Oktoberfesten
Löwenbräu gör det bästa festölet även i år. Den fixar Schwartzwaldskinkan och bretzlen utan att sänka volymen mellan buk och hakskägget.
Stabil vörtstyrka och brungul kulör samt ett mustigt skum transformerar upplevelsen från butelj till svälj.
Väl vid trattkantarellen i potatisstuvning dricker jag 2008 Christmann Riesling trocken från Nahe. Ett fruktigt vin som är insmickrande och klassiskt tyskt med gefühl. Inget märkvärdigt men utan anmärkning.
Moviebeer
Filmen var tydlig och helt ogenerad medan veteölet var grumligt och sött generat. Kombinationen var utomordentlig då den låga alkoholhalten inte störde koncentrationen i filmen fasanfullt gripande scener fyllda med frustration och grym död i kampen mot insurgents i Bagdad.
Gemensamt var dock övergästheten och förmågan att framkalla gåshud. Try it, you like it!
Rullen hade ju redan fått sex Oscars så jag måste ju ölet fyra Halls efter GB-bryggeriets grundare med samma namn.
Polarölet
Lika friskt och bubblande som ångan ur geysern rinner Egill Skallgrimssons Polar Beer ur stopet. Mitt nedslag på planeten Island vidgade vyerna både kulturellt och kullinariskt. Lätt drucket danskinspirerat öl flödade liksom läckra fiskarättningar. För att inte tala om den lättsamma partystämningen kring stortorget, som inte är större än det i tex Helingör. Nu höll jag att på glömma det lenande hälsobadet i den blå lagunen, inkl lerig Mefistomask...
Ölarkeologi
Likt Afrodite skänker de värme och svalka på samma gång. Den omedlbara skönheten finns där inte men efter ett race känner jag KEOs bittert brödiga citrus smak som förflyttar LEONs lättja till blaskets icke erkända territorium.
Limasol vs Nicosia i ett regionalt heat som är jämt färgat och fylligt utan överdrift. Alltså, bara lite lätt exotiskt.
Jag förfriskas och njuter ett långt väga öl av klassisk grekiskt snitt och funderar på leverantörens lite komplexa tillvaro på den delade ön. Mer än 40 år av schism med smått kosovanska dimensioner. För att ge denna lilla utgrävning balans måste jag smutta på en EFES. En homogen pilsner bryggd med lite mer karaktär, om än lite oförtjänt stöddig i sin nya läckra pava.
Nu beger jag mig till annan ö med ambitioner.
Polski Piwa
Som tidigare redovisats på denna sida i cybersace smakar polskt mjöd som vardagsbier från Tyskland. Ingen särskild finess men mycket öl per sloti.
Glittrande
Just det ordet marknadsför Three Town's nya premium lageröl. Tyvärr är upplevelsen föga glittrande. Det mesta handlar om några volymprocent alkohol än det intetsägande Sommarölet. Dock inget att klaga på stylingen - höstligt med brunt glas alt svart dekorerad burk.
TT vinner inga nya klienter utan behåller enbart gubbarna i parksoffan där pris och volym räknas. 5.2 & alkohol och en säregen blaskighet förtar upplevelsen redan vid första slurken.
Oktobertest
Volym räknas ju i dessa sammanhang, även om jag helst vill ha slankhet och sensuell doft... less is more! Finess och fingersalva bidrar alltjämt till ett grepp över situationen och nu återgär vi till svagare drycker igen.
Veckan som gick var lång och innebar svalt urval på flera platser.
Kosovanskt Peja Pilsner och ungersk Dreher släcker törst och stress i en ständigt föränderlig värld. Moder Tereza Torget i Pristina och Franz Lizt gatan i Budapest kryllar av fortf somriga flanörer som söker flärd i den ljumma natten. Jag insuper och kastar mig snabbt tillbaka till höstblåsten i huvudstan.
Kellerbier
Till höstgrillningen med sprakande braskamin (Weber förstås) passar ett murrigt öl med hög vörtstyrka och bärnstensfärg. Därtill ett löddrigt skum med guldkant skänker porterkänsla.
I augusti månens sken...
Hur kan någon på allvar tro att detta småblommiga och kraftlösa öl ska matcha klor, dill och snaps?
Min penna har nu varit trubbig i exakt tre månader. Inspiration och distraktion har tystat mig helt.
Här kommer dock ett eftersänt brev från den skånska sommaren som präglats av sport och sol.
Picknick på stranden och långa rundor på det gröna gräset vid Kullens fyr har varit hälsosamma.
Fast handlag med blommiga trädgårdar samt bläddrandet i Milleniumtrilogin har absorperat mig.
Kräftskivor och immiga danska buteljer har nu bytts mot vardagens schemalagda sysslor och krav.
Med den allvar och fokus på Europas och fotbollsungdomens framtid. Snart också gatlopp i stan.
Pulsmätaren visar tresiffrigt och man drömmer om klassiska äventyr med blåbärssoppa och fetvadd.
Och därmed var höstdebuten begången.
CL-final !
Jag smuttar på friskt och somrigt spanskt öl; Damm Estrella från - just det - Barcelona. Citrus, knäckebröd och maltighet kittlar törstiga smaklökar. Lyxigt lejongul färg ger mer än vad du kan begära för 1 Euro! Katalansk finess utan onödig volymprocent - 4,6%. M.a.o. dansk pilsner styrka.
From Russia with love...
007 skakades men blev inte rörd... Stämmer delvis på mig efter 24h på rysk mark i multistaden. Uppvärmning på svensksyltan med dansk finess och avslutning med Kidmankopian på italiens-japansk profilkrog gör intryck. Kaffet på Academia var lovvärt liksom den intima miljön som inspirerade till exklusiv promenad på Röda Torget. Spaciba!
Piva Baltica som bryggs i Petersburg ägs av Carlbergsgruppen och smakar lika ungt och friskt som en vanlig lite spetsad Hof. Törssläckande men inte mer. Inte ett öl som matchar metropolens dimensioner, varken logistiskt eller politiskt. Den politiska vidvinkeln liksom den rättframma stilen förbluffar besökaren lika mycket som den mäktiga och ologiska bebyggelsen.
Valborg
När sen elden slocknat vid Skurusundets strand blev det lite Bourgogne;2006 Jattelin Mercurey. Ett sällsynt pepprigt vin med kapacitet att hantera mycken syresättning. Jordgubbar varvat med doften av hängt kött satte krydda på den diskussionsstinna aftonen. Tyvärr blev kvällen för kort men smaken sitter kvar.
bosna piva
Varats olidliga lätthet.
Gårdagens hemmapizza med ett par flaskor svinkall Coors Light tog mig fram till ännu en sporthelg där lätthet blev avgörande. Smak och kalorisnålhet balanserar och jag får äntligen ett sportigt fegisöl. Ändå med rondör och inte obetydliga former. Lättflyktig helt naken friskhet med citruston och knäckig maltighet känns lika fräscht som Obamas Förenta Stater.
Pizzan bakad på välkavlad botten med pesto, tapenade och tomat bas rikligt basilikakryddad med finklippt skinka samt skogchampinjon toppad med mozzarella och paremasan kompletterar finfint. Och oregano förstås. Belissimo!
Tidig revelj följt av raska gossar på plastgräs gav förhoppningar om en blommande vår, fyllt av knoppande lövverk gisslar även den mest luttrade. Jag plussar på och tror på understödjande bastoner.
F12
F12 har ny entré och mer rymd i lokalen. Alltfort grönt, blekt och minimalistiskt. Servicen alltjämt diskret proffsig med tidsmässig timing. Menyn präglas av 70-talskost där kotlettrad och kolja ståtar stolt. Tunga gjutjärnsbestick och mahognylådor till bröd och nota sätter också lyxprägel.
När den sega espresson sippats upp har konversationen böljat fram och åter över det Egeiska havet och fegispratandet ang. vissa stashemligheter avslutats blev kuvertavgifterna nästan fyrsiffriga.
Friesiskt friskt!
Slitna stämband svalkas av med friesiskt - supersträvt - öl med en frisk beska. Jever Pilsner från Friesland i Nordtyskland. Sehr gut! Lättdrucket och B-vitamin stinnt är fördelar efter en dag vid sidlinjen coachandes ystra fotbollspojkar. Gröna buteljer är fräscht och inte förtappat alls. En lördag i idealismens Sverige, där din egen insats borgar för kontinuitet tarvar nått "fun" som blivit Jevers slogan i jakten på en sportigare kundkrets. Smart!
Vid tangentbordet slår det mig att jag inte ännu reflekterat över "diplomatparodin". En förfärligt bedrövlig produktion som den staliga kvalitets-tvn rullat ut helt utan skrupler. Snacka om skev, drev och manipulerad verklighet i bästa tvålformat. Huvudpersonen överträffar sig själv helt ogenerat och den suggestiva speakerrösten gör "Klas Diplomat" till en folkhjälte som gäckar den yrkeskår vars plymer han av en tillfällighet fått tillgång till. Smaklöst! Diskursen efter det sista avsnittet visar hur lite gemene man vet om den klassiska diplomatins föga underhållande vardag i en värld där globaliseringen aldrig varit annat än just vardag i århundraden. 
Kårandan är stark och "code of conduct" rigid för den som vill komma ur det konsulära träsket där Klas & Co kämpar på med bravur, dock utan varje insikt om vad deras tv-gycklande får för konsekvenser för de som valt nomadlivet som diplomat. Och lärt sig att njuta av anonymitet och diskretion. Dvs finess och en förmåga att operara i det dolda. Nåväl, viss avundsjuka finns väl vad gäller badvänninernas formidabla utrustning...
Slottsöl
Och skaffning och dryckesjom - för att inte tala om ambiensen - överfträffade som väntat det intellektuella tankegodset.
De tjeckiska ledarna är unga och stolta i sin explosiva iver att leda unionen ur gas- och gazakriser. Nyligen hemkommen viceminister skrävlar om veckas nedslag i Gaza. Och utan tvekan konstateras det att både Sarajevo och Grozny var mycket värre.
Innan galamiddagen bjöds det på tjeckisk pilsner i baren. Krusovice är ett förmöget öl, där vörtstyrka och maltighet är så typiskt tjeckisk att skummet gulnar längs glasets sida. Inte särskilt bubbligt utan snarare jäst och däst. Gott och smått mysigt till allt saltigt. Stadigt öl ska drickas med säker hand.
Och när vinerna producerade av Rothschild i Chile bars fram blev det genast smakrikt.Vina Los Vascos är klart drickbart och den för nya världen väldresserade Cabernet Sauvignon är "lika solmogen som en varm kyss i vintermörkret". Det är sant om än inte påvlig. Eller lika stimulerande som ett par varma händer mot en stel lekamen.
På söndag bär det av mot Bryssel igen. En Leffe eller två beroende på hur långt man kan gå... Antagligen bättre än sist.
Polsk lager
Veckan avslutas med sista slurken polsk piwo. Amatörtest i stort stop. En jämn kamp mellan Lech, Warka, Tyskie, Zywiec och Brok. Polsk lager är inte spretig eller skrymmande, bara just så där mainstream. Vardagsdryck, inget till fest!
Provningens vaiabler sträcker sig från "drickbart" till "njutbart", med tilläggskriteriet "apptitretande". Jag kollar även det estetiska, dvs burken logotype. 
Allmänt ska sägas att alkoholhalten är hög. Den spänner från 5,0 till 5,7%. Skummet är generellt högt, tjockt och segt. Precis så klassiskt som det än gång var för länge sedan. Logotypen är också den traditionell, och liknar äldre Pripps och Wårby ettiketter; rund ring med tydlig trade mark. Undantaget Tyskie som försöker sig på nått mer kosmopolitiskt med div. medaljer och provningsutmärkelser.
Polskt öl är oerhört tjeckisk till sin art och sort. Fullmatat och bastant med tilltagen rondör. Övergäst. Man har långt kvar till tysk qualität.
Så till innehållet; murrigt och vörtigt med skarp humlighet. Ungefär som en överviktig brottare ambition att sänka sin antagonist i en första utmanande sving. 
Lech, är smäcker, läcker och typiskt tysk. Ljusbrunt guldgul med endast 5,2% gör den ett modernt intryck. Åbrostyle.
Warka, är komplett, stark och helt enkelt törstsläckare för riktiga karlar med generöst bukmått. Spendrupstyp.
Tyskie, är internationellt, anrikt (1629) och stolt med en generisk beska som påminner om Falcon.
Zywiec, är som storproducent ett gott öl som för mig påminner om balkanski pivo och Prippskvalitet.
Brok, är trist och lite vattnig. 5,0% Ändå fräsch även om man gäst bort all karaktär. Dålig dansk klass, Faxetyp.
Samtliga är drickbara medan somliga är njutbara och en kalasgod; Tyskie!
Entropa
Tydligen var inte Europas länder redo för en satir över fördomar och stereotyper. Inga leende bara hård kritik mot det pressade ledarskapet i Prag, president och regering är oense om adoptionen av EUs nya fördrag. Konstigt!
Dagen fylld av möten: många, långa, alltför korta, personliga, värderande, subversiva och inte minst prövande.
Tjeckiska ambitioner och förmåga haltar ännu under den första månaden vid rodret. Vi får se, idag kom i alla fall inbjudan till seminarium i Stirin Castle i Böhmen. Säkert lite reflektion över flera goda stop pils, hoppas jag.
Tjeckisk tjecking
Jag njuter LHCs tjeckiska anfallsduo besegra norrbottningarna med en Staropramen i nyporna. Tungt och stiltypiskt tjeckiskt öl i grön snygg pava. Något brunare och mustigare med hög maltighet och humlebeska. Påminner om Ejes sega knäckiga julkola, vilket får duga som substitut pga "modiga" tomtemors opasslighet.
Staropramen - den gamla brunnen - är inte den allra bästa pilsen men ändå ett riktigt öl värt EU:s ledare.
Häromdagen njöt jag tjeckisk konst. Att fira inträdet som EU:s ordförande med ett sådant spektakel är frejdigt och fräckt. Lika impressionistiskt som tjeckisk kultur i allmänhet. Lika provocerande och innovativ som tjeckisk hockeys ivriga forechecking. Starkt och vågat för en nykomling med ambitioner. Nyttigt för prydliga Brysselmiljön.
Denna jätteinstallation lever; låter och rör sig med undantag för Sverige i form av ett platt paket med en JAS-vinge. Flera länder kunde ha önskat sig något mer smickrande stereotyper eller kanske som britterna, inget alls - utanförskap. Att sen förespegla samproduktion med andra konstnärer är ju i magstarkaste laget.
Nåja, innegården i den väldiga ministerrådsbyggnaden var överfullt hela dagarna. All världens journalister, diplomater och delegater betraktade och betackade medan den tjeckiska apparaten förklarade och försvarade. Tappert! Undrar så om den hänger där när jag kommer ned härnäst. Övrig PR för det tjeckiska halvåret var annars diskret modernt.
Och till slut, grattis till Linköpings tuffa grabbar som i alla fall lyckades brotta sig till en skön seger, trots Luleås tvålhala lirkande i sarghörnen. Hlavac och Hlinka klädde till slut av det retligt snabba björnarna från höga norr. Seger på borta plan är ljuvt...