Hermitage
Femårsbandet från Munskänkarna firas med en 2003 Guigal Hermitage, Gudagott! Pepprighet och lakritstoner breder ut sig över hela bordsytan och kittlar tungans paletter med överväldigande kraft, trots att jag står över dekanteringen. Jag missar dock inte den diskerta temperatursänkningen innan korken avlägsnas.
Ryktet om druvorna liksom Tainbergets gudomlighet infriar varje hörsägen. Trakten utanför Lyon inger respekt och är väl värt sina pilgrimsturer. Min egen passage för många år sedan, på väg till Provence var alltför hastig. Tyvärr.
Ett Rhonevin med sådan krydda och styrka är varje koryfeés lycka. Köp den om du har chansen. Blunda för prislappen och fira fyndet när glaset är uppfyllt. Syrahdruvan visar sin komplexitet och enastående volym utan generas. Varje droppe dröjer sig kvar och just bara detta ända glas gör kvällen.
Guigal gör ingen besviken och hur egendomligt det än låter har jag aldrig träffat på något mediokert från deras fat.
Ryktet om druvorna liksom Tainbergets gudomlighet infriar varje hörsägen. Trakten utanför Lyon inger respekt och är väl värt sina pilgrimsturer. Min egen passage för många år sedan, på väg till Provence var alltför hastig. Tyvärr.
Ett Rhonevin med sådan krydda och styrka är varje koryfeés lycka. Köp den om du har chansen. Blunda för prislappen och fira fyndet när glaset är uppfyllt. Syrahdruvan visar sin komplexitet och enastående volym utan generas. Varje droppe dröjer sig kvar och just bara detta ända glas gör kvällen.
Guigal gör ingen besviken och hur egendomligt det än låter har jag aldrig träffat på något mediokert från deras fat.
Tomtevin
Det lackar och jag bjuder på påvligt vin. Under trettonhundratalet befann sig den Heliga Stolen i exil. Det nya slottet där påvarna odlade sitt vin låg strax norr om Avignon, i den romerska provinsen "Provence". Sverige har fått ett nytt kvinnligt sändebud till den Heliga Stolen. Gudomligt. Och beläst , säkert redo att frattinisera i Trastevere och botanisera i Kurian.
Ja, påvligt var det; Guigals 2001 Chateauneuf-du- Pape är välsignad medicin för skälen och ett botemedel inte bara för tindrande, fromma och storhjärtade tomtemödrar, utan även för män med smak för subtil lyx. De graciösa tanninerna avtecknar sig tydligt mot glaset och läpparna bedövas av en pepprigt varm, väldigt kryddig, blodig och stiltypisk smaksensation. Kan bara beklaga att Monopolet i juletid missat att fylla på lagret med goga Guigals.
Upplevelsens kraft tvättar effektivt bort minnet av Nicolas Feuillatte Champagne, Réserve Particuliére. Inte märkvärdigt tyvärr. Osensuellt och icke erotiskt. Bara tamt och inte alls värdigt en födelsedag. Skippa alltid billigt flygplatsbubbel!
Ja, påvligt var det; Guigals 2001 Chateauneuf-du- Pape är välsignad medicin för skälen och ett botemedel inte bara för tindrande, fromma och storhjärtade tomtemödrar, utan även för män med smak för subtil lyx. De graciösa tanninerna avtecknar sig tydligt mot glaset och läpparna bedövas av en pepprigt varm, väldigt kryddig, blodig och stiltypisk smaksensation. Kan bara beklaga att Monopolet i juletid missat att fylla på lagret med goga Guigals.
Upplevelsens kraft tvättar effektivt bort minnet av Nicolas Feuillatte Champagne, Réserve Particuliére. Inte märkvärdigt tyvärr. Osensuellt och icke erotiskt. Bara tamt och inte alls värdigt en födelsedag. Skippa alltid billigt flygplatsbubbel!
Påskavin
Fint främmande med djupa insikter om Jesu liv i Kaanan och annat från Orienten och Levanten. Det blev ett kärt återseende sedan Belgradåren. Det blev också ett ljuvligt vin igen: Guigals 2001 Cote Rotie (nr. 77822, 485.00 sek). Salmiak, örter, viol gav en varm arom av hög fransk klass. Verkligen kul att Monopolet tog in produkten i höstas.
Kryddat vintervin
Åter i cyberrymden efter ett längre blogglov vill jag berätta om ett vinfynd som stod att finna långt in i mitt vinskåp.
2001 Domaine du Colombier, Crozes-Hermitage "Cuveé Gaby". Ett Rhonevin som dragit mycken nytta av lagring och kunde därför erbjuda lång sällsam och smekande eftersmak. Örtigt proppat med generösa aromer som initialt gav en intensiv druvtypisk Syrahsmak.
Tänk att jag för några år sedan lyckades köpa några buteljer för endast 18.55 Euro på Rob i Bryssel. Ett fynd! Det gläder mig att SB nu lagt fram Guigals generiska Crozes-Hermitage på sina hyllor för endast 145.00 sek. Köp detta typiska vintervin.
2001 Domaine du Colombier, Crozes-Hermitage "Cuveé Gaby". Ett Rhonevin som dragit mycken nytta av lagring och kunde därför erbjuda lång sällsam och smekande eftersmak. Örtigt proppat med generösa aromer som initialt gav en intensiv druvtypisk Syrahsmak.
Tänk att jag för några år sedan lyckades köpa några buteljer för endast 18.55 Euro på Rob i Bryssel. Ett fynd! Det gläder mig att SB nu lagt fram Guigals generiska Crozes-Hermitage på sina hyllor för endast 145.00 sek. Köp detta typiska vintervin.
Fredagsvinet
Denna fuktiga, mörka och märkligt milda fredagskväll kräver en trogen varm vän.
Varför inte en lätt yppig fransyska med påvliga ambitioner. Jag luftar därför en Vacqueyras från södra Rhone, just utanför Orange. Vissa minns tiden bakom Millefeuilles murar andra tänker på Willhelm av Oranien eller den mäktiga romerska teatern.
2005 Alain Jaume Grande Garrique (nr,. 99486, 120.00 sek) gör i alla fall denna klassiska byggd rättvisa. Detta blåröda vin med fin fatighet och lätt pepparton ger i från sig en typisk fredagskänsla. Sedvanlig Chateau Neuf du Pape blandning av Grenache, Syrah, Cinsault och Mourvedre. Och ekooldlat förstås!
Glöm inte dekanteringen och det volymiösa glaset. Här behövs syre och plats för några snärtiga glasvirvlar.
Varför inte en lätt yppig fransyska med påvliga ambitioner. Jag luftar därför en Vacqueyras från södra Rhone, just utanför Orange. Vissa minns tiden bakom Millefeuilles murar andra tänker på Willhelm av Oranien eller den mäktiga romerska teatern.
2005 Alain Jaume Grande Garrique (nr,. 99486, 120.00 sek) gör i alla fall denna klassiska byggd rättvisa. Detta blåröda vin med fin fatighet och lätt pepparton ger i från sig en typisk fredagskänsla. Sedvanlig Chateau Neuf du Pape blandning av Grenache, Syrah, Cinsault och Mourvedre. Och ekooldlat förstås!
Glöm inte dekanteringen och det volymiösa glaset. Här behövs syre och plats för några snärtiga glasvirvlar.
Påvligt
En vit Chateauneuf du Pape är något alldeles extra. 2003 Font de Michelle (17.50 Euro) var inget undantag.
Fortfarande lätt guldgul i ett ännu friskt färgprisma med viss grönton. En traditionell nyaslottetblandning - vinlagen medger en blandning av högst tretton druvor med hemvist i appelationsområdet - med vit grenache som bas ackomanjerat med lika delar Clariette, Bourboulenc och Rousanne ger tyngd och elegans.
Trots att 2003:an klarar sig bra ytterligare något år var vinet redan moget och potent. En smörig, småfet, syrlig och torr smak höll stången mot den kryddade laxfärsbiffen, kantarellerna och Comtéosten. Doften kom harmoniskt i takt med den ökande glastemperaturen och den säregna lyxen att dricka påvligt infann sig ganska snart.
Trist att detta var sista flaskan från höstskörden på 2005 på Cora-Bryssel. Kvar finns dock några flaskor av ölvärldens lilla "sidekick" Pelforth Blonde. Ett småbrunt brasserieöl med både styrka och söt maltighet.
Boulevin
Sent om sider kan det rapporteras att Arilds nya boulestadion stormades likt Bastilien en gång av ivriga och törstiga klotkastare. Dessa beskänktes med hovleverantören Guigals övre bassortiment och en snustorr Sancerre ackomanjerat med ost och spenatquiche. Att sen denna bloggs författare fanns med i det vinnande laget gjorde ju inte firandet av HMK Victorias födelsedag sämre...
VECKANS BUTELJ
2002 Chapoutier "Dechants" St. Joseph blandar blå Syrah med grön Marsanne och Rousanne och resultatet blir ett murrigt ganska strävt och karaktärsstarkt vin, dock med en något syltig konsistens. Norra Rhonedalens två giganter Guigal och Chapoutier krigar om prestigen och jag har faktiskt svårt att bestämma mig för vem som vinner. Den senare är biodynamiker. Kanske borde ge en extra poäng?
Nåja, till helgen blir det provsmakning och om du inte har något sådant i din källare vill jag i SB:s begränsade sortiment vad gäller prisvärda St Joseph rekommendera: 2002 Les Serines från Cuilleron (nr. 98784, 277.00 sek).
Guigal
På förekommen anledning följer här några spontana tankar kring detta utomordentliga vinhus produktion. Etienne Guigals förfader Jean började sin verksamhet vid andra världskrigets slut och är i dag en av Frankrikes och världens mest renomerade Rhonevinsproducenter.
Denna blogg har tidigare under rubriken "VECKANS BUTELJ" gett några smakprov på Guigals rika flora.
Det breda sortimentet rymmer allt från enkla generiska Cotes du Rhones till avancerade Cote Rotie och Hermitage. I Tain strax söder om Lyon ligger det heliga Hermitageberget där de finaste druvorna plockas ned för hand. Men egentligen över hela det vidsträckta Rhonedalsområdet finner man arealer där Guigal utvinner smått otroliga viner. Dominerar gör den mustiga och intensiva Syrahdruvan som, till skillnad från nya världens motsvarighet Shiraz, blandas upp ju längre söder ut man kommer.
Detta faktum, dvs Guigals bredd och genomgående höga kvalitet har inneburit att Systembolaget erbjuder ett ganska generöst urval i sitt sortiment. Prismässigt inte så pjokigt heller, åtminstone om man jämför med det höga internationella prisläget. Ja, det är faktiskt så att Bolagets prislista i någon mån kan konkurrera med den i västeuropa till och med i Frankrike, om man inte handlar med mängdrabatt och omomsat förstås.
Vinvärldens mest beprövade och erkända provsmakare Robert Parker har alltid hyllat Guigal för deras globala framgångar. Han återkommer ständigt till familjen Guigal kompromisslösa kvalitetsambitioner och traditionella stilart. Särskilt Guigals 2001 har länge återkommit i Parkers krönikor. Nu gäller dock 2003 som skördades efter den där ruskigt varma sommaren, då skogar brann och åldringar stupade. Dessa extremt solexponerade druvor har gett oss ett rött, moget, fruktigt och lite extra tungt vin som kan i sina mer prestigefyllda appellationer sparas åtminstone i tio år.
Och så här rankar vinadvokaten Parker 2003 på sin 100 poängsskala (där väldigt få viner kommer över 90 och där ett extremt litet antal får 100): Cote Rotie och Hermitage 90-93, Chateauneuf de Pape 90, Gigondas 87-88. Han ger den vita Hermitagen 89-92, Condrieun från 2004 91p och Crozes Hermitage 87-88 poäng. Nämnas kan att just Guigals Cote Rotie La Moulinne har lyckats med mästerstycket att få 100 poäng!
Personligen är jag stormförtjust i CDP och dennes lillebror Gigondas som liksom påvevinet kommer från södra Rhonedalen i gränstrakterna till Provence. Här blandar man upp den sträva Syrahdruvan med en flera andra, både gröna och blå, druvor som ger ett mångfacetterat vin som inte blir lika strävt och tungt som tex St Joseph. Grenache och Mourvedre är två tongivande druvor i söder som ger just denna lilla piff till ett vin som drivs upp i stark sol och stenig jord med ett stilfullt skyddande kullerstenstäcke.
Därmed inte sagt att de dyrare prestigevinerna från norra Rhone, Cote Rotie eller för den delen Hermitage, måste få en komfortabel plats i din vinkällares mörkare och svalare utrymmen. Cote Rotie är unikt i sitt slag enär man blandar i en liten del Viognier. En grön smakrik druva som ger en diskret viol- och aprikoston till det annars strikta rödvinet.
Vita Rhoneviner har väl också sin charm men för egen del gillar jag inte den lätt oxiderade färgen och de fyndiga blandningarna av Marsanne och Rousanne. Två klassiska hjälpdruvor, tex i röd St Joseph, som inte riktigt meriterar för egna äventyr. Har i och för sig lyckats lagra några vita CDP med framgång. Men för all del, färsk Condrieu och Hermitage är gudagott!
Håller i hastigheten på att glömma rosévinet från Taveldistriktet i trakten av Avignion. Parker ger 90 poäng för Guigals 2004:a och liksom min trädgårdssippande kollega pratar han om en alldeles otroligt fräsch dryck som faktiskt också håller för lättare måltider inomhus, tex till påskens diversifierade kostcirkel. Tänker du dig ett mer omfattande drev på påskharen kanske den billigare standardrosén från 2005 med rimliga 87 Parker-points kan va nått att svalka sig med?
Denna blogg har tidigare under rubriken "VECKANS BUTELJ" gett några smakprov på Guigals rika flora.
Det breda sortimentet rymmer allt från enkla generiska Cotes du Rhones till avancerade Cote Rotie och Hermitage. I Tain strax söder om Lyon ligger det heliga Hermitageberget där de finaste druvorna plockas ned för hand. Men egentligen över hela det vidsträckta Rhonedalsområdet finner man arealer där Guigal utvinner smått otroliga viner. Dominerar gör den mustiga och intensiva Syrahdruvan som, till skillnad från nya världens motsvarighet Shiraz, blandas upp ju längre söder ut man kommer.
Detta faktum, dvs Guigals bredd och genomgående höga kvalitet har inneburit att Systembolaget erbjuder ett ganska generöst urval i sitt sortiment. Prismässigt inte så pjokigt heller, åtminstone om man jämför med det höga internationella prisläget. Ja, det är faktiskt så att Bolagets prislista i någon mån kan konkurrera med den i västeuropa till och med i Frankrike, om man inte handlar med mängdrabatt och omomsat förstås.
Vinvärldens mest beprövade och erkända provsmakare Robert Parker har alltid hyllat Guigal för deras globala framgångar. Han återkommer ständigt till familjen Guigal kompromisslösa kvalitetsambitioner och traditionella stilart. Särskilt Guigals 2001 har länge återkommit i Parkers krönikor. Nu gäller dock 2003 som skördades efter den där ruskigt varma sommaren, då skogar brann och åldringar stupade. Dessa extremt solexponerade druvor har gett oss ett rött, moget, fruktigt och lite extra tungt vin som kan i sina mer prestigefyllda appellationer sparas åtminstone i tio år.
Och så här rankar vinadvokaten Parker 2003 på sin 100 poängsskala (där väldigt få viner kommer över 90 och där ett extremt litet antal får 100): Cote Rotie och Hermitage 90-93, Chateauneuf de Pape 90, Gigondas 87-88. Han ger den vita Hermitagen 89-92, Condrieun från 2004 91p och Crozes Hermitage 87-88 poäng. Nämnas kan att just Guigals Cote Rotie La Moulinne har lyckats med mästerstycket att få 100 poäng!
Personligen är jag stormförtjust i CDP och dennes lillebror Gigondas som liksom påvevinet kommer från södra Rhonedalen i gränstrakterna till Provence. Här blandar man upp den sträva Syrahdruvan med en flera andra, både gröna och blå, druvor som ger ett mångfacetterat vin som inte blir lika strävt och tungt som tex St Joseph. Grenache och Mourvedre är två tongivande druvor i söder som ger just denna lilla piff till ett vin som drivs upp i stark sol och stenig jord med ett stilfullt skyddande kullerstenstäcke.
Därmed inte sagt att de dyrare prestigevinerna från norra Rhone, Cote Rotie eller för den delen Hermitage, måste få en komfortabel plats i din vinkällares mörkare och svalare utrymmen. Cote Rotie är unikt i sitt slag enär man blandar i en liten del Viognier. En grön smakrik druva som ger en diskret viol- och aprikoston till det annars strikta rödvinet.
Vita Rhoneviner har väl också sin charm men för egen del gillar jag inte den lätt oxiderade färgen och de fyndiga blandningarna av Marsanne och Rousanne. Två klassiska hjälpdruvor, tex i röd St Joseph, som inte riktigt meriterar för egna äventyr. Har i och för sig lyckats lagra några vita CDP med framgång. Men för all del, färsk Condrieu och Hermitage är gudagott!
Håller i hastigheten på att glömma rosévinet från Taveldistriktet i trakten av Avignion. Parker ger 90 poäng för Guigals 2004:a och liksom min trädgårdssippande kollega pratar han om en alldeles otroligt fräsch dryck som faktiskt också håller för lättare måltider inomhus, tex till påskens diversifierade kostcirkel. Tänker du dig ett mer omfattande drev på påskharen kanske den billigare standardrosén från 2005 med rimliga 87 Parker-points kan va nått att svalka sig med?