I döden dina män

luckan lyssnade vi unga beväringsmän andäktigt på den lite mer än vanligt  bildade väbeln från Kisa, furiren Ekdal.

Nu kämpar jag med den avgående DN-ledaren Niklas Ekdals första roman och får mig ännu en dos allmänbildning.

Snart igenom den tjocka boken konstaterar jag att den invecklade storyn har påtagliga svårigheter att träffa tavlan. Jag spanar efter den röda tråden och hur jag än spejar skymmer träden skogen. Gläder mig dock att Niklas tycks ha goda kunskaper om diplomatins täta väv och Arvfurstens intriger. Därtill en fanasti som förefaller gränslös.

Men varför påminner Ekdals bok så mycket om polisprofessorns blodiga thrillergenre? Och varför vill han tynga berättelsen med så mycket fakta och ingen kapitelindelning? Kanske på väg mot Guillous debattstil?

Nåja, vi väntar nu på att fd furiren laddar om och kommer ut med något som mer liknar de lysande söndagsledarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback