Urspårad

Fredagen den 13:e avrundar veckan som så många gånger började i den belgiska huvudstaden. Där blottades EU-politikens nakenhet som vanligt ogenerat när jag försökte hitta sanningen i det nära samarbetet mellan små och stora stater. Att försvara sitt territorium och principer till sista stund är en dygd och moraliskt oantastligt. Byråkrater brottas och politiker kurtiserar för att hålla ekipaget på spåret. Tåget går vidare och unionen består. Och Kungariket närmar sig med stormsteg avgörandets stund när loket ska tas över för en stenhård resa mot triumphens stund.



Nåväl, ur vinskåpet dras en riktig goding; 1998 Chateau Larmande Grand Cru Classé. Ett säkert kort när Saluplats 30s majskyckling med kronärtskocka i gratäng disputerar på tallriken. Denna fagra St Emilion med en välväxt kropp har under ett decenium utvecklat en subtil tight elegans. De svarta vinbären tar inte onödig plats utan låter bordeauxens klassiska ceder och plommon breda ut sig. Även den stora andelen Merlot präglar med en sammetslen, fräsch och försiktig fruktighet. De slanka tanninerna och den nötiga eftersmaken ger en renhet som bara uppdagas i gott sällskap.



Dags att drömma om St Valentins ankomst...

Mousserat

Släktmåltid i villaförorten förgylld av okänd bubblare. Launois Pére & Fils Grand Cru är en Blanc de Blancs som är lite överrostad och brödigt i överkant. Även rik blommighet med inslag av julhyasint därtill letar sig grape, choklad, apelsin och äpple fram när syresättningen ökar. Alltså, ett omfångsrikt vin som är gyllengult och lent som sammet.

         

Champagnen härstammar förvisso från legendariska Le Mesnil sur Oger där chardonnaydruvan trivs bra kalkstenssluttningarna men den friskhet som oftast kommer med en BdB finns där inte riktigt och jag börjar fundera på korken. En nymodighet. Korken är nämligen uppluggad i botten och tillförd en slags gummibussning. Antagligen som förtätning vilken ger en säregen öppningssmäll; plåpp snarare än smack.   


Slottsöl

Veckan avslutas med ett bakanologiskt seminarium på Stirin Castle i Prags utkanter. Där blandas kreativitet med uppgivenhet i fråga om sydösteuropas förmåga att närma sig den normaliserade högst globaliserade världens krav. Klokskapen överglänste vädret i de Böhmska skogstrakterna. Idel belästa och bepartade experter inkl Balkandoktorn från Wien frotterade sig i valven.

Och skaffning och dryckesjom - för att inte tala om ambiensen - överfträffade som väntat det intellektuella tankegodset.

De tjeckiska ledarna är unga och stolta i sin explosiva iver att leda unionen ur gas- och gazakriser. Nyligen hemkommen viceminister skrävlar om veckas nedslag i Gaza. Och utan tvekan konstateras det att både Sarajevo och Grozny var mycket värre.



Innan galamiddagen bjöds det på tjeckisk pilsner i baren. Krusovice är ett förmöget öl, där vörtstyrka och maltighet är så typiskt tjeckisk att skummet gulnar längs glasets sida. Inte särskilt bubbligt utan snarare jäst och däst. Gott och smått mysigt till allt saltigt. Stadigt öl ska drickas med säker hand.

Och när vinerna producerade av Rothschild i Chile bars fram blev det genast smakrikt.Vina Los Vascos är klart drickbart och den för nya världen väldresserade Cabernet Sauvignon är "lika solmogen som en varm kyss i vintermörkret". Det är sant om än inte påvlig. Eller lika stimulerande som ett par varma händer mot en stel lekamen.

På söndag bär det av mot Bryssel igen. En Leffe eller två beroende på hur långt man kan gå... Antagligen bättre än sist.