Ner&Upp

Inleder veckoslutet med Dugges vårpilsner följt av 1998 Les Tourelles de Longueville och Chokladfabrikens pralinmix.

Det övergästa ölet alltför ambitiöst med för mycket karamell, pomerans och överdriven humlighet. Bärnstensfärgen och grumligheten släcker inte törsten, tyvärr!

Vin var förträffligt, gediget även om det nog redan peakat. En klassisk Pauillac är sträv och stram trots att vi här har ett andravin i glaset. Dessvärere blev temperaturhöjning och dekanteringen lite forcerad pga sen hemkomst. 

Godiset var faktiskt välgjort, smakrikt om än inte av belgisk sort. Den ljusa pralinen påminde om välgörarens doft och smak...


Fortifierat

I dag samlar jag mig efter en sällsynt vinkavalkad - med enbart toppnoteringar. Ja, att under cresendot gå från en Guigal Cote Rotie 2001 (Brune et Blanc) till en 2003 Les Forts de Latour var fenomenalt. Tacksamhet sprider sig runt bordet och ingen hinner förstå vidden av upplevelsen förrän dropparna runnit ned i skenet av ett adventsfint och höglänt västerort. Det politiskt globala samtalet är också en utmaning, då hedergästen vet att byta ämnen från svårt till komplicerat. 



Vinet är rätt rött och har den där blodiga varma smaken man läst om. Och denna första flaska ur futureslådan är ännu ungt och lite tillknäppt. Men det är det ingen som klagar på utan den församlade expertisen hyllar vinets komplexitet och exklusivitet. Dofter av skaltjocka svartvinbär varvas med torrt cederträ. Mycket bättre än så här blir det inte - faktiskt!

 


Chateau Bernadotte

Äntligen vet vi att Danne och Vickan slår till den 19 juni 2010. En stor dag för alla monarkister. Firandet började i kväll med ett gediget slottsvin från vänstra stranden, tackvare Carl-Jans import - Grappe. Ett kungligt veckoslut efter en diger arbetsvecka i det danska ölträsket...



2003
Ch Bernadotte, Grand Vin Haut-Medoc ger rätt inramning. Tydligt, modernt och j... gott. Vingården i svensk ägo under två decennier fram till 1997. Och med anor till Napoleons Marsalk, Bernadotte. Bordeauxvin är inte alltidt träigt och ålderdomligt, även om vi i detta fall inte ens rör oss i de särskilt höga prissegmenten.  

Man kan tydligt skönja spänstiga tanniner varvat med en ovanligt skarp och mörk svartvinbärssmak. Äntligen ett prestigevin med rätt prislapp. Alltså. Rikligt med ceder, cassis, lakrits, läder och en massa mogna plommon. Ekfatslagringen har också skänkt värme till denna ljuva Paulliac. Beställ din ranson. Detta är ett fynd!

Bröd och vin.

Långt bloggavbrott. Trist!

Sportlov i trendiga Jämtland med Åre bageriet och
Willy Wonka inspirerade chokladfabrien var friskt och helt utan uppkoppling mot bloggosfären

Äntligen lite nattvardsvin; 2001 Chateau Lagrange, Grand Cru Classé och surt brytbröd från nyöppnade "fabrique" på dramatiska Nybrogatan.



M.a.o. ett veckoslut på lut igen. En dov sluten Saint-Julien från vänstra stranden öppnar sig i takt med Skavlans förhör av rakade rikshuvuden. Och så säkerhetsnörden Örjan Lax i bästa form, förstås... Hjälp! 

 Ja, ungefär lika komplex är denna klassiska bordeaux. Den är direkt, smal och rodnar vackert i glaset, efter en dryg timmas dekantering. Syresättningen ger anis, frukt och rikliga tanniner ger spänstiga aromer, som sig bör med 62% Cabernet Sauvignon.

Till den lite ost och bröd; rågsurdeg från Fabrique med mogen Morbier är förträffligt. Bageritipset kommer till mig med doft av vår och värme. 

Urspårad

Fredagen den 13:e avrundar veckan som så många gånger började i den belgiska huvudstaden. Där blottades EU-politikens nakenhet som vanligt ogenerat när jag försökte hitta sanningen i det nära samarbetet mellan små och stora stater. Att försvara sitt territorium och principer till sista stund är en dygd och moraliskt oantastligt. Byråkrater brottas och politiker kurtiserar för att hålla ekipaget på spåret. Tåget går vidare och unionen består. Och Kungariket närmar sig med stormsteg avgörandets stund när loket ska tas över för en stenhård resa mot triumphens stund.



Nåväl, ur vinskåpet dras en riktig goding; 1998 Chateau Larmande Grand Cru Classé. Ett säkert kort när Saluplats 30s majskyckling med kronärtskocka i gratäng disputerar på tallriken. Denna fagra St Emilion med en välväxt kropp har under ett decenium utvecklat en subtil tight elegans. De svarta vinbären tar inte onödig plats utan låter bordeauxens klassiska ceder och plommon breda ut sig. Även den stora andelen Merlot präglar med en sammetslen, fräsch och försiktig fruktighet. De slanka tanninerna och den nötiga eftersmaken ger en renhet som bara uppdagas i gott sällskap.



Dags att drömma om St Valentins ankomst...

Vinfynd

Vinskåpet har fyllts på med en äldre flaska; 1975 Chateau Mouton Rothschild, Premier Grand Cru Classé. Och en yngre sådan; 2007 Solosole Vermentino. Den förra måste drickas innan 2015, den senare ganska snart.

           

Förmodar att fransosen är väldigt märkvärdig nästan magisk om man någonsin förmår sig korka upp. Bara känslan av att greppa denna legendariska butelj med sin Andy Warhol prydda etikett är som att hålla om...

 

Italienaren är säkert lika sensuell som Marilyn, aromatisk och fruktig som Lady Key. Så, skruva upp korken och du finner säkert ett tvättmedelsrent vin med typisk toscansk krydda.

Ur vinskåpet åker 2003 Chateaux Latour-Martillac, Grand Cru Classé de Graves. Både röd och vit till kvällens raclette med stekhäll. Jag tycker att det vita vinets elegans och aromatik var enastående medan det röda var lite tamt efter tag. Men det var även det stramt och fullt av ceder och tobak.

Med denna information gör jag ett upprop till allehanda provare. Låt mig veta om era noteringar! Skriv in nedan.

Traditionellt

2002 Chateau Duhart-Milon från Domaines Barons de Rothschild (Lafite), Grand Cru Classé från Pauillac. 4:e crun från anrika Lafite-Rothschild som sedan 1855 ståtat med en given plats i vinvärldens elitserie. Eller vinets Mercedes.

Verkligen ett behagligt vin från vänstra stranden. Klassisk stallighet med väldresserade fattoner kombinerat med blyherts- och cederdoft. Ett felfritt vin med måttlig lyskraft som ger Carl-Jans 80-tals stäv om "hästhovar mot våta kullerstenar" rättvisa.

Ännu ett inköp från Brysseleran, just denna dock funnen på vinmarknaden i Tours vackra i  Loire. Då 25 euro nu säkert det dubbla.

Till detta bröd och ost, förstås. Chic kollega tar mig till det prisade Valhalla Bageriet där jag köper fransk inspirerat rågbröd till flamländsk bondost. Doserad sälta och surdeg bäddar in vinets aromer på ett mjukt balanserat vis.

Den enträgna eftersmaken av allt detta och annat sätter punkt för en sällsamt intensiv, smak- och doftrik vecka. 

Vinprovning

I fredags samlades idel specialister på sydösteuropeisk politik i Grappes inspirerande lokaler för att bygga ett 2009-lag och lära sig mer om franska viner i Grythyttansalens valv. I glasen fanns:

1998 St Emilion Ch. St Georges - Cote Pavie - Grand cru classé. En klassisk, diskret och mjuk Bordeaux.
1998 Ch Montus från Madiran. En murrig, varm och mogen samt typiskt tanninig Tannat från Sydväst.
2002 Dom. Clos Oratoire Chateauneuf du Pape. En stilfull, balanserad Grenachekompott från Vacluse.
2003 Clef du Sole från Amboise-Touraine. En grönpepprig, spänstig och höig Cabernet Franc från Loire.

När domen fallit vann Montusen knappt för den sensationellt fina Clefen. Delad trea blev de klassiska pavorna med påvevinet tydligast profil i målfotot.

Klokskapen vid bordet ägnade därefter uppmärksamheten åt ämnet "påvliga dryckesvanor" och ridderliga utsvävningar. Oerhört intressant och engagerande!

Kollegorna fick sedan vandra i valven och se storartade samlingar, där det staplats monster Yqem och Petruser varvat med DRC och Krugs. Och därefter inmundigas en lättare chark- och ostbuffét under sällskapliga former.  


Återträff

Vinvännerna har hittat varandra igen, äntligen. Triangelprovningarna på svensk mark inleddes förra lördagen. Temat var Bordeaux. Och Libanon vad födan anbelangar.

2003 Ch Giscours, 1994 Ch Clinet och Ch 2003 La Louviere (blanc) stod på bordet. Margauxen var blodröd, yppig, sammetslen och en senkommen påminnelse om Brysseltillvaron. Pomerolen var ståtlig, tegelröd och jordig. Tyvärr passade inte den vita Graven in i gänget utan fick njutas till desserten, av damerna.

Diskussionen var polerad och stämningen som vanligt präglad av frihet att för en stund lämna den inrutade tillvaron bakom sig. Glömde nästan att nämna den inledande Bollingeren, som bubblade med sedvanlig stringens.

Chateau Chantaloutte

image305

Denna utmärkta
Pomerol från 2000 gav trots utebliven dekantering en upplevelse utöver det vanliga, nästan i Petrusklass...? Där fanns generöst med stall, ceder, tobak och värme som etablerade en atmosfärisk stimulans.

Merlotdruvans överhöghet erbjöd mjuka men ändå robusta toner i den kalla sensommarkvällen. Fallande eklöv och lite snålblåst utanför fönstret gjorde alltså valet av en Bordeaux givet.

Finsmakning

Häromkvällen kom svågern över och vi lyckades korka ur två riktiga flaskor, Ch Malartics andravin: 2004 Blanc och 2003 Rouge Le Sillage från Graves (Pessac-Leognan som det numera heter). 12.95 Euro på Coras vinrealisation hösten 2006!

171529-257

Den vita var tillgiven och bjöd generöst på stram blomighet blandat med stolt arom samt en frisk doft med söta anslag. Sauvignon Blanc varvat med lite Semillion gjorde verkligen intryck på den finsmakande svågern med professionell hemvist i Wallenbergsfären. Mineralerna fanns där också men störde inte upplevelsens påtagliga somrighet i kombination med hyvlad parmasan och Lothringenpaj.

Det röda ljust tegelröda vinet serverade oss både tyngd och ungdomlig spänst. Förvånande. En tidigt tagen 2003 med sådan volym bådar gott för framtiden. Eftersmaken liksom doften hade i praktiken allt; ceder, tobak, jord, svartvinbär och någon liten pepprighet. I sällskap med den mogna Morbierosten visade vinet alltfort en stringens som inte krävde alltför stor tålmodighet.

Vinhelg

Det myckna trädgårdsvädret har inspirerat till måltids- och dryckesäventyr. Trots förbudet att förtära alkoholhaltiga drycker utomhus och särskilt finvin i fria naturen har jag korkat upp för provning.

image243

Diverse sjöfrukter med mogen avocado till 2003 Ch Latour-Martillac Blanc gav ett syrligt, moget och exklusivt mervärde. Väl kyld presenterade detta balanserade vin en arom som man får leta efter. Torrt men med Sauvignon Blancs typiska citrustopp och Semillion sötma gavs en lång ljuvlig eftersmak långt in i sommarnattens romantiska mystik...

image244

Och hade det inte varit för nyfikenheten och den fyllda ostbrädan... För fram kom ett glas 2003 Ch Latour-Martillac Rouge. Ännu ett typiskt Gravesvin med mörkrött skimmer växlande till svarthet. Lakrits, peppar, ceder och rökighet. Kraftfullt men ändå påverkat av Merlotdruvans sammet. Ni förstår att den oändliga eftersmaken satt i ett tag.

image245

Dagen där på blev det Lars Torstenssons Rabiega Clos Diere II Rouge. Ett formidabelt vin gjort av en svensk vinmakare på V&S tidigare anläggning i Provence. En förtjusande blandning av sydeuropeiska druvor som sent går ur minnet.

image246

Ogenerat erbjuder detta kultvin - som sinat pga av spritmonopolets utförsäljning - en sällsam boquet som både påminner om Spanien, Italien och solmoget vin från Sydfrankrike. Stil och finess saknades heller inte och vinets kraft stod bra emot påverkan från trädgårdens dofter och nattens fukt.

I fädernes spår

171529-8171529-7

Kungligt...


Bordeaux för hela slanten! Det behöver i och för sig inte bli så dyrt - åtminstone inte om man bor i Bryssel - men det gäller som vanligt när man med varligt handlag berör vinvärldens urmoder att tänka efter före...

En genväg är sk cru Bourgeois eller ett Grand vin du Bordeaux, alltså inte ett välrenommerat slottsvin med egen kvalitetsklassning (AOC) och en nästan tresiffrig prislapp utan en gedigen produkt från någon av de mer ambitiösa odlarna som inte spenderar pengar på att övertyga den pretentiösa franska vinjuryn INAO eller den notoriske Robert Parker om sin grace. Och börjar man på den sk. vänstra stranden "rive gauche" - dvs sydvästra sidan av Gironde - tex i Haut-Medoc hittar man genast den sandpapperstorra strävheten, smaken av nyvässad blyertspenna och doften av riktigt mörka mogna bär med inslag av tobak.

För egen del tycker jag som rättrogen rojalist förstås att Chateau Bernadotte 2001 (nr. 3918-1, 233.00 sek) är en given trofé i sann napoleansk anda eller varför inte gamla goa Chateau d'Agassac 2003 (nr. , 236.00 sek) med en gedigen tradition från 1100-talet. Märkligt att dessa buteljer inköps för cirka 12 euro i Bryssel. Anitra?

Nåja, här talar vi naturligtvis om en elegant, förförisk och ganska magnifik vinupplevelse präglad av runda smaker och en sammetslen syra samt en bouquet som säkert charmar den kräsnaste konnässören. Behöver jag påminna stämningsfaktorn och den varsamma dekanteringen i en flatbottnad karaff. Men, tyvärr "smakar det så kostar det...!"

Mais, c'est tres comme-il-faut!