Vann Spa
Glömt att notera erfarenheter från trettondagsäventyret i Bohuslän.
Ett dygn på Vann Spa i Lysekils utkanter gav mersmak. Det av Gert Winblad designade Spa:t ståtade med generösa faciliteter: rymlig lobby med klarfärgad konst och stor mängd levande ljus gav ett varmt välkomnande i den trettongradiga kylan. Resturang och barer också stylade enligt det nya decenniets krav på brun-svarta nyanser i smal förpackning. Breda Fogiasoffor i gråton och ryamattor bidrog till värme innanför de stora glasfönstren mot Gullmarns frusna vatten.
I matsalen satsade den unge hovmästaren på inövat kallprat och skolad teknik. Där finns en del att slipa på enär resturangmiljön har potential. Menyn var inspirerad av trakten; havsfisk och hjort. Vinlistan OK men saknade kvalitativa glasalternativ. Det gjorde dock inte öl diton, om än lite slarvig avkylning.
Rummen förvisso stylade men inte bortom klassisk konferensanläggningsprofil. Även där helt och rent med intressanta belysningslösningar.
Och i Spa:t kunde ett fåtal baddjävlar simma runt i sex olika pooler med tempratur-, ljus- och ljudvariationer. Skönt! Saknar dock utomhusbubbel. Därtill panoramabastu, turk och finnsauna. I övrigt rent, tyst och fruktigt. Behandlingarna på nedre botten hade tydlig feelgoodkaraktär och satsade hårt på mangoinpackning och havssaltspeeling. Också skönt. Min underbens- och handkur var avslappnande och nästan suggestiv i sin blommiga stearinsljusmiljö. Gott handlag om än lite väl ambitiöst...
Ett dygn på Vann Spa i Lysekils utkanter gav mersmak. Det av Gert Winblad designade Spa:t ståtade med generösa faciliteter: rymlig lobby med klarfärgad konst och stor mängd levande ljus gav ett varmt välkomnande i den trettongradiga kylan. Resturang och barer också stylade enligt det nya decenniets krav på brun-svarta nyanser i smal förpackning. Breda Fogiasoffor i gråton och ryamattor bidrog till värme innanför de stora glasfönstren mot Gullmarns frusna vatten.
I matsalen satsade den unge hovmästaren på inövat kallprat och skolad teknik. Där finns en del att slipa på enär resturangmiljön har potential. Menyn var inspirerad av trakten; havsfisk och hjort. Vinlistan OK men saknade kvalitativa glasalternativ. Det gjorde dock inte öl diton, om än lite slarvig avkylning.
Rummen förvisso stylade men inte bortom klassisk konferensanläggningsprofil. Även där helt och rent med intressanta belysningslösningar.
Och i Spa:t kunde ett fåtal baddjävlar simma runt i sex olika pooler med tempratur-, ljus- och ljudvariationer. Skönt! Saknar dock utomhusbubbel. Därtill panoramabastu, turk och finnsauna. I övrigt rent, tyst och fruktigt. Behandlingarna på nedre botten hade tydlig feelgoodkaraktär och satsade hårt på mangoinpackning och havssaltspeeling. Också skönt. Min underbens- och handkur var avslappnande och nästan suggestiv i sin blommiga stearinsljusmiljö. Gott handlag om än lite väl ambitiöst...
Ataturkia
Ett par dagar i Mindre Asien ger mersmak, även för den som gillar flaggor och upplysta porträtt samt ett och annat böneljud. Jag misstycker inte, tvärtom en välbehövlig dos av den nygamla världens rikedomar. Under resan läser jag Zsigas "Hejdå Österuropa" och får en tankenöt till att knäcka. Vart är EU egentligen på väg?
Efesen smakar naturligtvis bättre i sin autentiska miljö, särskilt på riktig turkisk bar. Det gör också Bureken och den söta Tursko Kavan. Dock inte så mycket av den rökiga hårt marknadsförda Kavalklideren (se mer nedan) rinner ned. Nu gäller det bara att regelanpassa dessa orientaliska delikaterser till EU-standard, dvs högre priser och neutralare smaker. Och så var det ju det offentliga rökförbudet och trafikrytmen, förstås!
Efesen smakar naturligtvis bättre i sin autentiska miljö, särskilt på riktig turkisk bar. Det gör också Bureken och den söta Tursko Kavan. Dock inte så mycket av den rökiga hårt marknadsförda Kavalklideren (se mer nedan) rinner ned. Nu gäller det bara att regelanpassa dessa orientaliska delikaterser till EU-standard, dvs högre priser och neutralare smaker. Och så var det ju det offentliga rökförbudet och trafikrytmen, förstås!
Småplock
Här hittar man vad som behövs för att få med sig en bra matlåda hem till William Fevres Chablis. Ostar, charkuterier, bröd, choklad och mycket mera åker ned i korgen på matmarknaden och i vinbiblioteket.
Åter i hemmets lugna vrå får Patricia Kaas sensuella röst komplettera pianot och Parisäventyren summeras med en suck vad gäller LAVINIAS turistprislista. Nästa gång blir det till att botanisera i Montmartres vinbutiker.
Bosnisk bouquet
Modernt, internationellt, väldigt italienskt men inget bosniskt vin. Jag dricker en smygoxiderad lätt gulaktig Pino Grigio till den panerstekta fisken och kan egentligen bara känna det balkanska i den höga servicegraden baserad på ett rikligt antal manliga servitörer. Prisläget förstås, nominellt som hemmavid men den konvertibla bosniska marken går två på en Euro! 
Rustikt, autentiskt ackompanjerat med orkester musik och en bedövande utsikt över Sarajevos belysta Moskéer och minareter. Här blev det minsann vino Blatina från Hercegovina. Ett tungt, blodrött och sparsamt lagrat vin från Medjugorje som uppenbarade sig även dagen efter Osmans glada gästabud... Zivili!
På resande fot
Denna vecka blir det mindre bloggande p.g.a. ivrigt resande. Först bär det av till Stockholm och sen till Sarajevo där det kanske kan bli tillfälle att utöver politiska bekymmer titta till den bosniska bryggerinäringen. Där finns enligt mitt tycke Balkans bästa pivo och en och annan fotbollstalang...!
Vad gäller den bosniska vintraditionen finns nog en hel del att lära sig...? På vägen hem under mellanlandning i Wien hoppas jag på några flaskor i Grüner Veltliner.
Vad gäller den bosniska vintraditionen finns nog en hel del att lära sig...? På vägen hem under mellanlandning i Wien hoppas jag på några flaskor i Grüner Veltliner.
Ljuva livet
Min kära kollega "globetrottern" (nyss åter från Kuba) kommer in på rummet och så där helt apropå berättar om ett ljuvligt ställe i Provence. Chateau Talaud ligger vid Mont Ventoux fot strax utanför Carpentras. Vi har båda läst franska på Chateau Correnson utanför Avignon, hon med stor framgång och jag med mycket begränsad sådan, varför ett återbesök som plockare i skördetid kanske vore nått?
Hon fortsätter och berättar engagerat om Bryssels nya oenotek där tydligen senaste besöket innebar ett glas Penfolds Bin 407, ja ni vet den där stilrena cabben med uppsträkta tanniner. Jag måste kolla upp detta!
Weekend in Paris
Veckoslutet närmar sig och den romantiskt lagde drömmer sig bort och letar förtvivlat efter något gott... Gör det inte mer komplicerat än en liten trip till livslustans huvudstad, Paris. Här går det ju inte direkt att misslyckas hur oförberedd man än må vara. Det är nog bara kreditkortet som sätter gränser!?
Börja oskyldigt med Robyn Sismans sk. "chic-lit" bok, Weekend in Paris som jag tyvärr inte själv läst men tagit till mig eftersom omslaget ger merlust och en känsla av ansvarslöshet: "It only takes a weekend to change your life...". Nåväl, handlingen börjar tydligen ombord på Eurostar mellan London och Paris och fortsätter i karusellfart längs boulvarderna och Seines romantiska stränder... Garanterat passionerat!
Själv tar jag ibland snabbtåget Thalys från Bryssel till Paris och betalar jag själv blir det mysiga L'Oenotheque på 20, rue St Saint-Lazare annars eleganta Les Caves Taillevent - L'Angle på 195, rue du Faubourg Saint-Honoré. Den förra är en liten mysig kvartersrestaurant inte långt från Gallerie Lafayette. Vinlistan är oändlig och har allt man kan tänka sig vare sig du är snobbig eller kunnig. Inget hälls upp innan hovmästaren själv dekanterat och provsmakat. Den senare kräver som i mitt fall sällskap med chefen för en utvecklingsbank, för menyn innehåller inga prisuppgifter och husets vintips lär börja på 150 Euro! Båda ger mersmak men på olika sätt. På Taillevent får man inte missa den konstnärligt dekorerade - lätt frasiga - tryffelraviolin och på enakoteket gäller nog "vin för maten" approachen trots att svarta tavlan ofta erbjuder flera apptitliga franska charkspecialiteter.
Och för den som bara vill botanisera eller handla utan begränsningar får väl LAVINIA på Blvd Madeleine vara destinationen. Jag har aldrig sett flera flaskor och etiketter på ett och samma ställe! Pedagogiskt organiserat med en bredd som lär slå det mesta. Gå gärna en trappa upp och prova något gott vin ackompanjerat med ett välmatat delikatessfat.
Bon Tour!