Mellandagsmelankoli
Mystiken är borta. Romantiken dansar ut. Nu lite skönlitterär medicin; Anna Gavaldas "Tillsammans är man mindre ensam".
Det är söndagmorgon och lite gråblått med blek solstrimma utanför fönstret. Julen är över och redan har nyårsraketerna hittat in i butikerna, dock inte hos ICA Maxi som inte vill hamna i uppdrag granskning nästa år. Bra! Själv tänkte jag hämta kraft inför 2009 med ett äkta skånskt nyårsgille i Jonstorp.
Nu börjar även de riktiga experterna lägga ut sin champagnetips inför nyårsnatten. Dolken och Mölstad hyllar plånboksvänliga varianter medan undertecknad inte riktigt bestämt sig. Varje år är det lika svårt. Vad till löjromssnittarna, vad till måltiden och vad till det magiska tolvslaget? Tänk om man bara kunde göra en säker Juhlinare. Nåja.
Om man vill börja lätt, friskt och fräscht skulle jag välja ett chardonnaybaserat snustorrt vin från trakterna söder om Epernay. Tex. Palmer Blanc de Blancs 2002. Här finner du en slank kropp, lite spetsig kontur och mysigt orolig pose. Vackert åldrat i buteljen. M.a.o. ett erotiskt vin som går att dricka stående eller liggande i bubbelbadet beroende på sällskap och avsikt. Prisvärt!
Till hummern i klor eller soppa må det vara lite mera klös, dvs ett Pinot Noir dominerat vin. Det ät ju nyår, för f...! Efter flera besök på det lilla kooperativet strax utanför Reims, där omsorg är del av varumärket kan jag varmt rekommendera Mailly Grand Cru Blanc de Noirs. Ett fysiskt vin med spänst och steglängd i backig terräng. Eftersträvansvärt!
Efter mina idoga höstprover rankar jag Billecart-Salmon Brut Réserve nog allra högst. Ta emot det nya året med en enastående stolt och smakrik skumpa; blommig, fruktig och brödig. Ett tryggt vin som har allt. En fuktig magisk kyss i fyrverkeriernas symfoni. Åtråvärt!
Det är söndagmorgon och lite gråblått med blek solstrimma utanför fönstret. Julen är över och redan har nyårsraketerna hittat in i butikerna, dock inte hos ICA Maxi som inte vill hamna i uppdrag granskning nästa år. Bra! Själv tänkte jag hämta kraft inför 2009 med ett äkta skånskt nyårsgille i Jonstorp.
Nu börjar även de riktiga experterna lägga ut sin champagnetips inför nyårsnatten. Dolken och Mölstad hyllar plånboksvänliga varianter medan undertecknad inte riktigt bestämt sig. Varje år är det lika svårt. Vad till löjromssnittarna, vad till måltiden och vad till det magiska tolvslaget? Tänk om man bara kunde göra en säker Juhlinare. Nåja.
Om man vill börja lätt, friskt och fräscht skulle jag välja ett chardonnaybaserat snustorrt vin från trakterna söder om Epernay. Tex. Palmer Blanc de Blancs 2002. Här finner du en slank kropp, lite spetsig kontur och mysigt orolig pose. Vackert åldrat i buteljen. M.a.o. ett erotiskt vin som går att dricka stående eller liggande i bubbelbadet beroende på sällskap och avsikt. Prisvärt!
Till hummern i klor eller soppa må det vara lite mera klös, dvs ett Pinot Noir dominerat vin. Det ät ju nyår, för f...! Efter flera besök på det lilla kooperativet strax utanför Reims, där omsorg är del av varumärket kan jag varmt rekommendera Mailly Grand Cru Blanc de Noirs. Ett fysiskt vin med spänst och steglängd i backig terräng. Eftersträvansvärt!
Efter mina idoga höstprover rankar jag Billecart-Salmon Brut Réserve nog allra högst. Ta emot det nya året med en enastående stolt och smakrik skumpa; blommig, fruktig och brödig. Ett tryggt vin som har allt. En fuktig magisk kyss i fyrverkeriernas symfoni. Åtråvärt!
Förstörs efter läsning!
Bio i juletid är skoj.
Det var också bröderna Coens "Burn after reading". CIA:s kalhättade balkanchef Oz Cox avpoleteras pga alkoholproblem till State (UD). I detta komiska drama spelar Malkovich, Pitt, Clooney och Swinton uppe galna scener som får vardagsparanojan, fåfängan och hormonologin att blekna. För att inte tala om den mekaniska gungstolsdildon i notoriske sexmissbrukarens Harrys källare.
Cox vägrar UD-tjänst och börjar skriva memoarer, bla om "slaktaren i Belgrad". Tänka sig... Dessa kommer på drift och det sekreta innehållet offereras ryssarna för att finansiera en skönhetsoperation. Nätdating och invecklade partnerbyten får nästan norénska dimensioner innan skiljsmässodetektiverna avslöjas. Och Oz får slappna av...
Dialogen är sällsynt rapp, särskilt CIA-chefens lakoniska kommentarer är förträffliga. Se Burn After Reading!
Det var också bröderna Coens "Burn after reading". CIA:s kalhättade balkanchef Oz Cox avpoleteras pga alkoholproblem till State (UD). I detta komiska drama spelar Malkovich, Pitt, Clooney och Swinton uppe galna scener som får vardagsparanojan, fåfängan och hormonologin att blekna. För att inte tala om den mekaniska gungstolsdildon i notoriske sexmissbrukarens Harrys källare.
Cox vägrar UD-tjänst och börjar skriva memoarer, bla om "slaktaren i Belgrad". Tänka sig... Dessa kommer på drift och det sekreta innehållet offereras ryssarna för att finansiera en skönhetsoperation. Nätdating och invecklade partnerbyten får nästan norénska dimensioner innan skiljsmässodetektiverna avslöjas. Och Oz får slappna av...
Dialogen är sällsynt rapp, särskilt CIA-chefens lakoniska kommentarer är förträffliga. Se Burn After Reading!
Stolt men inte nöjd
Juletid=läsetid.
Avslutar Nuders bok som till slut blev lite trevligt polemisk med Persson i Stjärnhov och Mona. 200-sidor Nudersk krönika avslutas alltså med ett tidigt testamente över Macho-Perssons maktera under ett decenium. Dvs den karantän Mona fick avtjäna efter Tobleronedebaclet innan hon tog klubban i hand.
Boken är ganska välskriven där äldre ordstäv blandas med modernare ordvändningar. Illustrationerna är lustiga och personliga, något som ger boken en hyggligt intim stil. Interjörerna är inträngande och blottar unika detaljer. Tsunamiaffären och det smärtsamma steget från Rosenbad till Finansen är där Nuder imponerar med sina vida perspektiv och sin ideologiska fingertoppskänsla.
Nuder är belåten över sitt värv och skäms inte nördstämpeln i sin oskenerade passion för politik. Besvikelsen över den stängda dörren till Monas bunker besvärar Pär som nog trots allt hoppats på att få vara med även efter H.S.B. Som det verkar blir det nog några år ute i kylan, men om Mona kommer till makten torde Nuder återfinnas i Kanslihuset igen.
Avslutar Nuders bok som till slut blev lite trevligt polemisk med Persson i Stjärnhov och Mona. 200-sidor Nudersk krönika avslutas alltså med ett tidigt testamente över Macho-Perssons maktera under ett decenium. Dvs den karantän Mona fick avtjäna efter Tobleronedebaclet innan hon tog klubban i hand.
Boken är ganska välskriven där äldre ordstäv blandas med modernare ordvändningar. Illustrationerna är lustiga och personliga, något som ger boken en hyggligt intim stil. Interjörerna är inträngande och blottar unika detaljer. Tsunamiaffären och det smärtsamma steget från Rosenbad till Finansen är där Nuder imponerar med sina vida perspektiv och sin ideologiska fingertoppskänsla.
Nuder är belåten över sitt värv och skäms inte nördstämpeln i sin oskenerade passion för politik. Besvikelsen över den stängda dörren till Monas bunker besvärar Pär som nog trots allt hoppats på att få vara med även efter H.S.B. Som det verkar blir det nog några år ute i kylan, men om Mona kommer till makten torde Nuder återfinnas i Kanslihuset igen.
Julmusik
Ur tomtens säck kom Andrea Bocellis nya platta; Incanto.
Fängslande musik för någon som drömmer om italiensk vårromantik. Ljuv musik för den som förnimmer romanska dofter från förra seklets sista vår i Parco di Villa Borghese. Storslagen musik för den som fascineras av italiensk opera med Milanos Verdi inspirerade symfoniska orkester i bakgrunden.
Santa Lucia med Bocellis grandiosa röst ger julstämning och mörkrets drottning rättvisa. Jag njuter av albumets DVD där även den italienska filmkonsten får sin erkänsla.
I min samling finns redan Bocellis; Vivere, Sogno, Andrea och Amore. Allt dramatisk musik.
Fängslande musik för någon som drömmer om italiensk vårromantik. Ljuv musik för den som förnimmer romanska dofter från förra seklets sista vår i Parco di Villa Borghese. Storslagen musik för den som fascineras av italiensk opera med Milanos Verdi inspirerade symfoniska orkester i bakgrunden.
Santa Lucia med Bocellis grandiosa röst ger julstämning och mörkrets drottning rättvisa. Jag njuter av albumets DVD där även den italienska filmkonsten får sin erkänsla.
I min samling finns redan Bocellis; Vivere, Sogno, Andrea och Amore. Allt dramatisk musik.
Julsmaker
Glasen immade, sällskapet stimmade och snart dimmade blicken. För ovanlighetens skull hölls gillet långt från snapsens hemland, Danmark. Alltså ingen Aalborgs Jubileum. Nåja, omväxling förnöjer och V&S produkter känns ju trygga med sin lägre alkoholhalt (38%).
Reimersholms Julsnaps Viterliden-Guldakvavit skänkte dock julstämning med sin tomtiga kryddning av fänkål, kummin och hjortron. Även julkrubbans halmdoft trängde sig på vid andra knappen. Den antikt guldiga lystern kombinerat med frostiga glas skapade den nödvändigt höga viskositeten. Precis så ekologiskt som det alltid ska vara till julelunchen, där den kallrökta laxen från Kårö i den östgötska Tjustskärgården imponerade.
I ölstopet självfallet maltig sträv beska med, Warsteiner Premium Verum, "Eine Königin unter Bieren". Inga tillsatser bara ansatser mot "die pure Lebenslust." Något få förunnar sig i tillräcklig omfattning. Jag försöker f.n. med stor vällustighet och mycken honungsaktig mjuk mersmak med skön uddighet. Blockera dig inte!
När sen frossandet avtagit kom östgöten Tages julsaga i rutan. Lika tankeväckande och semantiskt fulländat som vanligt. Den lilla "kommunisten" Karl-Bertils resa från Tykos skamvrå till HK Bergdahls hjältestatus är enastående i tider av kommersiell hypnos och grasserande bankkriser. Årets julhandel har redan överträffat sig själv och i år tar den bara ledigt under julaftonen. Idag dumpar elektronikmånglarna priserna och kortläsarna går varma igen. Galet och stressande för en befolkning helt i teknikens våld. Som tex för bloggbimbon "blondinbella", en vulgär tösabit som dissar Karl-Bertils julsaga under rubriken "världens mest krävande dag". Tydligen för svårt att förstå för Mercurius beskyddare.
Och nu juldag med traditionellt Kungatal. Få kan som HMK finna ord med sån värme och respekt utan att egentligen säga så mycket; "julen påminner också om saknad, band mellan människor och allas behov av en vän som lyssnar och bryr sig..." Majestätet gör även ett kosmopolitiskt svep och påminner om; "en gemensam världs beroende av varandra med hopp om en tryggare framtid". Med utgångspunkt sin ungdoms 50-tal berör Kungen den finansiella krisens härjningar, bekämpandet av fattigdomen, skyddet av miljön och konstaterar att regeringens ledning av EU till hösten ger möjligheter att skapa en "friskare värld". Innan avslutet med Hjalmar Gullbergs tonsatta dikt - Förklädd Gud - berättar HMK om hovets resor till Indien och Ukraina. Han glömmer dock Kronprinsessans nedslag i Belgrad.
God fortsättning!
Reimersholms Julsnaps Viterliden-Guldakvavit skänkte dock julstämning med sin tomtiga kryddning av fänkål, kummin och hjortron. Även julkrubbans halmdoft trängde sig på vid andra knappen. Den antikt guldiga lystern kombinerat med frostiga glas skapade den nödvändigt höga viskositeten. Precis så ekologiskt som det alltid ska vara till julelunchen, där den kallrökta laxen från Kårö i den östgötska Tjustskärgården imponerade.
I ölstopet självfallet maltig sträv beska med, Warsteiner Premium Verum, "Eine Königin unter Bieren". Inga tillsatser bara ansatser mot "die pure Lebenslust." Något få förunnar sig i tillräcklig omfattning. Jag försöker f.n. med stor vällustighet och mycken honungsaktig mjuk mersmak med skön uddighet. Blockera dig inte!
När sen frossandet avtagit kom östgöten Tages julsaga i rutan. Lika tankeväckande och semantiskt fulländat som vanligt. Den lilla "kommunisten" Karl-Bertils resa från Tykos skamvrå till HK Bergdahls hjältestatus är enastående i tider av kommersiell hypnos och grasserande bankkriser. Årets julhandel har redan överträffat sig själv och i år tar den bara ledigt under julaftonen. Idag dumpar elektronikmånglarna priserna och kortläsarna går varma igen. Galet och stressande för en befolkning helt i teknikens våld. Som tex för bloggbimbon "blondinbella", en vulgär tösabit som dissar Karl-Bertils julsaga under rubriken "världens mest krävande dag". Tydligen för svårt att förstå för Mercurius beskyddare.
Och nu juldag med traditionellt Kungatal. Få kan som HMK finna ord med sån värme och respekt utan att egentligen säga så mycket; "julen påminner också om saknad, band mellan människor och allas behov av en vän som lyssnar och bryr sig..." Majestätet gör även ett kosmopolitiskt svep och påminner om; "en gemensam världs beroende av varandra med hopp om en tryggare framtid". Med utgångspunkt sin ungdoms 50-tal berör Kungen den finansiella krisens härjningar, bekämpandet av fattigdomen, skyddet av miljön och konstaterar att regeringens ledning av EU till hösten ger möjligheter att skapa en "friskare värld". Innan avslutet med Hjalmar Gullbergs tonsatta dikt - Förklädd Gud - berättar HMK om hovets resor till Indien och Ukraina. Han glömmer dock Kronprinsessans nedslag i Belgrad.
God fortsättning!
Uppesittarkväll
Dan före dan! Spännande men också bekant. Varje jul samma visa; klapphysteri, pyntomani och tomtespinn i varje vrå. Och snart dax för sval ljusbrun julebryggd och en kylig rejäl stänkare. Hej tomtegubbar... Därtill ett evigt plockande av traditionella godsaker. Momsigt, jaa!
Innan dess gäller det ju att sitta uppe och rimma med nya Bingoloket. För att uthärda detta efter de senaste dagarnas kommersiella strapatser gäller det att lyxa lite extra. Vissa undrar om det finns någon julefrid. Jodå, när du unnar dig själv lite extra julbonus, antingen små sockersöta kakor eller ljuva stulna chokladkyssar.
Efter en ovanligt lyxig uppfriskande - solig - löptur på Kungl. Djurgården blev det tillslut svinkall champagne till liten sjömatpåse med västerbottenpaj från Firren, förstås. Earlen Christian Muller i Grand crubyn Mailly (Montaigne de Reims) gör alltid en rak, ren och mindre yppig champagne. Uppiggande. Det har ju bloggats om detta tidigare och nu är kartongen slut.
Nu är det jul...!
Innan dess gäller det ju att sitta uppe och rimma med nya Bingoloket. För att uthärda detta efter de senaste dagarnas kommersiella strapatser gäller det att lyxa lite extra. Vissa undrar om det finns någon julefrid. Jodå, när du unnar dig själv lite extra julbonus, antingen små sockersöta kakor eller ljuva stulna chokladkyssar.
Efter en ovanligt lyxig uppfriskande - solig - löptur på Kungl. Djurgården blev det tillslut svinkall champagne till liten sjömatpåse med västerbottenpaj från Firren, förstås. Earlen Christian Muller i Grand crubyn Mailly (Montaigne de Reims) gör alltid en rak, ren och mindre yppig champagne. Uppiggande. Det har ju bloggats om detta tidigare och nu är kartongen slut.
Nu är det jul...!
Tomtevin
Det lackar och jag bjuder på påvligt vin. Under trettonhundratalet befann sig den Heliga Stolen i exil. Det nya slottet där påvarna odlade sitt vin låg strax norr om Avignon, i den romerska provinsen "Provence". Sverige har fått ett nytt kvinnligt sändebud till den Heliga Stolen. Gudomligt. Och beläst , säkert redo att frattinisera i Trastevere och botanisera i Kurian.
Ja, påvligt var det; Guigals 2001 Chateauneuf-du- Pape är välsignad medicin för skälen och ett botemedel inte bara för tindrande, fromma och storhjärtade tomtemödrar, utan även för män med smak för subtil lyx. De graciösa tanninerna avtecknar sig tydligt mot glaset och läpparna bedövas av en pepprigt varm, väldigt kryddig, blodig och stiltypisk smaksensation. Kan bara beklaga att Monopolet i juletid missat att fylla på lagret med goga Guigals.
Upplevelsens kraft tvättar effektivt bort minnet av Nicolas Feuillatte Champagne, Réserve Particuliére. Inte märkvärdigt tyvärr. Osensuellt och icke erotiskt. Bara tamt och inte alls värdigt en födelsedag. Skippa alltid billigt flygplatsbubbel!
Ja, påvligt var det; Guigals 2001 Chateauneuf-du- Pape är välsignad medicin för skälen och ett botemedel inte bara för tindrande, fromma och storhjärtade tomtemödrar, utan även för män med smak för subtil lyx. De graciösa tanninerna avtecknar sig tydligt mot glaset och läpparna bedövas av en pepprigt varm, väldigt kryddig, blodig och stiltypisk smaksensation. Kan bara beklaga att Monopolet i juletid missat att fylla på lagret med goga Guigals.
Upplevelsens kraft tvättar effektivt bort minnet av Nicolas Feuillatte Champagne, Réserve Particuliére. Inte märkvärdigt tyvärr. Osensuellt och icke erotiskt. Bara tamt och inte alls värdigt en födelsedag. Skippa alltid billigt flygplatsbubbel!
Supersoft!
Fiskare Mellanders skaldjursbakelse med Jacquart Mosaique Brut är njutning i balans. Champagnen är fet, oljig, brödig och vackert guldgul. Bittermandeln finns där också men är inte påträngande, alls. Även äppligheten är doserad.
Schysst matskumpa, lyx och avkoppling i en och samma förpackning. Det Jazzucivirvlande helt dousagefria (restsockerlösa) vinet är iskallt, torrt och nästan gratis (209 sek!). Ett fynd och säkert en nyårschampagne för den som inser att denna dryck aldrig ska drickas med måttfullhet.
Efter en full dag i julstökets iver, helas jag i utmattningens utförsbacke. Ljusstakarna glimmar och flimmrar...
Schysst matskumpa, lyx och avkoppling i en och samma förpackning. Det Jazzucivirvlande helt dousagefria (restsockerlösa) vinet är iskallt, torrt och nästan gratis (209 sek!). Ett fynd och säkert en nyårschampagne för den som inser att denna dryck aldrig ska drickas med måttfullhet.
Efter en full dag i julstökets iver, helas jag i utmattningens utförsbacke. Ljusstakarna glimmar och flimmrar...
La Bella Donna
Veckoslutet kom igår på bistro Aubergine med Antinori Chianti Classico Riserva, förstås. Sällskapet var prövande och jag smuttade försiktigt, ganska fokuserat till en början. Efter ett tag mer spontant. Till slut passionerat.
De varma chokladtonerna varvades med de vilda körsbärens traditionellt aristokratiska arom. Diskret kände jag vaniljen från Antinoris exklusiva ekfat. Och plötsligt oväntad harmoni, trots den strama men ändå generösa parfymerade gestaltningen. Rökigheten fanns där, om än bara förnimmande. Så också plommonens saftighet.
Det sägs att små hårda mörka körsbär - chiantins skäl - är naturens första gåva efter vintern. Oavsett årstiden begåvades jag med en alldeles lagom dos naturlig skönhet. Genom glasets tegelröda skimmer avtecknades chiantins bella figura. Slank, bedårande och lite rastlös men ack så preserverad.
Länge sitter eftersmaken kvar på tungspets och läppar.
De varma chokladtonerna varvades med de vilda körsbärens traditionellt aristokratiska arom. Diskret kände jag vaniljen från Antinoris exklusiva ekfat. Och plötsligt oväntad harmoni, trots den strama men ändå generösa parfymerade gestaltningen. Rökigheten fanns där, om än bara förnimmande. Så också plommonens saftighet.
Det sägs att små hårda mörka körsbär - chiantins skäl - är naturens första gåva efter vintern. Oavsett årstiden begåvades jag med en alldeles lagom dos naturlig skönhet. Genom glasets tegelröda skimmer avtecknades chiantins bella figura. Slank, bedårande och lite rastlös men ack så preserverad.
Länge sitter eftersmaken kvar på tungspets och läppar.
Nobeldricka.
Strax efter sju i går kväll höjde HMK sitt gyllene glas och kören stämde upp i skön sång. "Ur svenska hjärtans djup..." är förstås främst en hyllning till majestätet och Alfred Nobel men också en hyllning till det glimmrande snustorra bubblet i Orreforsglaset.
Också i år bjuder man på Jacquart Brut Mosaique Millésimé 2002. Ett bra val om än lite konservativt för denna sagolika kärleksnatt. Men säkert ett tryggt val för nyårsnatten vid Skälderviken, där också min läromästare Britt håller till när Parismiljön blir för het. André Jacquart framställer läcker sk. blanc de blanc champagne, dvs enbart chardonnaybaserad druvmust som ger ett stramt och slankt vin med en torrhet som imponerar.
Medan klädda snillen spekulerade och pockulerade firande fredspristagaren Martti Ahtisaari i Oslo med söta kungligheter. Ahtisaaris mäklande i Namibia, Indonesien och Kosovo gav denna utmärkelse. Martti fick stopp på ärkeserben Slobodan våren 1999 och fullföljde för två år sedan med att ge den fd sydserbiska provinsen Kosova en status följt av någon slags självständighet. Allt under parollen, "fred är en fråga om vilja..." En devis som f.ö. gäller i flera avseende, även i vardagen på departementet.
Jag minns en liten exklusiv lunchtillställning på Jägarmässen i ett kulet och snöigt Helsingfors, där Martti talade om Balkanpotentialen. En vision som var allomfattande och värt en massa möda att förverkliga. Sippandes på sitt favoritvin, Chianti Classico Riserva från Antinori predikade Ahtisaari om tålamod och långsiktighet när det gällde att försona folken i denna blodsbesudlade region. Ett projekt som var oundgängligt om man någon bestående fred skulle kunna komma till stånd. Sida upp och sida ned i varje kosovansk, serbisk och bosnisk lärobok måste neutralt förklara vad som hände och varför sämja och försoning är bättre än konflikt.
Också i år bjuder man på Jacquart Brut Mosaique Millésimé 2002. Ett bra val om än lite konservativt för denna sagolika kärleksnatt. Men säkert ett tryggt val för nyårsnatten vid Skälderviken, där också min läromästare Britt håller till när Parismiljön blir för het. André Jacquart framställer läcker sk. blanc de blanc champagne, dvs enbart chardonnaybaserad druvmust som ger ett stramt och slankt vin med en torrhet som imponerar.
Medan klädda snillen spekulerade och pockulerade firande fredspristagaren Martti Ahtisaari i Oslo med söta kungligheter. Ahtisaaris mäklande i Namibia, Indonesien och Kosovo gav denna utmärkelse. Martti fick stopp på ärkeserben Slobodan våren 1999 och fullföljde för två år sedan med att ge den fd sydserbiska provinsen Kosova en status följt av någon slags självständighet. Allt under parollen, "fred är en fråga om vilja..." En devis som f.ö. gäller i flera avseende, även i vardagen på departementet.
Jag minns en liten exklusiv lunchtillställning på Jägarmässen i ett kulet och snöigt Helsingfors, där Martti talade om Balkanpotentialen. En vision som var allomfattande och värt en massa möda att förverkliga. Sippandes på sitt favoritvin, Chianti Classico Riserva från Antinori predikade Ahtisaari om tålamod och långsiktighet när det gällde att försona folken i denna blodsbesudlade region. Ett projekt som var oundgängligt om man någon bestående fred skulle kunna komma till stånd. Sida upp och sida ned i varje kosovansk, serbisk och bosnisk lärobok måste neutralt förklara vad som hände och varför sämja och försoning är bättre än konflikt.
Fåfänga.
Direkt från häktet till Vanity Fairs utvik; "House of War"! Kosovos gossen ruda är nu fri och fräck. Allt är möjligt och Ramush Haradinajs stjärna är nu på uppåtgående. I brist på mer lysande politiker förutspår många att denna dynamiska man snart leder det nya lilla landet, där brunkolen bryts på de sägensomspunna trastfälten och EU i morgon hissar flagg...
Pronto!
Ute på Höglandet provar politiska polare Vino Rosso. Därtill en läcker tacksägelseanrättning med utsökt palsternackspuré.
Provningsledaren häller upp en Batasiolo Barolo 1996. Med traditionellt samlad min beskriver han attributen; tryffel, viol, hallon, jord och därmed den bitterljuva mystik som Nebbiolodruvan bjuder oss på när den stått i flaskan minst tio år, men följd att tanninerna är graciösa och behagliga. Den lätt grumliga brunröda drycken är förförisk och tjäratonen är älskvärt dimmig. Belissimo!
Utmanaren ställer fram ett klassiskt alternativ; Poggio San Polo Brunello di Montalcino 2003 (nr. 97666, 355.00 sek). Och tar oss sen med lätthet ut över det rika Sangiovese landskapet fyllt av kryddiga fraganser; lakrits, choklad, örter, körsbär och läder. När glaset fått rikligt med syre debuterar även den harmoniska doften av förmultnade löv och Brunellons rika register av murriga fattoner. Årgången är givietvis rätt och nu har jag hittat en favo-pava(rotti). Molto bene!
Jag bjuder på en "Super-Tuscany", Le Serre Nuove 2006 (nr. 97932, 389.00 sek) från Bolgheridistriktet. Ett kompakt bordsvin vars blåröda nästan rödsvarta färg sätter sällskapet på hårda prov. Även om vinet är ungt och lite ystert lägger det sig snart till rätta för en mjuk varm resa från tungspetsen till hjärtat... Den romantika resan bjuder på sensuell doft av körsbär, cassis, plommon och bitter mandel. Smaklökarna masseras med en sublim örtighet av mentol varvat med pizzakrydda och en mörkare chokladton. Perfetto!
Glömmer i hastigheten skålen i Lacroix, Champagne Millesime 1998. Ett säkert kort från Brysselårens glansdagar.
Och tillslut, en slank butelj från källarens botten; Marc Kreydenweiss Grand cru Pinot Gris Moenchberg - Verdanges Tardives 2005 ("Le Moine"). Den smått suggestiva doften av aprikoser, jordgubbsgodis och söta kanderade äpplen påminner om en komplett quvinnas parfym.
Provningsledaren häller upp en Batasiolo Barolo 1996. Med traditionellt samlad min beskriver han attributen; tryffel, viol, hallon, jord och därmed den bitterljuva mystik som Nebbiolodruvan bjuder oss på när den stått i flaskan minst tio år, men följd att tanninerna är graciösa och behagliga. Den lätt grumliga brunröda drycken är förförisk och tjäratonen är älskvärt dimmig. Belissimo!
Utmanaren ställer fram ett klassiskt alternativ; Poggio San Polo Brunello di Montalcino 2003 (nr. 97666, 355.00 sek). Och tar oss sen med lätthet ut över det rika Sangiovese landskapet fyllt av kryddiga fraganser; lakrits, choklad, örter, körsbär och läder. När glaset fått rikligt med syre debuterar även den harmoniska doften av förmultnade löv och Brunellons rika register av murriga fattoner. Årgången är givietvis rätt och nu har jag hittat en favo-pava(rotti). Molto bene!
Jag bjuder på en "Super-Tuscany", Le Serre Nuove 2006 (nr. 97932, 389.00 sek) från Bolgheridistriktet. Ett kompakt bordsvin vars blåröda nästan rödsvarta färg sätter sällskapet på hårda prov. Även om vinet är ungt och lite ystert lägger det sig snart till rätta för en mjuk varm resa från tungspetsen till hjärtat... Den romantika resan bjuder på sensuell doft av körsbär, cassis, plommon och bitter mandel. Smaklökarna masseras med en sublim örtighet av mentol varvat med pizzakrydda och en mörkare chokladton. Perfetto!
Glömmer i hastigheten skålen i Lacroix, Champagne Millesime 1998. Ett säkert kort från Brysselårens glansdagar.
Och tillslut, en slank butelj från källarens botten; Marc Kreydenweiss Grand cru Pinot Gris Moenchberg - Verdanges Tardives 2005 ("Le Moine"). Den smått suggestiva doften av aprikoser, jordgubbsgodis och söta kanderade äpplen påminner om en komplett quvinnas parfym.
M.m.
Med mänsklig, moderat minister möter jag mitt Belgrad, igen. Mycket sig likt. Annat moderinserat.
Med mössa marscherar jag från Milosagatan till Medeltida borgen. Minnen av Miloseviceran mobiliseras momentant.
Mästrande mindre makthavare meddelar missnöje med medioker EU-politik. Machoistiska män manglar modig minister. Men, middag med media och medvetna medborgare blev mer modererad och mysig.
Med mindre maklig marschfart möter jag Metohija. Mest makaber medelslöshet, men också medvetenhet om maktposition i momentumet.
Man misströstar, mycket!
---------
Även denna vecka fick ett slut. Att resa är nyttigt men påfrestande. Trots femton års resande på Balkan blir varje nedslag en ny unik upplevelse.
Årstiden präglar intrycken. Dimman, spöregnet, leran och koleldningsoset skapar en säregen inramning medan den hårda språkdräkten, larmet, blinkande kitschig neon och Belgrads gråa arkitektur etablerar den omtalade Balkankänslan. Lika "wild" som Goran Bregovic zigenarpop eller Kusturicas härliga filmer tar Balkan dig i sin varma famn.
Jag står länge och betraktar fönstet från vilket den dynamiske premiärministern Djindjic skjuts till döds. Vakterna utanför regeringspalatsen pekar på fasadkamerorna som av någon anledning var avslagna just den dagen för fem år sedan. Jag passerar det fräcka hotellet där Charlotte firade fiaskot i melodifestivalen. Och åker förbi det hus vi bodde i för tio år sedan. Det är nu ännu mindre i förhållande till oligarkernas palats och Mladic övergivna villa.
Efter en vansinnig blåsljusfärd genom Serbien och de öde bergspassen mot Kosovo inträder den albanska vulgariteten. Det respiratoriskt uppehållna samhället bjuder på kontraster där krokiga ägghuvade män vandrar sida vid sida med mondäna lädermachos och piffiga bimbos. Tunga stulna SUV:ar prejar små rostiga golfar i en stillastående symfoni av tutor och sirener. Leran stänker ur de stora potthålen i vägbanan medan Skanderbeg och Moder Teresa blickar stumt ut från sin utpost.
Vår karavan spränger sig blinkande fram med krossade backspeglar och repor i lacken som en billig biljett till den flygplats som tar oss ur den grymma verkligheten.
När Austrian Airlines flygbuss lyfter mot Wien andas man ut. På Schwechart flygplatsen köper jag traditionsenligt en Grüner Veltliner, Schloss Gobelsburger - Lössterrasen. Ett friskt, fruktigt vin med stringens, finess och smidig kropp. Jag sippar utmattad och hinner precis känna den syrliga grapefruktsmaken innan ridån dras för...
Med mössa marscherar jag från Milosagatan till Medeltida borgen. Minnen av Miloseviceran mobiliseras momentant.
Mästrande mindre makthavare meddelar missnöje med medioker EU-politik. Machoistiska män manglar modig minister. Men, middag med media och medvetna medborgare blev mer modererad och mysig.
Med mindre maklig marschfart möter jag Metohija. Mest makaber medelslöshet, men också medvetenhet om maktposition i momentumet.
Man misströstar, mycket!
---------
Även denna vecka fick ett slut. Att resa är nyttigt men påfrestande. Trots femton års resande på Balkan blir varje nedslag en ny unik upplevelse.
Årstiden präglar intrycken. Dimman, spöregnet, leran och koleldningsoset skapar en säregen inramning medan den hårda språkdräkten, larmet, blinkande kitschig neon och Belgrads gråa arkitektur etablerar den omtalade Balkankänslan. Lika "wild" som Goran Bregovic zigenarpop eller Kusturicas härliga filmer tar Balkan dig i sin varma famn.
Jag står länge och betraktar fönstet från vilket den dynamiske premiärministern Djindjic skjuts till döds. Vakterna utanför regeringspalatsen pekar på fasadkamerorna som av någon anledning var avslagna just den dagen för fem år sedan. Jag passerar det fräcka hotellet där Charlotte firade fiaskot i melodifestivalen. Och åker förbi det hus vi bodde i för tio år sedan. Det är nu ännu mindre i förhållande till oligarkernas palats och Mladic övergivna villa.
Efter en vansinnig blåsljusfärd genom Serbien och de öde bergspassen mot Kosovo inträder den albanska vulgariteten. Det respiratoriskt uppehållna samhället bjuder på kontraster där krokiga ägghuvade män vandrar sida vid sida med mondäna lädermachos och piffiga bimbos. Tunga stulna SUV:ar prejar små rostiga golfar i en stillastående symfoni av tutor och sirener. Leran stänker ur de stora potthålen i vägbanan medan Skanderbeg och Moder Teresa blickar stumt ut från sin utpost.
Vår karavan spränger sig blinkande fram med krossade backspeglar och repor i lacken som en billig biljett till den flygplats som tar oss ur den grymma verkligheten.
När Austrian Airlines flygbuss lyfter mot Wien andas man ut. På Schwechart flygplatsen köper jag traditionsenligt en Grüner Veltliner, Schloss Gobelsburger - Lössterrasen. Ett friskt, fruktigt vin med stringens, finess och smidig kropp. Jag sippar utmattad och hinner precis känna den syrliga grapefruktsmaken innan ridån dras för...