridande satsningar på ekonomisk utveckling.
I ett vinsammanhang undrar man om dessa ihärdiga småodlare måhända inlett ett standardhöjande samarbete med den statliga makedonska producenten Tikves eller om de väntar på uppköp från annat håll?
"If you want to get to know a nation well, sit at their table and drink their wine" (It. proverb).
I denna vecka inleder den fd. finske presidenten Ahtisaari sitt sista försök att få kosovarer och serber att enas om det omtvistade territoriets framtida status. Kanske lyckas det utan blodspillan och kanske är det början på nått nytt, tex ett positivt samhälle som istället för konflikt försöker odla sina tillgångar. Både industrin, jordbruket, turistnäringen och det civila samhället har legat i träda under alltför lång tid. Här behövs alltså nogsam kultivering och en ordentlig säck konstgödsel.
Det civila engagemanget hos gemene man måste utvecklas i en "Putnamsk" stil så att förtroendet för demokrati och justa affärer knoppas med följd att ekonomin blomstrar en vacker dag. Det knappa sociala kapitalet måste investeras så att både "bonds and bridges" byggs upp på ett för småföretagen och den fattige bonden gynnsamt vis. Som vanligt handlar denna mödosamma övergångsperiod om pengar, pengar och åter pengar samt om givmilda vänner och ett mindre urbant perspektiv på vart insatserna behövs som bäst. Fred och frihet kostar mer än en försäkringspremie!
Transition wine - an uncertain vintage
Ex libris
Håkans Nilssons kulinariska vinresa i blädderboken "Provsmakning i Alsace" ( 201.00 sek - Bokus) ger både resenären och sidebordet en vän. Här hittar du fakta om de mest kända producenterna av vin, gastronomi och logi i det pittoreska Alsace. Bildmaterialet är utförligt och ger ögonfägnad även för den som struntar i vin.
Charlemagne
Gestern in Aachen: Weinwelt och Der Feinschmecker debatterar 2005 års bästa Riesling, jag köper Dr. Loosen "Rothlai" och Reichrat von Buhls spätlese trocken men tycker ändå att Dr Wagners Saarburger Kupp smakar allra bäst. På Weinladen an der Neupforte menar man patriotiskt att Riksrådet i Pfalz' tappning med sin diskreta süssreserve och distinkta mineralton ger en sensationell kryddighet, "feinherblich!" Tänk att jag inte såg en enda blå eller orm- eller vasformad flaska. Tyska viner är åter på frammarsch, flaggan i topp!
Vilken tur att Mosel och Rhen flyter ihop och att den store Carolus fashionabla termalbad med sitt mineralhaltiga vatten ger besökaren skön avkoppling, en tydligare sockerreserv (...) och en välbehövlig krydda i tillvaron. Ångan stiger i den kalla vinterkvällen och de ivriga tyska Spa-badarna låter kroppen få sin sinekur i detta paradispensionat. Vattenvirvlarna, bubblorna och FKK-bastun är utmattande och snart stiger törsten igen...
Svalkan "kommt sofort" i form av en kall kunglig pilsner och jag börjar nu förstå varför ett gäng pertinenta kollegor ägnar var onsdagkväll åt finskt tvagningsbad under smått sekteristiska former. Man hoppas innerligt att dessa moderna Modéenare i sin ystra dans runt kaminen inte glömmer bort att fira pilsnerns 165-års dag i oktober och att den rättrådige bastumästraren inte tullar på renlighets- och kvalitetskraven. Det gäller ju att snoka fram den rätta maltigheten i dessa under- och kalljästa drycker så att man inte skjuter sig i foten... Våga vänta på skumtoppen! Vem rakar sig utan Gillette? Ja, döm den som kan!
Som en av grundarna och doyén i SSÖL, Strasbourgs Skandinaviska Öl Liga vet jag ju alltför väl hur det kan gå om man låter humlebeskan få överhanden, aptiten på föda och annat smått och gott i tillvaron minskar ju högst betänkligt. För att inte tala om förmågan att tillägna sig andra frestelser i tillvaron... Pilsner är en sällskaplig dryck! SSÖL:s högt prisade primus pater brukar därför alltid påbjuda respekt för pimplandets eller stöveldrickandets absoluta grundtes; "Wein auf Bier rate ich dir, Bier auf Wein dass lass sein"!
Prost!
Weekend in Paris
Veckoslutet närmar sig och den romantiskt lagde drömmer sig bort och letar förtvivlat efter något gott... Gör det inte mer komplicerat än en liten trip till livslustans huvudstad, Paris. Här går det ju inte direkt att misslyckas hur oförberedd man än må vara. Det är nog bara kreditkortet som sätter gränser!?
Börja oskyldigt med Robyn Sismans sk. "chic-lit" bok, Weekend in Paris som jag tyvärr inte själv läst men tagit till mig eftersom omslaget ger merlust och en känsla av ansvarslöshet: "It only takes a weekend to change your life...". Nåväl, handlingen börjar tydligen ombord på Eurostar mellan London och Paris och fortsätter i karusellfart längs boulvarderna och Seines romantiska stränder... Garanterat passionerat!
Själv tar jag ibland snabbtåget Thalys från Bryssel till Paris och betalar jag själv blir det mysiga L'Oenotheque på 20, rue St Saint-Lazare annars eleganta Les Caves Taillevent - L'Angle på 195, rue du Faubourg Saint-Honoré. Den förra är en liten mysig kvartersrestaurant inte långt från Gallerie Lafayette. Vinlistan är oändlig och har allt man kan tänka sig vare sig du är snobbig eller kunnig. Inget hälls upp innan hovmästaren själv dekanterat och provsmakat. Den senare kräver som i mitt fall sällskap med chefen för en utvecklingsbank, för menyn innehåller inga prisuppgifter och husets vintips lär börja på 150 Euro! Båda ger mersmak men på olika sätt. På Taillevent får man inte missa den konstnärligt dekorerade - lätt frasiga - tryffelraviolin och på enakoteket gäller nog "vin för maten" approachen trots att svarta tavlan ofta erbjuder flera apptitliga franska charkspecialiteter.
Och för den som bara vill botanisera eller handla utan begränsningar får väl LAVINIA på Blvd Madeleine vara destinationen. Jag har aldrig sett flera flaskor och etiketter på ett och samma ställe! Pedagogiskt organiserat med en bredd som lär slå det mesta. Gå gärna en trappa upp och prova något gott vin ackompanjerat med ett välmatat delikatessfat.
Bon Tour!
VECKANS BUTELJ
* * * *
För en student i Uppsala i mitten av 80-talet stod onsdagskvällens räkafton på Östgöra Nation alltid högt i kurs, åtminstone för den som ville lägga en god grund för nattliga äventyr eller för en något mer eftertänksam diskussion i bibliotekets djupa läderfåtöljer. Skral kassa och besvärande törst gav vid den tiden ofta ölet företräde...
Om du däremot i dessa dagar vill ha något smarrigt till de färska Strömstadsräkorna vill jag föreslå 2004 La Gascogne Gros Marseng Sauvignon (nr. 2882, 72.00 sek). En småfet, fruktig och fyllig smak av den för sydvästra Frankrike unika druvan Gros Marseng i fin harmoni med Sauvignon Blancs syrliga och lite fräschare arom. Den smörgula färgen kombinerat med en insmickrande sötaktighet skapar en schysst rondör, förutsatt att du kylt av buteljen i god tid innan drycken hälls upp. Varför inte en liten bit Västerbottenost på en skiva spisbröd som ett saltare avslut?
För att verkligen tömma ut ämnet Alain Brumont en gång för alla föreslår jag den något exklusivare, 2003 Chateau Bouscassé Vielles Vignes (nr. 99689, 239.00 sek). Ett strävt och i unga år lite kärvt vin som förutsätter dekantering i god tid innan serveringen i stora glas. Tannatdruvan dominerar och ger dig en djup och tung smak där mörka skogsbär ger en ovanligt strikt men också komplett känsla. Om du kan få tag i en tidigare årgång och inte kryddar den i detta fall sekundära maträtten alltför generöst får du än ännu sällsammare upplevelse.
För er som bor i Bryssel och vill få tag i Brumonts viner rekommenderas ett besök i Rob's cave (Parlais Gourmand) på Boulevard Woluwe.
"Smart bottles"
Beaucanon Winery är en ranchliknande vingård i Napa Valley California som gör ett riktigt mulligt och intensivt vin. Häromdagen testade jag deras Cabernet Sauvignon 2000 (20.00 Euro på De Connick) och fick uppleva en fullmatad och mycket skarp laddning av svarta vinbär, tegel, stall och en massa mysiga smaker i en kryddig kompott. Färgen var mörkt röd och de mogna tanninerna skapade en delikat smakbomb som sprängde alla smaklökar. M.a.o. en tung raket som lämnar mycken krutrök efter sig...
Lika tät och välmatad är Watergatejournalisten Woodward tredje del av antologin "Bush at War". State of Denial handlar om det ärorika kriget i Irak och ger bokmalen en ogenerad inblick i hur USA styrs och hur en intrig ska hanteras. Denna tegelsten är tillskillnad från föregångarna en uppriktig vidräkning med presidenten och alla hans smarta ja-sägare. Bob sparar inte på krutet när han in i minsta detalj avslöjade de emellanåt hopplösa relationerna mellan Vita Huset, Pentagon och "Dept. of Nice" (UD).
Läsaren beslås inte på någon interjör utan får veta allt om hur t.ex. den mystiske saudiske USA-ambassadören prins Bandar styr familjen Bush eller hur Rummy skickar runt små hemliga snöflingor till sina allra förtrognaste ränksmidare. Eller som min gode vän i State sade; "The best thing about this book is it shows how many people screwed up at all different levels, throughout the system."
Och idag höll så EU:s Ministerråd stor amerikadiskussion bl.a. om hur EU:s ordförande kansler Angie och president Bush bör anordna sitt gemensamma valborgsmässofirande i Washington. En som vanligt långrandig debatt där allt listades bl.a. ett sista försök att avsluta de vid ett flertal tillfällen dödförklarade Doha-förhandlingarna om verklig global frihandel. Många trodde faktiskt att helgens famösa VIP-möte i Davos (World Economic Forum) kunde leda till att Dr. Lamy beslutade att ta ut den döende patienten ur respiratorn. But, it takes two to Tango, so please George!
Skulle man lyckas kanske flera av de kanongoda vinerna från Kalifornien och Oregon fick en något mindre överdriven prislapp även på Bolagets hyllor... Cheers!
Zivili!
Här ser vi den något häpne serbiske presidenten Boris Tadic skåla - förmodligen med ett glas Krstacvin från Montenegro - för valframgångarna under gårdagen. Även om de mörka krafterna ännu håller sig kvar innebar nog ändå reformisternas framsteg ett slags trendbrott och ett märkbart steg mot den europeiska familjegemenskapen. Det kunna fira ordentligt måste den sköra sämjan inom de demokratiska leden klara av en mödosam regeringsbildning.
Alltjämt återstår dock det sista slaget för att definitivt vinna hem och tvätta den åtråvärda fanan från fiendelägret...
Praktisk låda
Living in a box... Trots att jag tycker att "bibandet" är en farsot på många sätt och vis måste jag tillstå att det senaste tillskottet till denna bulkhantering av ädla druvor är ett ganska trovärdigt alternativ, nämligen Alain Brumonts Torus (nr. 2261, 196.00 sek.). Här har faktiskt en av Frankrikes stora vinmakare hittat en harmoni mellan vinets starka karaktär och det något plastiga förpackningen.
Torus baseras på den för sydvästra Frankrike lite unika druvan Tannat och är lillebror till Brumonts mer prestigefyllda viner: Chateau Montus och Chateau Boucassé. Smaken är örtig, strikt, ungdomlig, modern och full av lakrits och mynta. Häll upp i karaffen och se till att detta mulliga vin uppnått tillräcklig temperatur, cirka 18 grader, innan det hamnar i det generöst yppiga glasen (det måste finnas plats i glaset för manuell syresättning).
Här pratar vi alltså om ett vin med volym och styrka som bäst paras med den blodiga köttbiten, nöt eller vilt. Skål tamejfan!
Slaget om Singidunum
I dag går serberna till valurnan för att förhoppningsvis välja en demokratiskt sinnad majoritetsregering. Liksom borgen Kalemegdan vid floderna Sava och Donaus samflöde står den nymoderna republiken Serbien åter vid ett vägskäl. Endera seglar man väster ut längs Sava mot EU-gemenskapen eller så muddrar man vidare på Donaus lerbotten och grunnar på de gamla myterna om prins Lazars fall på trastfälten i dagens FN-protektorat Kosovo.
I dagens Godmorgon Världen i P1 fick lyssnaren följa med till industristaden Kragujevac i det bördiga Sumadija, Serbiens kornbod. Där var det alltjämt missmodigt, grått och den vildvuxna arbetslösheten gjorde t.ex. arbetarna i Zastavaverken (tillverkare av kultbilen Yugo) deppiga, trots att utländska investerare faktiskt börjat höra av sig.
Serbien är ett bördigt, produktionskraftigt och hyffsat industriellt utvecklat land som för sin kommersiella och politiska välgång behöver akut hjälp med modernisering och rekonstruktion. Förfallet efter Marskalk Titios bortgång för tjugosex år sedan är inte obetydligt. Inte bara de rostiga tunga fabrikerna måste putsas upp utan också jordbruket och inte minst de slumrande vinodlingarna i Sumadija och Vojvodina. De gamla kooperativen Rubin, Zupa och Vrsacki Vinogradski måste nog för sin överlevnad privatiseras och kanske bjudas ut till utländska intressen typ Henkel, Drouhin och Rothschild, som skedde i Ungern och Rumänien under 90-talet.
Ja, för den som får tag i en flaska ljusrött fruktigt vin från Rubin med en etikett visandes en tecknad bild av Kung Aleksandar har nog väldigt svårt att hitta några smickrande adjektiv. Den stumma Prokupac druvan är nämligen lika obegriplig och slö som den serbiska valmanskåren. Här behövs mycket lockande och pockande, åtminstone om man vill krama ur en droppe som får bägaren att rinna över... Molim!
Svart vin med mersmak
Vranac är en unik mörkröd druva som i huvudsak odlas i det lilla bergiga och nyligen självständiga landet Montenegro (svarta berget) vid Medelhavets sydöstra strand. Den största ännu halvstatliga producenten Plantaze är mycket stolta för sin internationellt inte helt okända prestige cuvée Pro Corde som ger konsumenten en ganska harmonisk, kryddig och fullmatad men också tung bouquet vilken mest smakar skogsbär, mynta och lite blod. Ja, som mycket annat på Balkan finns där blod och mörker varför de välväxta montenegrinerna ofta - med sin lite speciella humor - kallar sitt kultvin, "Crno Vino", det svarta vinet.
Som vanligt smakar dylika regionala bryggder bäst i sin hemmamiljö. Så också detta något mulliga vin som går bäst till kryddstark och fet mat eller klassisk färskost (Kajmak) alt. till den lufttorkade skinkan som i regel benämns Njegos-prosciutto efter äremunken och nationalskalden med samma namn.
Men, nu är det så att även regeringen i huvudstaden Podgorica arbetar hårt för ett mer än intimt förhållande med EU. Man ser förstås oanade möjligheter att exponera sina få exportprodukter på en större marknad. Vid sidan av aluminium framställer man just vin med en sådan framgång att protektionisterna inom unionen anstränger sig ivrigt för att rädda vad som räddas går innan Crna Gora blir medlemmar.
Häromdagen deltog jag i Ministerrådets förhandlingar och fick till min till fasa uppleva hur de gamla länderna med Frankrike och Tyskland i spetsen spände sina buskiga vinmuskler mot lilleputtlandet Montenegro så att till och med Kommissionen fick böja sig som en vissen ranka. Jag visste inte att det i produktionsvolym underlägsna tyskarna hade fler ursprungsbeteckningar än fransoserna och de sammantaget med övrigas utgjorde mer än femhundra skyddade AOC och Anbaugebit. M.a.o. ett berg högre än den heliga Lovcenklippan utanför Montenegros gamla historiska tidigare kungliga huvudstad Cetinje.
Nåja, det var väl egentligen inte helt oväntat men att de nya medlemsländerna även inkluderande nykomlingarna Bulgarien och Rumänien snabbt lärt sig hur man skyddar sig mot angrepp var mer överraskande, för att inte säga förbluffande. En katalog av immaterialrättsliga krav och kvoter lades upp på bordet med följd att vi nog får bespetsa oss på att försöka njuta Vranac - för 5.00 Euro flaskan - när vi tar charterflyget till ljuvliga Sveti Stefan eller chica Budva, där man f.ö. redan har Euro som nationell valuta! Dobro Dosli!
"Noch einmal Willi !"
Som vanligt när det gäller Pinot Noir hällde jag upp den vid cirka 12 grader och varierade kosten: broccolipaj bakad på parmasanost, torr lövtunn tyrolerskinka och några färska räkor samt en bit Appenzellerost från Schweiz. M.a.o. en förutom bonusräkorna rent alpin anrättning.
Men åter till Willi. Han får nog inte ligga på latsidan för bakom honom står flera duktiga odlare på rad, bl.a. gode vännen Michael Mossbrugger på Schloss Gobelsburg som med sin Grüner Veltliner (nr. 2775, 80.00 sek) tog hem tidningen Allt om Vins pris "Årets vita vinare" under 2006. Nåja, jämför man dessa båda herrars basveltliner har Willi alltjämt ett försprång även om du nog får lägga på en nästan omotiverad femtiolapp för hans butelj. Tyvärr hittar jag bara de dyrare vita Bründlmayer vinerna på Systembolaget, Schade!
Alsace
I min läromästarinnas, Britt Karlsson (BKWine/Livets Goda), spår besökte jag i höstas Domaine Marc Kreydenweiss i norra Alsace för att försöka köpa några lådor av det bästa Alsacevin jag druckit - också i konkurrens med Domaine Weinbach - på mycket länge.
Denna diskreta biodynamiska vinodlare har verkligen lyckats producera vansinnigt strikta och stilfulla Rieslingviner från alla tre Grand cru lägena i trånga dalgången nedanför Klostret i Mont St. Odile, strax utanför Barr. Slutningarna vid Moenchberg, Kastelberg och Wiebelsberg ger maximal solexponering men även skugga för att framställa en ljuvlig arom till de annars svårflirtade Rieslingdruvorna. Förhållanderna medger också produktion av en fruktig och fet Pinot Gris samt en lättsam och prisvärd Kritt Pinot Blanc.
Tyvärr finns dessa dyrgripar endast att få genom agenten Tryffelsvinet i Bromma och tydligen också på välrenomerade restauranger.
Kall, torr och gratis...
På temat givmilda svågrar kan jag inte undanhålla er ett par rader om upplevelsen när min andra, också jaktintresserade, svåger i trädgårdsvarubranschen sköt upp korken på en Palmer & Co Brut Millésime 1998 (nr. 7867, 243.00 sek). Här talar vi om en uppfriskande upplevelse som tangerar Sir Winstons måtto i alla delar, trots att vi inte talar om hans favorit Pol Roger: snustorr, äpplig, tropisk med distinkt mineralton och en söt brödig arom. Denna hyfsat billiga och potenta champagne gick bra både till den rökta laxen och senare även till de belgiska pralinerna från Godiva (som jag bidrog med). Att det sedan också handlade om en sån där märkvärdig årgångschampagne gjorde inte saken sämre och nu väntar jag bara på tillfället att få testa Palmers Blanc de Blanc, som tydligen också håller måttot.
Odekanterat
Jawohl!
I julas förärade min svåger mig ett par riktiga vinglas. Som finansvalp vid Lac Lemands strand och van i små sällskap visste han ju vad som fattades mig och framförallt vad som behövs om du inte hunnit dekantera nämligen, en äkta österrikisk produkt - Riedel! Naturligtvis gav dessa för bourgogne speciellt utformade glasen en härlig upplevelse och en superb luftning av min 1999 Savigny Les Beune från Joseph Drohain, vilken jag för övrigt lät min vän immaterialrättsadvokaten avsmaka till en liten bit lagrad Comté. Det är klart att det nästan går lika bra med Oberglas eller Kamprads varianter men då infinner sig inte den riktiga känslan och defintivt inte den där harmoniska boquet som bara måste finnas där...
Champagne
Nyårsskumpa
I samband med nobelfestligheterna sörplade man tydligen i sig Pommery Grand Cru från 1996. Det är nog kanske ingen dum idé för nyårskvällen, dock inte natten! Jovisst, när HMK bjuder kostar det, men då smakar det också lite extra mumsigt.
Årgångschampagne är en raritet och delar generöst med sig av det aktuella årets smaker, väderbeständigheter och inte minst husets spetskompetens, dvs den sk. terroiren. Ja, för här kräver de franska vinlagarna lite extra; endast druvor från årets skörd, bestämd fördelning mellan de tre godkända druvorna (Pinot Noir, Pinot Menuier och Chardonnay) och lite längre lagringstid m.m. Sen, behöver det nödvändigtvis inte smaka så mycket mer eller bättre. Dock, när min gode vän "champisgängaren" bjöd på en sån där kungaskål - ja för champagne blir man bjuden på - kittlade det faktiskt dödsskönt i kistan. Bornyren var yppig och ivrig, såpass att smaken av rostad formfranska, citron marmelad och femöreskola svepte in gommen i en exklusiv hinna.
Nåja, uppriktigt sagt är det varken värt kostnaden eller besväret om behovet begränsas till nyårsnatten när annat smått och gått redan sipprat ned och smaklökar och näsborrar slappnat av betänkligt. Sånt där nattskvitter - same procedure as last year, James! - kan man faktiskt klara av med något mindre skrytsamt märke, tex. den robusta och pålitliga vardagschampagnen, Piper Hendsieck (nr.7332, 242 sek).
Men, tänker du som jag, dvs vill du starta sent och köra skumpa hela kvällen är det ju inte fel att bjuda på något lite mer pretentiöst, typ Bollinger, Brut (nr.7418, 339 sek). Annars är ju Champagne en året runt dryck som bäst gör sig som en stilfull, väluppfostrad och anspråkslös aptitretare. För har man redan förtjänat sitt rykte som vinvärldens kejsare behöver man inte ständigt imponera. Därför tycker åtminstone ego att respekten kräver vis omtanke även när nyåret står för dörren...
Som sagt, skumpan ska vara torr och gratis. Skaall!
I fädernes spår
Kungligt...
Bordeaux för hela slanten! Det behöver i och för sig inte bli så dyrt - åtminstone inte om man bor i Bryssel - men det gäller som vanligt när man med varligt handlag berör vinvärldens urmoder att tänka efter före...
En genväg är sk cru Bourgeois eller ett Grand vin du Bordeaux, alltså inte ett välrenommerat slottsvin med egen kvalitetsklassning (AOC) och en nästan tresiffrig prislapp utan en gedigen produkt från någon av de mer ambitiösa odlarna som inte spenderar pengar på att övertyga den pretentiösa franska vinjuryn INAO eller den notoriske Robert Parker om sin grace. Och börjar man på den sk. vänstra stranden "rive gauche" - dvs sydvästra sidan av Gironde - tex i Haut-Medoc hittar man genast den sandpapperstorra strävheten, smaken av nyvässad blyertspenna och doften av riktigt mörka mogna bär med inslag av tobak.
För egen del tycker jag som rättrogen rojalist förstås att Chateau Bernadotte 2001 (nr. 3918-1, 233.00 sek) är en given trofé i sann napoleansk anda eller varför inte gamla goa Chateau d'Agassac 2003 (nr. , 236.00 sek) med en gedigen tradition från 1100-talet. Märkligt att dessa buteljer inköps för cirka 12 euro i Bryssel. Anitra?
Nåja, här talar vi naturligtvis om en elegant, förförisk och ganska magnifik vinupplevelse präglad av runda smaker och en sammetslen syra samt en bouquet som säkert charmar den kräsnaste konnässören. Behöver jag påminna stämningsfaktorn och den varsamma dekanteringen i en flatbottnad karaff. Men, tyvärr "smakar det så kostar det...!"
Mais, c'est tres comme-il-faut!
Diplomatens villkor
"Envoyéen från Eslöv" (atlantisbok.se)
I denna "festskriftsliknande" levnadsskildring över den för tidigt bortgångne karriärdiplomaten, Lars-Åke Nilssons ("LÅN") gärning kan den vetgirige tillägna sig aktuella interiörer i det prövande UD-livet, inte minst finner den flera framgångsrecept byggda på ett föredömligt och tidstypiskt agerande.
Den emellanåt lite konservativa och putslustiga språkdräkten kan irritera men också roa den semantiskt intresserade som vill lära sig att skriva "begreppsligt". I redaktören Lindmarker och ambassadören Lindahls lilla skrift hittar man utöver författarnas egna minnesbilder också andra fortfarande aktiva UD profilers beskrivningar av denna klassiska diplomats liv och leverne. M.a.o. ett måste för den som vill lära sig mer om hur diplomaten agerar i salongerna och ute på fältet.
Inte bara inträngande beskrivningar över hur dessa krigare i kostym fungerar i praktiken utan också en inblick i mystiken kring Arvfurstens palats möter läsaren som snabbt slukas av bokens ovanligt lättillgängliga och kortfattade utförande. Att sen "LÅN" var kabinettssekreterare i UD under regeringen Bildt i början på 90-talet gör ju inte heller boken mindre angelägen.
Aussie wine
På det lite märkliga temat lättdrucket eller drickvänligt vill jag i all korthet slå ett slag för Brown Brothers prisvärda för att inte säga billiga Tarrango som faktiskt rinner ned med viss lätthet.
Körbärs-, jordgubb- och hallonsmaken dominerar kombinerat med ganska välintegrerade tanniner som snabbt fyller munnen med en lite lyxig bouquet. Det beror på att du serverar det lite lätt kylt och att den säregna hybriddruvan - korsning av Sultana (russin) och den portugisiska paraddruvan Touriga - ger en komplex friskhet utan att därför vara flabbig eller nonchalant i sin iver att behaga de som vill ta en smutt innan festen börjar.
Beskåda också den graciösa flaskans lite vasiga kontur som ger dig en ypperlig chans att ta ett rejält tumgrepp när du fyller på i de stora öppna glasen. Personligen tycker jag att detta nya världen vin från den heta Victoria regionen kan konkurrera med en enklare Bourgogne eller en mindre pretantiös Pinot Noir från Loire eller Alsace. Alltså, en sällsam törssläckare en varm sommarkväll i trädgården eller rent av något ovanligt till höstlunchen där du endera serverar rökt känguru, kalvtunga, regnbågsforell eller getost pizza.
Cheers mate!
Beaujolais
För denna tidiga bryggd på den ovanliga Gamay-druvan smakar ungefär på samma sätt varje år. Det ljusröda vinet har en fräsch bärig smak som präglas av skumbanan, hallonkola och lingonsylt. Doften är svag och påminner mest om dåtida barnkalas BOB-blandsaft. Skippa sugrören! M.a.o. en trendig umgängesdryck med klar retro-stämpel att sörpla i sig innan man går över till något mer vågat, tex en väl lagrad Beaujolais-Village eller rent av en av de nio cruerna med de smått romantiska namnen (Saint-Amour osv.). Vill du ändå äta något till denna lätt kylda dryck föreslår jag lättstekt fisk eller en kall kalkonsallad med rostade brödkuber, dock inte med för mycket spiskrydda!
För den som inte provat Nouveaun rekommenderar jag en lite dyrare variant från något känt vinhus i Bourgogne regionen, tex. Patriarche Pére & Fils (nr. 97419 64.00 sek) eller Joseph Drouhins dito som i alla fall kan fås på välsorterade butiker i Bryssel för cirkus 5 Euro (tex. ROB-Palais Gourmand på Boulevard Woluwe). Bon chance!
Vardag
En pava till Pizzan...
2005 Falesco Vitiano nr. 2394
- "As good as it get's for 10 euros" eller 89 spänn! Så beskriver den världsledande amerikanska vingurun Robert Parker denna lite ovanliga och prisvärda italienare. Ja, det är nämligen inte så vanligt att basera ett traditionellt italienskt vin på den inställsamma och sammetslena Merlot druvan. För er som kanske minns kultfilmen "Sideways" och de smått erotiska hyllningarna av druvans kraft inser lätt att vi talar om ett måste när vardagspizzan skall intas under något mer värdiga former. Köp några pavor, gärna av någon tidigare årgång t.ex. 2003, och bekymra dig inte om att flaskhalsen saknar den presitigefyllda rosa DOCG-ettiketten. Det är bara ett bevis på att även ett bordsvin framställt av rätt man - Riccardo Cotarella - kan nå mycket långt och ge dig ett fruktigt vin som doftar svarta vinbär och plommon. Den runda smaken kombinerat med en lång kompakt eftersmak kommer tids nog få dig att tråna efter storebror Montiano (nr.2445 ). Att vinet kommer från provinsen Lazio, dvs den eviga staden gör det hela möjligen ännu mera njutbart, men låt nu inte denna lilla donna ligga stilla för länge. Prego!
Oktoberfest
Erdinger Weissbier nr. 11208/1505 19.90 SEK
Alldeles intill Münchens Internationella flygplats ligger den lilla idylliska byn Erding med sina pittoreska brygghus och blåvitrutiga vimplar. Där ser man läderbebyxade karlar och för den delen också bystiga damer iförd en rejält uppknuten dirndlklänning hålla det vackra avlånga stopet i sin hand. Vi talar alltså om veteölets Mekka och framförallt om det kultiga Erdiger Weissbier: hefe, dunkel oder kristallklar. Sedan 1700-talet har tyskarna sköljt i sig litervis av detta drickvänliga, uppiggande och tilltalade öl med en hög sk skumkrona.
Det speciella glaset går lätt att likna vid en kvinnas skepnad; nätt fot, smal midja och ökande omfång ju högre upp man kommer... Men se till att glaset fylls sakta och varsamt. Det måste ta minst sju minuter annars får du inte den korrekta skumkronan och därmed den lilla skumtoppen på läppkanten. Akta dig för denna lilla topp vill vissa herrar ta hand om! Jawohl, detta är en dryck för både kvinnor och män, men framförallt något för den som vill hålla sig vaken till gryningen... Prost!
Ja, skulle du mot förmodan vilja gå vidare tar du ingen risk om du beställer "ein kleines pils"; Warsteiner eller Bitburger. Här talar vi om ölvärldens okrönta kungapar. Öl bryggt enligt de tyska renlighetslagarna från 1500-talet (Natürlich gebraut nach dem deutschen Reinheitsgebot als 1516). Dvs ett öl helt utan konserveringsmedel och andra för hälsan skadliga tillsatser.
Warsteiner "Die Königin unter den Bieren" 4,8 % nr. 1567-03 13.40 SEK
En pils med lätt beska och spritsande kolsyra bryggt på ett friskt källvatten i en kemiskt ren process. Här talar vi om öl som på riktigt eller "as it once was..."
Fjärilsdalen
Chateau Ksara 2002 (nr. 12596) 89.00 SEK
Chateau Musar 2003 (nr. 7463) 242.00 SEK
För den som vill lyxa till det hela och maximera upplevelsen är Gaston Hochars mustiga prestigevin en given investering, men försök få tag i en tidigare årgång för tanninerna i detta vin har en sällsynt spänst och är nästan avvisande i unga år. Här känner du den läderaktiga tobaksdoften tydligt och jordsmaken blandad med torkad frukt ger en harmoniskt rogivande känsla för den stressade koryfén som vill ha något lite extra till den blodiga köttbiten. Á santé!
Zum Wohl!
2003 Zöblinger Heiligenstein Riesling (nr 82483, 195 kr)
Om du vill ha något lite extra till fisken, räkorna, kycklingfärsen eller den hårdare osten skall du nog satsa på vingurun Willi Bründlmayers välartade riesling från Österrike. Här ger den smörgula färgen, de klara mineraltonerna för att inte tala om den pikanta citrusdoften en sublim upplevelse för den kräsne. M.a.o. en knivskarp upplevelse för de smaklökar som låter sig kittlas av spänstig syra. Att tämja riesling druvan är en ädel konst och det är bara i Alsace eller i Rhendalen du kan hitta något i denna klass, men då blir ännu dyrare! Köp två och låt den ena vila i kylen eller i källaren, där den kan ligga i många år, medan du låter sällskapet sakta närma sig denna slanka butelj. Ett dylikt kvalitetsvin med såpass sensuella och samtidigt diskreta lockelser kräver som du redan förstått sitt alldeles särskilda tillfälle... Men, innan du plockar denna lilla alpros måste du planera, för denna raritet hittar du inte i varje hylla.
Välkomna!
Välkommen till min nya blogg! Min ambition med denna anspråkslösa blogg är att ge dig en luftspalt i cyberkaraffen. Dvs du kan här finna mina högst personliga iakttagelser av smått och stort. Jag utgår i regel från betraktelser av vinvärldens besynnerliga och eftertraktade företeelser, särskilt goda viner i flaska!
/Lars