Veckan till ända och till pastan som aldrig blev kokt - pga elfel - blev det 2006 Brancaia Chianti Classico (DOCG). Ett prestigevin som i detta fall inte i alla delar motsvarade förväntningarna. Ändå gläds jag åt att jag lyckades greppa två av tre tillgängliga buteljer på SB shopen - bakom glasväggen...  

Ingredienserna fanns där men de var lite kantiga och allt för smala i sin tydliga ambition att imponera. Misstänker att mognaden saknades och om några år blir det bättre. Trägen vinner.



Många sensuella smaker trängs i ett vin som behöver hög temperatur för att komma till sin rätt. Rostade fattoner varvat med lakrits och en del typisk Sangiovese charm; choklad och mörka körsbär samt örtighet. Jag tycker mig kämpa mot ett stolt stramt vin med slank lekamen som inte vid första daten öppnar på förlåten.