dekanterat

Labouré-Roi Chablis 1er Cru är fruktig och balanserad. Den doftar nötkola och äppelmos. Smaken är frisk, smörig och mineralhaltig som sig bör. Jordmånen består av sediment från sjöbotten med ostron och flinta som grund.

Chardonnay druvan utsätts här i norra Bourgogne av låga temperaturer och ger därför ett ljusgulare vin än vid guldsidan i Beaunetrakten.



Fondbergs import av Labouré-Roi har nog trots allt en orättvist dåligt rykte.

...slutet. Nästan början på något nytt. Något ovisst.

En intensiv vecka i övergångstider rundas av med just det - ett intensivt men ändå avrundat vin; 2006 Aegerter Mercurey. En ung lovande bourgogne från guldkanten. Jag köper pavan på Bryssels stirriga flygplats för 16 Euro.



Duger gott till Havs pastramilax med yogurtpotatissallad. Den svaga körsbärsdoften kompletterar fiskens kryddighet utan att störa. Detta trots att vinet ännu har något år kvar till peaken.

I norra Bourgogne odlas det i säregen jordmån - kimmeridge. Smaken blir annorlunda och den vanligtvis omnipotenta chardonnaydruvans (kallad beaunois i Chablis) flabbighet försvinner till förmån för skarpare konturer om än mjuka mineraler och en elegant fräschör.



På jakt efter en nyårsraket till skälderviksfisken testade jag två lovande buteljer under två hundra spänn: 2008 Joseph Drouhins Vaudon och 2007 Vaugiraut Premier Cru, från Clotilde Davenne. 

Vaudon hade traditionell äpplighet med var alltför späd och spetsig för att inte säga smal. Jag saknade tydliga mineraler och den smörighet som den mognare Vaugirauten erbjöd. Friskheten och den rena känslan fick jag dock ur båda alternativen. Förvisso mer i Clotildes öma kyssar än i Josephs kritighet. Möjligen gav den högre temraturen i första crun rättvisa åt annanas och limetonen samt någon slags brändhet i eftersmaken.

Festligheterna har kroatisk hedergäst och inleds med kall och krispig Perrier Jouet Grand Cru följt av prestigefull 2004 Cuveé Catherine Grand Cru från Weinbach Alsace (Riesling) och till slut svågerns gåva; 2006 Deux Montilles Rully Blanc 1er Cru Les Cloux.

Den vita Bourgognen är tät, tropisk och full av kittlande mineraler. Den feta aromen ger citron, persika och päron samt en hel del rökighet. Chardonnay druvan har bearbetats på ett omsorgsfullt sätt och man har inte sparat på den ljuvliga Volnay kvaliteten. 

På fina 40-årskalaset i villastaden bjöds det på två schysta fransoser;

2005 Comtes d'Isenbourg - Alsace Grand Cru; friskt, fräscht med tydlig karaktär. Mycket petroleum och citrus, precis som en Riesling från Schoenenbourg läget i Riguewihr.

2007 Sancerre Les Baronnes - Henri Bourgeois - Chavignol: snustorr, fyllig och knivskarpa mineraler. Elegantare blir inte Sauvignon Blanc odlat på flintsten.

Alltså, två klart goda köp på ett bolag nära dig.

Begreppen sobert och sparsmakat får en uppenbar gestaltning i dessa Gamla Stans anrika källarvalv. Sval inredning, diskret uppassning, mjuk musik och konstnärligt aptitlig mat och dryck ger mig en alldeles förträfflig upplevelse. Delikat!
 
Leijontornet Bar, Bistro och Matsal signalerar fulländning utan prål så snart du passerar Hotell Victorys portal. Elegans och måttfullhet präglar hela måltiden där redan brödverkets minimala utformning - kavring och surdegsknyten - skänker lyx och exklusivitet.



Löjrommen, rödingen och Domaine des Malandes 2005 Petit Chabis kommer in i lagoma sekvenser och upplägget är estetiskt komplett. De svenska ekologiska smakerna från maten blandas i Chablisens ovanligt chardoniella och mineralrika bocquet. Vinets fruktighet balanserar både saltet i rommen och den lätt rökta inbakade rödingen, som garnerats med insyltade morätter, nypillade räkor och sikrom.

I magnifika matsalen serveras tre eller femrättersmeny medan bistron erbjuder a la carte. Allt i det övre prissegmentet. Antalet rätter är få till antalet och det svenska kökets prägel är påtaglig. Skog, sjö och äng tycks vara utgångspunkten. Samt havet i någon mån. Räkgarnityret och rommen är marina inslag i den fastländska matsedeln. Endast avsaknaden av en pralin till den sega fina espresson kommer upp på minuskontot.

Leijontornets bistro- och barmiljö är kosmopolitisk, ungdomlig, musikalisk men inte alls skränig. Bara soft. Om man ska tro menyns insida även ett välbesökt tillhåll för finsmakare och representanter för stans gaysamfund. För denna stilla stund av lyx tackar vi vännerna i Sarajevo.     

Med från sommarstugan kommer sista flaskan Coquard 2005 Juliénas. En sympatisk somrig Cru Beaujolais, där feminina tanniner blommar ut i en aromatisk palett av erotiska dofter. Harmonin mellan mineraler och jordgubbar ger dig ett ungdomligt vin till den parmasanflarnade Cesarsalladen. 



Av kollega med träffsäker tungspets fick jag förut veta att Bolagets nya Brouilly kopierar min Juliénas. Om än inte med den senares traditionsband till den romerska kejsaren Julius Cesar. Gemensamt dock Gamaydruvans säregna mumsighet; där gräs, lingon, salmiak och banan erbjuder en sval känsla.  

Ännu ett avbrott pga fysträning och bollspel. Men nu börjar mörkret falla och tiden för vindrickandet infalla. Snart samlas min lilla elitkrets för den första höstprovningen. Det blir Riesling från vida världen och prat om Kaukasus, Obama och kanske nått om goda maltdrycker.

Som inspiration får ni glutta på Carl-Jans nyhetsbrev. Och hålla till godo med tipset; 5657:an. Dvs. Les Sentilles vita Bourgogne för enbart 139.00 sek. Såg att SB tagit in en röd sådan. Spännande!

I början av veckan bar det av till Luxemburg igen. Lunchrasten ägnades traditionsenligt åt Thaifood och vinshopping på Auchan. En vinhörna av sällan skådat slag.

Denna gång några buteljer 2006 Laroche Chablis 1:er cru (17.90 Euro) och några 2002 Nicholas Potel Bourgogne 1:er Volnay (15.90 Euro). Den senare från Nuits St Georges klassiska omgivningar. SB tar in en generisk variant för vardagsmåltiden och en annan för den stora festen.

Om man ska tro Guide Hachette är det prisvärda köp. Och att sen flygtransporten till Brommahangaren gick smärtfritt var ju heller inget aber i sammanhanget.

Dagen avslutades med firande i "champagne" - luxemburgsk variant - när Serbien skrev associationsavtal med EU. En glad president och allsköns ministrar höll ståtliga tal direkt in en ansenlig skock av TV-kameror medan byråkraterna påminde varandra om politikens ihålighet, då avtalet som sådant ännu bara är ett papper. Tillämpligheten blir det inget av med förrän Serbien på allvar tagit i tu med sin 90-tals historia.

Helgens avsmakning inleddes med Louis Latours 2006 Pouilly-Fuissé (17.60 Euro). Alltså en ännu en vit Bourgogne med druvtypisk stramhet, trots Chadonnaydruvans ymnighet och omfång. Dock inte samma prestigefyllda smått lyxiga balans som förra veckans vara. Jag skyller detta på dålig solvinkel och skral jordmån.
 
Denna lite skrala inledning måste kompenseras. Fransk bittersöt choklad med hög kakaoprocent blev räddningen.

Michel Cluizel Chocolatier kompromissar överhuvudtaget inte alls. Bönorna är handskördade i Dominikanska Republiken , Sao Tomé, Venezuela och Madagaskar. Rörsocker, vaniljstång och kakaosmör gör sitt till. Låt mig nämna att detta var en askultantgåva av säregen skånskfransk touch. Sweetspot orientation! - precis som Chavez och hans nya Farcansats...

Låt mig nämna att chokladbitarna sköljdes ned med en Nespresso Ristretto. Att en detacherad norsk konnesör ordnat en sån maskin på kontoret och samtidigt utvecklat askultanternas fransofila smaklökar kan vara ett samband?  

Just nu tittar jag närmare på en gammal goding; André Lutons 2004 "L de la Louviere" (12.95 Euro) från Pessac-Leognan i Graves. Inte oväntat ett förnämligt vin till den varmrökta laxen. Äppligt, citrus och volym i högre temperaturer. 

Enkelt men ändå lite märkvärdigt, 2006 Olivier Leflavie - Les Séntilles - (nr. 565701, 129.00 sek) är en typisk vit Bourgogne från Puligny-Montrachet, Cote d'Or. Också ett i unga år perfekt vin för en oförskämt billig penning.
 


Här visar sig SB:s urvalsskicklighet och förmåga i sin glans. Genom de allt mer kunniga agenterna finner Bolaget en liten producent med högst godtagbar kvalitet. Jag tvekade ett tag och höll länge Joseph Drouhins Chassagne-Montrachet för 289.00 sek i handen, när nu Firrens torskfilé skulle bakas in i snustorr Peccorini och basilika.

Den stramt hållna Chardonnayn som fatekats sparsamt för att skydda den säregna väldigt guldgula fruktigheten med djupa smygfeta aromer som i högre tempraturer kladdar fast vid tungroten. Sällsamt. Den tränade tungan känner säkert av Meursaulten. Vinagenten Lidby ska ha en eloge.

1996 Maranges 1:er Cru, La Fussiere är en fenomenal Bourgogne som osar av mjuka, fruktiga och charkaktiga dofter. Jordgubb, banan och diskret blodighet ger smak. Årgången är rätt skaplig om man ska tro de som vet. Jag störs bara av lite flaskoxidering men när Riedelglasets volymiösa bulliga bourgognekupa gjort sitt jobb (syresatt) är det bara att njuta.