"Kosova at a glance" utropar omslaget till en ganska nyproducerad och ambitiös turistbroschyr. Jag bläddrar lite förstrött och lär mig att det kosovariska vinbältet breder ut sig i gränstrakterna mot Albanien och Makedonien. Uppe på Dukagjiniplatån odlar man tydligen Merlot och Riesling enligt gammal Illyrisk tradition, dvs under mer primitiva och manuella former. Vinet är säkert drickbart men ingen direkt njutning och sannolikt konsumeras merparten lokalt. Som mycket annat i denna krutdurk behövs nya grepp och en stabilitet som motiverar mer långtgående gränsöverskridande satsningar på ekonomisk utveckling.

I ett vinsammanhang undrar man om dessa ihärdiga småodlare måhända inlett ett standardhöjande samarbete med den statliga makedonska producenten Tikves eller om de väntar på uppköp från annat håll? 



"If you want to get to know a nation well, sit at their table and drink their wine" (It. proverb).

I denna vecka inleder den fd. finske presidenten Ahtisaari sitt sista försök att få kosovarer och serber att enas om det omtvistade territoriets framtida status. Kanske lyckas det utan blodspillan och kanske är det början på nått nytt, tex ett positivt samhälle som istället för konflikt försöker odla sina tillgångar. Både industrin, jordbruket, turistnäringen och det civila samhället har legat i träda under alltför lång tid. Här behövs alltså nogsam kultivering och en ordentlig säck konstgödsel.



Det civila engagemanget hos gemene man måste utvecklas i en "Putnamsk" stil så att förtroendet för demokrati och justa affärer knoppas med följd att ekonomin blomstrar en vacker dag. Det knappa sociala kapitalet måste investeras så att både "bonds and bridges" byggs upp på ett för småföretagen och den fattige bonden gynnsamt vis. Som vanligt handlar denna mödosamma övergångsperiod om pengar, pengar och åter pengar samt om givmilda vänner och ett mindre urbant perspektiv på vart insatserna behövs som bäst. Fred och frihet kostar mer än en försäkringspremie!



Transition wine - an uncertain vintage