dekanterat

Sommarvädret lyser ännu med sin frånvaro så nu går all energi åt till luckulliska utsvävningar på den inglasade verandan.

Gårkvällens regnoväder firades med en halvflaska Etienne Lefevre Grand cru. En okomplicerad ganska rak och lättdrucken champagne enbart framställd på Pinot Noir och Chardonnay från crubyn Verzey. Dock ett ljus i mörkret. Tyvärr omöjlig att få tag i Sverige men väl att jämföra med Palmers prisade Grand cru.

Därefter provades en rysligt klar och tydlig Riesling från Tegernseehof i Wachau i nordöstra Österrike. Enligt mitt tycke ett av monopolets bästa sommarviner under hundralappen. Svag bensindoft varvad med välciselerade citronskal. Somrigt så det förslår med säregen eftersmak som sitter i långt fram på småtimmarna. Detta får bli VECKANS BUTELJ!

Men så blev uppvaknandet till Rapport morgon desto mer allvarligt. Skattmasen jagar nätspritsfuskarna med eftertaxering och straffavgift. Europadomstolens utslag är inte ens månadslångt innan Skatteverkets drev går, här sparar man inte på krutet utan försvaret av monopolet vet inga gränser. Verkets hastighet och bestämdhet överträffar sig självt när nätspritssmugglarna skall naglas fast.



Förskrämd tar jag båten till Helsingör beväpnad med en klassisk öltrilla. Låga priser utan risk för verkets kontrollanter. Paradoxalt systemfel! Varför inte göra något åt tillgängligheten och prisläget så vi slipper den, inför den ökande turistströmmen, förnedrande bulkinhandlingen. Härom året fick jag försöka förklara för tillresande tyskar och holländrare att våra myndigheter pressar oss över Sundet för att komma åt harmlösa godsaker som öl och vin.

Det blev inte champis men väl en Sangiovese från Sienatrakten. 2000 Poggio Il Castellare Brunello di Montalcino (19.90 Euro, Cora) var lite blek till en början men med ökande tempratur fann den sig tillslut. Typisk brunellokänsla med chokladtoner och mogna bär med viss läderdoft gav en finfin inramning till de gigantiska pastaknytena. I ärlighetens namn måste jag säga att 99:orna var mycket starkare och klart mer övertygande.

Tyvärr finns inte denna prisvärda lyxchianti på Bolaget så för den som vill uppleva något i den vägen får det bli Col d'Orcias Brunello di Montalcino (nr. 12357, 252.00 sek). En fatig, örtig och lite sluten tuffing som ger dig lakrits och plommon varvat med solmogna körsbär. Väl värd sitt pris och kan du hitta en 99:a är lyckan gjord.

Tvekar du inför den ambitiösa prislappen finns alltid lillebror, Col d'Orcia Rosso di Montalcino att tillgå (nr. 83454, 158.00 sek). Också en pärla i det övre Toscanasegmentet.

Samtliga gör sig väl till kryddad pasta, minst 1,5 år lagrad parmasan och till allehanda kötträtter förstås. Varför inte även en liten bit mogen Tallegio eller yngre Pecorino Romana som avrundning. Koka gärna ned lite balsamvinäger att doppa ostbitarna i. Prego!

Från nordöstra Italien kommer detta märkvärdiga vin som ger dig en aromatiskt dryck med vårlig gröngul färgton. En av SB:s nyheter i april. Citron, nässlighet, gröna äpplen och viss stramhet gör detta friska Trentovin till en vän i nöden: du vet inte om det passar bäst med rött eller vitt. Winkl Sauvignon (nr. 2799, 116.00 sek) är faktiskt med dig även bortom hårdostbrickan där du låter Peccorinin prägla upplägget. I Italien äter man Polenta med baconflarn till detta vin och lyckas ändå balansera mineralerna i vinet med polentans saltighet.

Lönehelg och kanske inte så mycket tid för vininköp? Om du vill göra det enkelt och inte riskera några obehagliga överraskningar väljer du vinets urmoder, en Cotes du Rhone från Emile Guigal (nr. 2011, 96.00 sek). Här finner du traditionell rökighet blandat med mörka bär och mycken charkuteridoft. M.a.o. "mycket valuta för pengarna!"

Råkar du ha en slant över och vill göra någon extra av den första marshelgen erbjuder Guigal en stabil stege att kliva upp på: den lite extra peppriga Crozes-Hermitage (nr 2802, 145.00 sek) eller den magnifikt förföriska Chateauneuf-du-Pape 2001 (nr. 2868, 286.00 sek). 

För den som verkligen vill förhäva sig finns det ännu fler pärlor i Guigals beställningsutbud. En av mina absolut största vinupplevelser var just deras Cote Rotie - La Mouline 2002 (nr. 99659, 1350.00 sek): Himmelriket för en Rhonefantast! Det sublima och efterhand påtagliga inslaget av viol från den gröna Vinoierdruvan var bedövande för att inte säga gudomligt.

Däremot skulle jag inte vilja föreslå den vita Cotes du Rhone (nr. 82884, 106.00 sek) om det inte är så att du brinner för en ganska kompakt gyllengul lite väl bystig vitvinare till kycklingfrikasén. 

  

Barone Francesco Ricasoli med vinifikatören Carlo Ferrini fick i höstas motta Allt om Vins pris som bästa vinhus och årets röda vin med den volymiösa och chokladstinna, 2004 Brolio Chianti Classico (nr. 2705, 96.00 sek). Och han prisas också för sin smarriga Rocca Guiccardia men ska väl även få en erloge för att ha lyckats med rekonstruktionen efter återköpet av familjeegendomen från kanadensiska Segrams.

Ricasolis filosofi är enkel; "kvalitet" och "tradition". I hans fall handlar det om att bevara den klassiska toskanska chiantitraditionen baserad på Sangiovesedruvan och utveckla den till "Super Chianti Classico". Inte oväntat är han skeptisk till "Super Tuscans"  som förvanskar traditionen med att "biffa upp" Cabernet Sauvignon.



Nåja, Francesco är inte enbart konservativ när han gör vitt vin. Alltför få känner till Ricasolis vita Chardonnay, 2004 Torricella (nr. 7179, 125.00 sek). En omfångsrik, välekad och ogenerad arom påminner dig om en engelsk kola från twistpåsens botten. Fruktigheten är balanserad och värmen från de tropiska frukterna gerdig mersmak. Välkyld och upphälld i rymliga glas känner man direkt varför Ricosoli och även Ferrini på kort tid blivit en kändis både utanför Italien och Sverige. Viva Italia!

Denna vecka när vi firar St. Valentine's Day tycker jag att det får kosta lite extra. Och varför inte försöka hitta något riktigt smaskigt med ursprung från en av de vallfartsorter där martyren och kärleksängeln Valentinus hyllas. Som den förvisso grumliga legenden förtäljer finns det reliker i den lilla byn Roquemaure i södra Rhonedalen.



Vad är då bättre än en Chateauneuf-du-Pape! För några år sedan cyklade jag runt i byarna söder om Orange och testade flera olika blandningar av det oändliga antalet godkända druvorna för framställningen av en CNP.



Detta påvliga vin bjuder på många olika smakriktningar, priser och producenter för att inte säga amoröst inspirerande bieffekter... För att följa de filantropiska 1600-talsmunkarnas, lazaristerna, ideal och för att kunna köpa någon flaska extra lyfter jag fram prisvärda 2004 Domaine du Vieux Lazaret (nr. 2211, 174.00 sek).

En riktig liten krutdurk men ändå inte en tyngre mer traditionell pjäs som fordrar flera års källarkyla och omvårdnad. Lazaret som bjuder på örtiga, peppriga fattoner kombinerat med en lång mjuk och kramgo eftersmak ger dig valuta för pengarna och en omedelbar upplevelse. De handplockade druvorna bidrar till en bärig bukett full av sensuella dofter, som faktiskt står sig genom hela avsmakningsmenyn eller åtminstone till den rosa champagnen smäller av ett startskott för kvällens eller nattens äventyr... 



Varför håller Systembolaget ett så tunt sortiment av denna heliga druvblandning? I Bryssel hittar man förstås Lazaret på Rob men också flera andra, tex 2001 Domaine du Vieux Telegraph (44.00 Euro) på Maxi Vins i Stockel.

P.S. St Valentine ligger begravd på min gamla hemadress Via Flaminia utanför Rom. Detta faktum gör att nästa veckas butelj blir italiensk.

Denna vecka ställer vi in siktet mot den nya världen långt bort på andra sidan klotet. För när apartheid och bojkotterna släppte sitt grepp över Sydafrika blommade vinindustrin upp på allvar. Ökade exportmöjligheter och öppenhet för modern teknik satte fart på landets producenter som i flera fall har sina rötter i Boerrikets invandring, tex de franska besittningarna i söder.

Här odlas flera klassiska druvor med framgång och både vita och röda viner har rönt stor uppskattning internationellt. Och varför inte plocka fram något unikt, Pinotage!  Man försöker i Zimbabwe och i USA men ingen gör det med samma finess som kooperativen i Stellenbosch och Franchhoek.



En lyckad korsning av svårtämjda Pinot Noir och Rhonedalens anonyma stöddruva Cinsault. Konstigt nog brås den blå Pinotagen inte på sina förfäder utan presenterar istället en egen stil där förvisso Pinot Noirs elegans framskymtar men där kraften och volymen ger fruktigheten och ekchipsningen en lätt fatig vaniljton. Den påtagliga rökigheten kombinerad med en varm stalldoft serverar en bränd och spänstig arom.

Modernt och mycket allround för den som för engångsskull vill låta vinet komplettera maten och inte tvärtom. För egen del blir det alltid marinerad kycklingfilé med fikon- och avocadosallad på en couscousbädd. Därtill en nygräddad och lite nötig brödbit med kryddost, ofta en välsotad Morbier.



Själv hyllar jag Stellenzicht - Golden Triangle 2005 (nr. 22273, 106.00 sek) även om också Kanonkop 2004 (nr. 97312, 183.00 sek) är ett kanonbra köp! Den senare är lite tuffare och går att få i Bryssel på Mig's World of Wine, Ch de Charleroi. Jag avråder från alltför "prisvärda" alternativ där man kan ha fuskat med blandningen. KWV, Jacobsdal, Allesverloren och Neethlingshof gör också väldigt bra ifrån sig.

Häromsistens i momsparadiset Luxemburg fick jag tag i detta prisbelönta vin för 9.90 Euro (Auchan). Den beprövade producenten Jacob's Creek fick nämligen Allt om Vins Gyllene glas 2005 och det borgar enligt juryns motivering för en "god och pålitlig" typisk nya världen upplevelse. Deras Cuvée Reserve är alltså lite extra mumsig och inte att förväxla med JC's mindre upphetsande pavor och boxar. Shirazen är kryddig, varm, ekig och blir kvar i munnen ett bra tag medan Chardonnayen sprider en fet, smörig och exotisk arom av tropisk frukt kring sig. M.a.o. ett småläckert vinpaket för helgens buffémiddag. 



Denna gedigna producent är helt klart värd en beställningskupong (nr. B-87387, 150.00 sek - nr. B-83987, 140 sek). Man kan dock undra vem som tar hand om den extra femtiolappen på vägen från Benelux till Svedala och varför dessa mysflaskor inte står på hyllan? Cheers!

Nedan följer en ny veckoligen återkommande produkt: "Veckans butelj". Den kommer att dyka upp på onsdagseftermiddagarna med målsättningen att presentera ett rött och ett vitt intressant vin som i de flesta fall finns i Systembolagets sortiment, endera på hyllan eller som beställningsvara. 

                                                                                 * * * *

                                                     

För en student i Uppsala i mitten av 80-talet stod onsdagskvällens räkafton på Östgöra Nation alltid högt i kurs, åtminstone för den som ville lägga en god grund för nattliga äventyr eller för en något mer eftertänksam diskussion i bibliotekets djupa läderfåtöljer. Skral kassa och besvärande törst gav vid den tiden ofta ölet företräde... 

Om du däremot i dessa dagar vill ha något smarrigt till de färska Strömstadsräkorna vill jag föreslå 2004 La Gascogne Gros Marseng Sauvignon (nr. 2882, 72.00 sek). En småfet, fruktig och fyllig smak av den för sydvästra Frankrike unika druvan Gros Marseng i fin harmoni med Sauvignon Blancs syrliga och lite fräschare arom. Den smörgula färgen kombinerat med en insmickrande sötaktighet skapar en schysst rondör, förutsatt att du kylt av buteljen i god tid innan drycken hälls upp. Varför inte en liten bit Västerbottenost på en skiva spisbröd som ett saltare avslut?

För att verkligen tömma ut ämnet Alain Brumont en gång för alla föreslår jag den något exklusivare, 2003 Chateau Bouscassé Vielles Vignes (nr. 99689, 239.00 sek). Ett strävt och i unga år lite kärvt vin som förutsätter dekantering i god tid innan serveringen i stora glas. Tannatdruvan dominerar och ger dig en djup och tung smak där mörka skogsbär ger en ovanligt strikt men också komplett känsla. Om du kan få tag i en tidigare årgång och inte kryddar den i detta fall sekundära maträtten alltför generöst får du än ännu sällsammare upplevelse. 

För er som bor i Bryssel och vill få tag i Brumonts viner rekommenderas ett besök i Rob's cave (Parlais Gourmand) på Boulevard Woluwe.