La Bella Donna

Veckoslutet kom igår på bistro Aubergine med Antinori Chianti Classico Riserva, förstås. Sällskapet var prövande och jag smuttade försiktigt, ganska fokuserat till en början. Efter ett tag mer spontant. Till slut passionerat.

De varma chokladtonerna varvades med de vilda körsbärens traditionellt aristokratiska arom. Diskret kände jag vaniljen från Antinoris exklusiva ekfat. Och plötsligt oväntad harmoni, trots den strama men ändå generösa parfymerade gestaltningen. Rökigheten fanns där, om än bara förnimmande. Så också plommonens saftighet. 



Det sägs att små hårda mörka körsbär - chiantins skäl - är naturens första gåva efter vintern. Oavsett årstiden begåvades jag med en alldeles lagom dos naturlig skönhet. Genom glasets tegelröda skimmer avtecknades chiantins bella figura. Slank, bedårande och lite rastlös men ack så preserverad. 

Länge sitter eftersmaken kvar på tungspets och läppar.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback