Firandet i Kullabygden inleds redan kvällen med fotbollsspel och bastubad vid Skälderviken. Här blev det förstås mest malthaltiga drycker och saltstänk från Kattegatt.



Dagen efter nyårsgille i Jonstorps hemtrevliga vandrarhem, där den samlade kock- och munskänkskonsten flödade utan hämningar. Hade det inte varit för det frikostiga och välstrukturerade värdparets "ordnung muss sein" inställning hade detta pågått i trenne dagar.

Palmer blanc de blancs till löjromssnittarna. Utmärkt kombination av syra och salt.

André Clouets raka Pinot Noir champis till palsternacks- och kastanjsoppan med getosttoast, mindre lyckat. Skumpans något fadda smak och mindre spritsiga bornyr innebar en för häftig smaktrappa, tycker jag. Magnumflaskans charm och mängd kompenserade, dock.

Till laxen togs inga risker; Les Sétilles smöriga lite nötiga vita Bourgogne. Ett säkert kort som inte sviker.
Heller inga risker till köttet; Alain Graillots murrigt violdoftande och peppriga Crozes Hermitage. Ett fynd!

Till ostarna kom kvällens stora överraskning; Domaine Cauhapé. En märkvärdigt insmickrande torr Jurancon, där den svåra Gros Manseng druvan tämjts till skön elegans. Så pass att den inte flabbar i sällskap med havsmat.

Till det efterrättsbuffén Barisél Moscato d'Asti. Ett lysande val för att pigga upp inför Prof. LV:s beramade nyårstal där Tegnér, von Heidenstam och Bruno K Öijer passerade revy ett inferno av scharader. Inget öga torrt inga läppar raka. Endast de semantiskt ointresserade hade något övrigt att önska. "Finanssmälta" blev ordet för kvällen. 

Så när tolvslaget infann sig i mullret från fyrverkeritårtor och blindgångna raketramper kom så Palmer Rosé till gåslevern. En förträfflig kombination, som bara stördes av det sviktande GSM-nätet och en del svävande sms.