Kullavin
Som Arildsvän gläder det mig att Bolaget köpt in 360 flaskor Kullabyggdens Vingård Silex (nr. 99725, 229.00 sek). Det sägs att den påminner om en ordinär Sancerre med stram flintstensmineralton och frisk persikopiff.
Februarinytt
Årets första nyhetskatalog. Jag plockar på mig 2006 Ataraxia Sauvignon Blanc (nr. 97182, 139.00 sek). En fläderblomsbemängd och eldig sydafrikan som doftar citrus och äppelkart. Volymiös och ändå lite europeisk i all sin prydlighet. Passade utmärkt till Torskwallenbergaren.
Ned i korgen åker också det politiskt korrekta vinet från EU:s flaggförare, Slovenien. 2006 Ventus Pinot Blanc (nr. 986200, 75.00 sek) från kooperativet Vipava. Minns höstens promenad bland vingårdarna i Goricatrakten med behag. Den vita pinoten är yppig, rundlätt och lite kryddig. Alltså, typiskt slovensk. Ett litet land med potential.
Ned i korgen åker också det politiskt korrekta vinet från EU:s flaggförare, Slovenien. 2006 Ventus Pinot Blanc (nr. 986200, 75.00 sek) från kooperativet Vipava. Minns höstens promenad bland vingårdarna i Goricatrakten med behag. Den vita pinoten är yppig, rundlätt och lite kryddig. Alltså, typiskt slovensk. Ett litet land med potential.
Egen produktion
För den som vill öppna eget om än småskaligt vinbruk blev jag häromdagen påpassligt påmind av en oförvitlig revisor vid EU-kommissionens jordbruksdirektorat i Bryssel som lyckats leta rätt på Lucien Jacobs förnämliga utbud. Snacka om kvalificerat stalltips! En riktig "hit" också för den som ville ge bort något fint till en vän...
Druvranking
Svenska vinjournalister favoriserar Riesling, Veltliner och ger i allmänhet blå druvor från Italien och Spanien gott betyg. Men tar inte alls upp de gröna Pinotdruvorna på sin femtonbästalista. Har ni helt missat symfonin av ädla druvor i Alsace? En dolkstöt mot detta multietniska område, där också ekoviner vinner mark...
Flintavin
Clos Joanne d'Orion, Pouilly-Fumé 2003 (nr. 2244, 159.00 sek) från Sancerrekullen mitt i Frankrike i sydöstra Loire är ett bra vin men ack så tamt. Inköpet skedde sur place under påsken 2004. Vackert så det förslår fyllt av vinromantik. Här kändes grapefrukten och paprikan samt en typisk mineraldoft av den vita flintstenen. Mycket fluortantsmak, tyvärr.
Turkiskt
I mitt nya tjänsterum hade företrädaren lämnat efter sig en flaska turkiskt rödvin. Jag har ännu inte tordats pröva men nu så här efter de omtalade och för framtiden så viktiga valen i det sekulära Turkiet hat väl tillfället infunnit sig, får man hoppas...? "Nu eller aldrig" är nog ett ordstäv som passar både betr avsmakningen och Turkiets chanser att på allvar omsätta sin kandidatlandsstatus för EU medlemskap.
Ett torrt rött vin som framställts med stöd av tysk expertis borde ju inte smaka så värst illa. Druva okänd.
Turkiets demokratiska och ekonomiska utveckling under senare tid ger också förhoppningar. Under premiärminister Erdogans tid vid makten har den republik Ataturk grundade på tjugotalet på allvar orienterat sig mot Europa. Omfattande reformer och nedtronad regional retorik har präglat de lätt islamistiska makthavarnas strävan bort från militärstyre och förtryck av minoriteter.
Yakuts 2004 Kavaklidere framställs i östra Anatolien där kurderna befolkar den ännu fattiga landsbygden. Alltjämt finns en osäkerhet och en våldspotens i området som gränsar till det oroliga Irak och det hårt styrda Syrien. Kurdistan är och förblir alltfort ett dilemma även utanför en europeisk kontext. Glädjande är dock att kurderna efter söndagens val tagit sig in i det turkiska parlamentet.
I ett vinsammanhang talar vi dock om en region som av många benämns vinets vagga. Men århundraden av konflikter följt av fattigdom har sinkat utvecklingen varför tex tyska investeringar i produktionen möjliggjort modern och vinstgivande framställning. Hör från finansmarknadsfolket att det är hög tid att gå in i Turkiet baserade fonder.
Kavaklidere lämpar sig till lammkött och starka ostar. Alltså inte till Kebab eller annan snabbmat. Om jag får råda bör måltiden inledas med en Burek och ett stort glas Efes pilsner, ett utmärkt friskt och lagom maltigt lageröl som Bolaget torgför för 15.10 sek (nr. 1527).
Så nu hoppas vi på den fortsatta politiska utvecklingen och att SB snart introducerar ett turkiskt vin i sitt annars så väldigt globala sortiment. Kanske i samband med höstens viktiga presidentval eller när den nya presidenten genomför sitt svarsbesök på HMK:s statsbesök i Turkiet 2006?
Badvin
Arild ligger alltjämt i blöt. Regnet faller och man försöker nyttja varje solstråle till golf, tennis och trädgårdsarbete. Jag trots vädrets makter lyckats få reda på att det odlas vin i vår by, närmare bestämt längs stora vägen. Förstår att detta är en verksamhet i uppgång på Kullabygden där storodlaren i Farhult redan kommit långt...?
Affärsresenären
Jag har en kollega som reser mycket och kompromissar därför sällan med kvaliteten. Och har förstått att särskilt affärsresenärer, åtminstone de som fortfande åker businessclass, prioriterar god dryck medan de ögnar sitt husorgan; Business Traveller.
I all välmening bestås jag med mars utgåvan av BT och kan läsa om hur några namnkunniga vinexperter druckit sig igenom en knappt fyrtiotal flygbolags prestigeviner i syfte att ranka dem i olika kategorier; Bästa first- resp affärsklass listan, mest orginella listan, mest omfattande listan, specialpriset, bästa nykomling och bästa bolagsallians utbudet.
Jag konstaterar att de asiatiska bolagen överlag har en bra rating, med Quantas, Korean och Emirates på topplaceringar. Från europeiskt håll håller sig BA, Lufthansa och Finnair framme i täten. Även Brussels Airlines finns med i nån kategori.
Överraskande är dock att europeiska viner inte på något vis kommer på efterkälken, snarare tvärtom med tanke på att just asiaterna vinner flera klasser är det frapperade att franska viner är de som tar högsta poäng...
Här är några av guldäggen:
Tydligen väljer de flesta bolagen sina viner genom blindtester, vissa års- andra kvartalsvis. Ja, för den kräsne affärsresenären vill ju också ha variation och något som flyter på hög höjd. Om du frågar mig, så säger jag att vinet är viktigt men också glaset! Fy för de bolag som satsar på fräcka viner men prutar på glaskvaliteten. 
Minns, det sena nittotalets businessclass flygningar över Atlanten och inom Europa då antingen den sprickvänliga plastmuggen eller fingerborgsglaset härskade. "Att vilja men inte kunna..!" Men, numera får man som notorisk ekonomiklassresenär lita till självkostnadsvagnens odrickbara miniatyrflaskor alt. storköpsbuteljer. Alltjämt inga BiB:s!
Vårligt
Det stora öppna bourgoneglaset är fyllt med ett kallt gulgnistrande vin som doftar svagt av grapefrukt, koriander och citron. Ju varmare det blir desto mer ger detta snustorra vin i från sig en mineralig lite äpple, för att inte säga ungdomlig förnimmelse.
Likt en vårblomma som ska till att knoppas stretar Bourgognes vita diamant hårt emot även när den efter fisken ställs mot en vällagred Comté.
Smaken på denna Joseph Drouhin, Chablis 2005 (nr. 5765, 125.00 sek) går mot sparris och kronärtskocka. Och just Drouhins 2005:or prisas, bl.a. Master of Wine, Jancis Robinson. Chablisområdets skifferjordart bidrar också till en nästan stenig eftersmak. Ungefär som när du ofrivilligt får grus i munnen en torr, frisk och solig vårdag. Som i dag i Bryssel, +16 grader!
Blommigt
Fredag kväll och middag hemma hos en god vän som har det mesta men sannolikt inte Loirevinet som är en replik på hennes egna egenartade egenskaper: intensivt blommig med en söt smak av gröna äpplen, päron och sviskon. Eller som vissa sommelierer brukar säga; "ett mycket mångsidigt vin".
Chateau Moncontour Vouvray 2001 - Demi Sec köpte jag under påskferierna 2005, då familjen tagit in på en bondgård strax utanför Tours. Och självfallet fanns Touraines stolthet med bland de solexponerade Chenin Blanc vinerna på vinmässan i Amboises kungliga palats och naturligtvis plockade jag på mig några flaskor mjukpresade och ståltanksjästa Vouvrays.
Och på påskdagsmarknaden fanns det en uppsjö av ostar att inhandla för att filtrera ned den restsockrade Vouvrayn med. Annars är detta pikanta, syrliga och aromatiska vin ett utomordentligt val till seafoodanrättningen eller fisken med krämig sås. Denna halvtorra variant torde också matcha bra till någon desert eller ökentorr chokladbit.
Vin, champagne eller konjak till choklad är annars svågerns arena. Han säger alltid Valrhona. Antagligen därför att han ännu inte varit på vildsvinsjakt i Ardennerna och bara tänker på procenten...
Vill man inte vara konventionell sägs det att Vouvrayn också håller stången mot kryddiga orientaliska rätter. Så nog ska vår ständigt socialiserande och charmerande middagsvärdinna säkert kunna hälla på en slurk när den stora vänkretsen från Mellanöstern ljudligt lutar sig över grytorna.
Kronstam måtte säga: "En söt, engagerade och lyxig figurering som aspirerar på en generös final. Företäll dig en Zornsk kulla modigt simmandes ur en vik av rosor..."
Trevlig helg!
Italia Autentica
Barbaresco Raggiante 2003 DOCG (11.95 Euro på Italia Autentica i Anderlecht) är en rödorange tålmodigt ekad italienare från toppen på de ofta dimhöljda Langhebergen i Piemonte. Detta lätta, balanserade, lite extraktiskt bittra och sävliga vin är enbart framställt på den nyckfulla druvan Nebbiolo (nebbio=dimma).
Doften av körsbär och violer gör detta av huset GIORDANO charmiga och feminina vin till ett utmärkt val när den parmesaninströdda räkpastan (Livets Goda n:o 25) står på bordet. Den småslöa garvsyran letar sig fram bland den annars fatiga smaken som går mot skogssvamp och multna löv.
Pronto! Gillar du detta vin erbjuder GIORDANO också den i kastanjefat ömt stjälkjästa storebrordern Barolo, men glöm inte att den bäst förtärs efter tioårs lagring, då den djupröda färgen mattats av till ett rosenrött skimmer.
Vinrankan
Vinmöte i cybervärlden! I dag har jag fått kontakt med en likasinnad, dvs en vinjurist med god smak: vinrankan. För att hylla denna uppenbara Bordeauxexperts uppenbarelse skriver jag en festskrift till vinrankan som förklarar varför just vinerna från denna del av världen paralyserat vinvänner i århundraden.
Skulle du måhända vilja slå på stort och gå via Banken till Bolaget bör du diskret lägga fram en lapp till kassörskan med följande nummer 89002B alt. 83412B. Hon ber dig då vänligt men bestämt - dock med lite tillgjord respekt - uppsöka vinrutan på butiken vid Regeringsgatan, naturligtvis i huvudstaden.
Eftersom hon insett att hon endera har att göra med en riktig sommelier eller möjligtvis en bulvan för den ryska maffian avslöjar hon inte att din prislapp kommer att bli minst fyrsiffrig (beror på hur många pavor du behöver).
Du har alltså visat intresse för en av de fem mest sägensomspunna slottsvinerna från Bordeaux. Här snackar vi världsmästare och inte något enkelt pimpel. Det är Chateau Latour, nothing less! Vi håller oss självfallet till Jantelagen även i denna svåra sund av oansvar och tänker oss bara en halvmogen 2001:a, men ändå 3990.00 sek för första vinet och 986.00 sek för andra vinet. Men, nu smakar det verkligen inte kattpiss!
Den fylliga doften ger det väl utvalda sällskapet runt bordet en varm känsla av exklusivitet och den mörkröda tegeltonen blandas harmoniskt med skenet från de tjocka liljeholmsljusen, för att inte tala om den ännu lite kärva kolasmaken som sakta övergår i papperstorr kubansk tobak. Åh... vad du känner dig bortskämd och långt borta från BiB-andet. Njut för fan, once in a lifetime!
Skulle du måhända vilja slå på stort och gå via Banken till Bolaget bör du diskret lägga fram en lapp till kassörskan med följande nummer 89002B alt. 83412B. Hon ber dig då vänligt men bestämt - dock med lite tillgjord respekt - uppsöka vinrutan på butiken vid Regeringsgatan, naturligtvis i huvudstaden.
Eftersom hon insett att hon endera har att göra med en riktig sommelier eller möjligtvis en bulvan för den ryska maffian avslöjar hon inte att din prislapp kommer att bli minst fyrsiffrig (beror på hur många pavor du behöver).
Du har alltså visat intresse för en av de fem mest sägensomspunna slottsvinerna från Bordeaux. Här snackar vi världsmästare och inte något enkelt pimpel. Det är Chateau Latour, nothing less! Vi håller oss självfallet till Jantelagen även i denna svåra sund av oansvar och tänker oss bara en halvmogen 2001:a, men ändå 3990.00 sek för första vinet och 986.00 sek för andra vinet. Men, nu smakar det verkligen inte kattpiss!
Den fylliga doften ger det väl utvalda sällskapet runt bordet en varm känsla av exklusivitet och den mörkröda tegeltonen blandas harmoniskt med skenet från de tjocka liljeholmsljusen, för att inte tala om den ännu lite kärva kolasmaken som sakta övergår i papperstorr kubansk tobak. Åh... vad du känner dig bortskämd och långt borta från BiB-andet. Njut för fan, once in a lifetime!
Srpski Vino
En gång för många år sedan besökte jag detta halvstatliga vinkooperativ som ligger i den södra delen av det sk. Banatet vid den serbiska staden Vrsac, strax nordöst om Belgrad vid den rumänska gränsen. Både produktion och sortiment var då mediokert. Det mesta smakade räv och luktade sur trasa. När jag häromdagen tog upp detta lite diskret med min serbiska kollega påstod han bestämt att saker och ting ändrats till det bättre.
Sagt och gjort, snart stod två flaskor på mitt bord för analys. Om man börjar med layouten har ju en del faktiskt hänt, borta är den plottriga snirkliga etiketten och glaset i den bordeauxinspirerade flaskan är tyngre och mindre repigt. M.a.o. en rejäl ansiktslyftning med följd att Muscat Otonel och Pinot Bianco tagit pris i Novi Sads vinfestival 2005. Proffsigt! Vrsacki Vinogradi AD är uppe på "vinvägen" igen...
Handplockade druvor och högteknologisk jäsning har faktiskt satt sina spår. Vinet har volym och är ungt, lätt, fruktigt och kanske lite sött men ändå behagligt och för min del nostalgiskt. Muscaten känns bäst till oliverna och fetaostkuberna före måltiden medan pinoten nog tar sig igenom hela kycklingsalladen eller fiskpinnen. Naturligtvis hade det varit rättvisast att prova detta i autentisk miljö till färskost (Kajmak) och tomatsallad med riven fårost (Sopska salat).
I Titos Jugoslavien var Vojvodinaregionen autonom och de ungerska, rumänska, slovakiska och kroatiska minoriterna kunde styra någorlunda fritt i samförstånd. När Milosevic 1989 drog in friheten började det knaka i fogarna här och var, dock inte lika mycket som i andra delar av dettta sönderfallna rike. I dag lever bl.a. därför norra Serbien förhållandevis gott och industrin har återtagit sin kraft så pass att nu flera svenska företag gjort avsevärda investeringar, dock inte i vinproduktionen.
Men på Novi Sads gator och reparerade Donaubroar åker man nu Volvobuss. Vrlo Dobro!
Gott blandat!
Sydafrikanska Leopard's Leap gör en alldeles speciellt ovanlig blandning: Pinotage, Sangiovese och Cabernet Sauvignon. Jag råkade ut för denna minst sagt spretiga kompott i går kväll på en krog i de färgstarka afrikanska Matongekvarteren i Bryssel.
Det var länge sen jag fått munnen så full av mörka bär, soltorkade frukter, vanilj och våt tobak, men samtidigt också letat så förtvivlat efter en sån där i detta fall självklar långsamt avklingande eftersmak. Upp som en sol ner som en pannkaka!
I kronstamsk tappning; en yppigt kurvig kropp men ändå så slapp och osexig...! Som min hårt prövade sambo sade; i längden tröttsamt!
Jag försöker så här i efterhand begripa vad dessa druvor har gemensamt och varför man valt att blanda dem. Är det så att allt vid Kapklippan brant funkar eller har oldarna i Franschoek blivit kosmopoliter? Svaret kommer väl vad det lider men tills dess får jag nöja mig med producentens passande säljande slogan: "Leopard’s Leap will definitely move you!" True!
Skruvat...
...men inte korkat!
Allt verkar gå att sälja på Kiviksmarknad, även vin på tetra! Men det måste nog vara med dödande reklam... När nu boxarna fått konkurrens är det väl snart daxs för sugrör? Den svenska äppelmustikonen Anders Åkesson har nyttjat jostetran med skruvkork för en HET och en FRISK australiensare (nr. B-82116, B-82120 - 59.00 sek).
Jag ser självfallet miljöaspekterna och fördelarna för svenskt entreprenörskap men har dock svårt att se hur detta sällsamma nöje - vinsörplandet alltså - kan kombineras med dylika stapelvaruformat. Det blir alltför "pappigt och rausigt"!
Allt verkar gå att sälja på Kiviksmarknad, även vin på tetra! Men det måste nog vara med dödande reklam... När nu boxarna fått konkurrens är det väl snart daxs för sugrör? Den svenska äppelmustikonen Anders Åkesson har nyttjat jostetran med skruvkork för en HET och en FRISK australiensare (nr. B-82116, B-82120 - 59.00 sek).
Jag ser självfallet miljöaspekterna och fördelarna för svenskt entreprenörskap men har dock svårt att se hur detta sällsamma nöje - vinsörplandet alltså - kan kombineras med dylika stapelvaruformat. Det blir alltför "pappigt och rausigt"!
Fyndsajt
Reklamen säger att www.vinfynda.se är Sveriges enda lagliga nätshop. Jag säger att utbudet är mediokert och av klassisk Bordershop karaktär. För mig okända fabrikat från vinländer som England, Holland och Sverige trängs med annat odefinierbart från gamla och nya världen. Intressant är dock metoden som utnyttjar Systembolaget som "laglig langare". Jag avstår t.v.
Lördagsprovning
Åter hos vinvännen Phillipe Smets i Stokkel får jag smutta på den egenartade Marsanne druvan från Rhone. Mumsmusigt men åndå syrligt och lite strävt. Som ni vet talar vi om den unika vita hjälpdruvan som pressas in i det röda prestigevinet St Joseph men också i det vita mindre attraherande vita Cote du Rhonevinerna. Phillipe som privat sitter på en imponerande samling slottsviner från den franska atlantkusten har för dagen plockat fram något så ovanligt en sydfransk marsanne som faktiskt smakar så bra så korken nog åker ur redan till söndagens lätt halstrade torskrygg.
Ja, mer vinbotaniker än Phillipe på MAXI VINS är svårt att hitta för den som vill testa gränserna för en struntsumma.
Illyriskt vin
"Kosova at a glance" utropar omslaget till en ganska nyproducerad och ambitiös turistbroschyr. Jag bläddrar lite förstrött och lär mig att det kosovariska vinbältet breder ut sig i gränstrakterna mot Albanien och Makedonien. Uppe på Dukagjiniplatån odlar man tydligen Merlot och Riesling enligt gammal Illyrisk tradition, dvs under mer primitiva och manuella former. Vinet är säkert drickbart men ingen direkt njutning och sannolikt konsumeras merparten lokalt. Som mycket annat i denna krutdurk behövs nya grepp och en stabilitet som motiverar mer långtgående gränsöverskridande satsningar på ekonomisk utveckling.
I ett vinsammanhang undrar man om dessa ihärdiga småodlare måhända inlett ett standardhöjande samarbete med den statliga makedonska producenten Tikves eller om de väntar på uppköp från annat håll?
"If you want to get to know a nation well, sit at their table and drink their wine" (It. proverb).
I denna vecka inleder den fd. finske presidenten Ahtisaari sitt sista försök att få kosovarer och serber att enas om det omtvistade territoriets framtida status. Kanske lyckas det utan blodspillan och kanske är det början på nått nytt, tex ett positivt samhälle som istället för konflikt försöker odla sina tillgångar. Både industrin, jordbruket, turistnäringen och det civila samhället har legat i träda under alltför lång tid. Här behövs alltså nogsam kultivering och en ordentlig säck konstgödsel.
Det civila engagemanget hos gemene man måste utvecklas i en "Putnamsk" stil så att förtroendet för demokrati och justa affärer knoppas med följd att ekonomin blomstrar en vacker dag. Det knappa sociala kapitalet måste investeras så att både "bonds and bridges" byggs upp på ett för småföretagen och den fattige bonden gynnsamt vis. Som vanligt handlar denna mödosamma övergångsperiod om pengar, pengar och åter pengar samt om givmilda vänner och ett mindre urbant perspektiv på vart insatserna behövs som bäst. Fred och frihet kostar mer än en försäkringspremie!
Transition wine - an uncertain vintage
Charlemagne
Gestern in Aachen: Weinwelt och Der Feinschmecker debatterar 2005 års bästa Riesling, jag köper Dr. Loosen "Rothlai" och Reichrat von Buhls spätlese trocken men tycker ändå att Dr Wagners Saarburger Kupp smakar allra bäst. På Weinladen an der Neupforte menar man patriotiskt att Riksrådet i Pfalz' tappning med sin diskreta süssreserve och distinkta mineralton ger en sensationell kryddighet, "feinherblich!" Tänk att jag inte såg en enda blå eller orm- eller vasformad flaska. Tyska viner är åter på frammarsch, flaggan i topp!
Vilken tur att Mosel och Rhen flyter ihop och att den store Carolus fashionabla termalbad med sitt mineralhaltiga vatten ger besökaren skön avkoppling, en tydligare sockerreserv (...) och en välbehövlig krydda i tillvaron. Ångan stiger i den kalla vinterkvällen och de ivriga tyska Spa-badarna låter kroppen få sin sinekur i detta paradispensionat. Vattenvirvlarna, bubblorna och FKK-bastun är utmattande och snart stiger törsten igen...
Svalkan "kommt sofort" i form av en kall kunglig pilsner och jag börjar nu förstå varför ett gäng pertinenta kollegor ägnar var onsdagkväll åt finskt tvagningsbad under smått sekteristiska former. Man hoppas innerligt att dessa moderna Modéenare i sin ystra dans runt kaminen inte glömmer bort att fira pilsnerns 165-års dag i oktober och att den rättrådige bastumästraren inte tullar på renlighets- och kvalitetskraven. Det gäller ju att snoka fram den rätta maltigheten i dessa under- och kalljästa drycker så att man inte skjuter sig i foten... Våga vänta på skumtoppen! Vem rakar sig utan Gillette? Ja, döm den som kan!
Som en av grundarna och doyén i SSÖL, Strasbourgs Skandinaviska Öl Liga vet jag ju alltför väl hur det kan gå om man låter humlebeskan få överhanden, aptiten på föda och annat smått och gott i tillvaron minskar ju högst betänkligt. För att inte tala om förmågan att tillägna sig andra frestelser i tillvaron... Pilsner är en sällskaplig dryck! SSÖL:s högt prisade primus pater brukar därför alltid påbjuda respekt för pimplandets eller stöveldrickandets absoluta grundtes; "Wein auf Bier rate ich dir, Bier auf Wein dass lass sein"!
Prost!
Praktisk låda
Living in a box... Trots att jag tycker att "bibandet" är en farsot på många sätt och vis måste jag tillstå att det senaste tillskottet till denna bulkhantering av ädla druvor är ett ganska trovärdigt alternativ, nämligen Alain Brumonts Torus (nr. 2261, 196.00 sek.). Här har faktiskt en av Frankrikes stora vinmakare hittat en harmoni mellan vinets starka karaktär och det något plastiga förpackningen.
Torus baseras på den för sydvästra Frankrike lite unika druvan Tannat och är lillebror till Brumonts mer prestigefyllda viner: Chateau Montus och Chateau Boucassé. Smaken är örtig, strikt, ungdomlig, modern och full av lakrits och mynta. Häll upp i karaffen och se till att detta mulliga vin uppnått tillräcklig temperatur, cirka 18 grader, innan det hamnar i det generöst yppiga glasen (det måste finnas plats i glaset för manuell syresättning).
Här pratar vi alltså om ett vin med volym och styrka som bäst paras med den blodiga köttbiten, nöt eller vilt. Skål tamejfan!