Glassigt

Testade just två GB nyheter; Magnum Temptation - Almond och Chocolate. Läckert, dyrt, förpackat och lite lagom.
Liksom DNs testpatrull och
glassproffsen lyfter jag fram chocolate versionen med spänstiga brownies och mörk choklad. Lyxigt. 


Priorat.

Avslutar en flaska spanskt profilvin till Paellan. 2002 Finca El Puig är bastant men ändå läckert. Baserat på helfranska druvor;  Grenache, Carignan och Cabernet Sauvignon ger denna budgetpriorat (under 200 sek) en mysig upplevelse.

Muskot, choklad och romrussin är också sånt som bidrar till en varm katalansk kyss. Prioratområdet (priorat = "priory") har en tradition sedan 1200-talet då munkarna började framställa detta lite udda vin i en spansk kontext där Riojan har sin urgamla hävd.

Innan vinsörplandet, så klart en iskall bira. San Miguel gör dig aldrig besviken...



Håll denna spanska kombination i minnet till påskalammet. Glöm överjästa och alkoholstyva påskbryggder.


Förstörs efter läsning!

Bio i juletid är skoj.

Det var också bröderna Coens "
Burn after reading". CIA:s kalhättade balkanchef Oz Cox avpoleteras pga alkoholproblem till State (UD). I detta komiska drama spelar Malkovich, Pitt, Clooney och Swinton uppe galna scener som får vardagsparanojan, fåfängan och hormonologin att blekna. För att inte tala om den mekaniska gungstolsdildon i notoriske sexmissbrukarens Harrys källare. 



Cox vägrar UD-tjänst och börjar skriva memoarer, bla om "slaktaren i Belgrad". Tänka sig... Dessa kommer på drift och det sekreta innehållet offereras ryssarna för att finansiera en skönhetsoperation. Nätdating och invecklade partnerbyten får nästan norénska dimensioner innan skiljsmässodetektiverna avslöjas.  Och Oz får slappna av...



Dialogen är sällsynt rapp, särskilt CIA-chefens lakoniska kommentarer är förträffliga. Se Burn After Reading!

Julmusik

Ur tomtens säck kom Andrea Bocellis nya platta; Incanto.

Fängslande musik för någon som drömmer om italiensk vårromantik. Ljuv musik för den som förnimmer romanska dofter från förra seklets sista vår i Parco di Villa Borghese. Storslagen musik för den som fascineras av italiensk opera med Milanos Verdi inspirerade symfoniska orkester i bakgrunden.



Santa Lucia med Bocellis grandiosa röst ger julstämning och mörkrets drottning rättvisa. Jag njuter av albumets DVD där även den italienska filmkonsten får sin erkänsla. 

I min samling finns redan Bocellis; Vivere, Sogno, Andrea och Amore. Allt dramatisk musik.

Julsmaker

Glasen immade, sällskapet stimmade och snart dimmade blicken. För ovanlighetens skull hölls gillet långt från snapsens hemland, Danmark. Alltså ingen Aalborgs Jubileum. Nåja, omväxling förnöjer och V&S produkter känns ju trygga med sin lägre alkoholhalt (38%). 

Reimersholms Julsnaps Viterliden-Guldakvavit skänkte dock julstämning med sin tomtiga kryddning av fänkål, kummin och hjortron. Även julkrubbans halmdoft trängde sig på vid andra knappen. Den antikt guldiga lystern kombinerat med frostiga glas skapade den nödvändigt höga viskositeten. Precis så ekologiskt som det alltid ska vara till julelunchen, där den kallrökta laxen från Kårö i den östgötska Tjustskärgården imponerade.

I ölstopet självfallet maltig sträv beska med, Warsteiner Premium Verum, "Eine Königin unter Bieren". Inga tillsatser bara ansatser mot "die pure Lebenslust." Något få förunnar sig i tillräcklig omfattning. Jag försöker f.n. med stor vällustighet och mycken honungsaktig mjuk mersmak med skön uddighet. Blockera dig inte!



När sen frossandet avtagit kom östgöten Tages julsaga i rutan. Lika tankeväckande och semantiskt fulländat som vanligt. Den lilla "kommunisten" Karl-Bertils resa från Tykos skamvrå till HK Bergdahls hjältestatus är enastående i tider av kommersiell hypnos och grasserande bankkriser. Årets julhandel har redan överträffat sig själv och i år tar den bara ledigt under julaftonen. Idag dumpar elektronikmånglarna priserna och kortläsarna går varma igen. Galet och stressande för en befolkning helt i teknikens våld.  Som tex för bloggbimbon "blondinbella", en vulgär tösabit som dissar Karl-Bertils julsaga under rubriken "världens mest krävande dag". Tydligen för svårt att förstå för Mercurius beskyddare.  

Och nu juldag med traditionellt Kungatal. Få kan som HMK finna ord med sån värme och respekt utan att egentligen säga så mycket; "julen påminner också om saknad, band mellan människor och allas behov av en vän som lyssnar och bryr sig..." Majestätet gör även ett kosmopolitiskt svep och påminner om; "en gemensam världs beroende av varandra med hopp om en tryggare framtid". Med utgångspunkt sin ungdoms 50-tal berör Kungen den finansiella krisens härjningar, bekämpandet av fattigdomen, skyddet av miljön och konstaterar att regeringens ledning av EU till hösten ger möjligheter att skapa en "friskare värld". Innan avslutet med Hjalmar Gullbergs tonsatta dikt - Förklädd Gud - berättar HMK om hovets resor till Indien och Ukraina. Han glömmer dock Kronprinsessans nedslag i Belgrad.

God fortsättning!

Fåfänga.

Direkt från häktet till Vanity Fairs utvik; "House of War"! Kosovos gossen ruda är nu fri och fräck. Allt är möjligt och Ramush Haradinajs stjärna är nu på uppåtgående. I brist på mer lysande politiker förutspår många att denna dynamiska man snart leder det nya lilla landet, där brunkolen bryts på de sägensomspunna trastfälten och EU i morgon hissar flagg...


M.m.

Med mänsklig, moderat minister möter jag mitt Belgrad, igen. Mycket sig likt. Annat moderinserat.

Med mössa marscherar jag från Milosagatan till Medeltida borgen. Minnen av Miloseviceran mobiliseras momentant.

Mästrande mindre makthavare meddelar missnöje med medioker EU-politik. Machoistiska män manglar modig minister. Men, middag med media och medvetna medborgare blev mer modererad och mysig.

Med mindre maklig marschfart möter jag Metohija. Mest makaber medelslöshet, men också medvetenhet om maktposition i momentumet.

Man misströstar, mycket!

---------

Även denna vecka fick ett slut. Att resa är nyttigt men påfrestande. Trots femton års resande på Balkan blir varje nedslag en ny unik upplevelse.

Årstiden präglar intrycken. Dimman, spöregnet, leran och koleldningsoset skapar en säregen inramning medan den hårda språkdräkten, larmet, blinkande kitschig neon och Belgrads gråa arkitektur etablerar den omtalade Balkankänslan. Lika "wild" som Goran Bregovic zigenarpop eller Kusturicas härliga filmer tar Balkan dig i sin varma famn. 

Jag står länge och betraktar fönstet från vilket den dynamiske premiärministern Djindjic skjuts till döds. Vakterna utanför regeringspalatsen pekar på fasadkamerorna som av någon anledning var avslagna just den dagen för fem år sedan. Jag passerar det fräcka hotellet där Charlotte firade fiaskot i melodifestivalen. Och åker förbi det hus vi bodde i för tio år sedan. Det är nu ännu mindre i förhållande till oligarkernas palats och Mladic övergivna villa.   

Efter en vansinnig blåsljusfärd genom Serbien och de öde bergspassen mot Kosovo inträder den albanska vulgariteten. Det respiratoriskt uppehållna samhället bjuder på kontraster där krokiga ägghuvade män vandrar sida vid sida med mondäna lädermachos och piffiga bimbos. Tunga stulna SUV:ar prejar små rostiga golfar i en stillastående symfoni av tutor och sirener. Leran stänker ur de stora potthålen i vägbanan medan Skanderbeg och Moder Teresa blickar stumt ut från sin utpost.

Vår karavan spränger sig blinkande fram med krossade backspeglar och repor i lacken som en billig biljett till den flygplats som tar oss ur den grymma verkligheten.

När Austrian Airlines flygbuss lyfter mot Wien andas man ut. På Schwechart flygplatsen köper jag traditionsenligt en Grüner Veltliner,
Schloss Gobelsburger - Lössterrasen. Ett friskt, fruktigt vin med stringens, finess och smidig kropp. Jag sippar utmattad och hinner precis känna den syrliga grapefruktsmaken innan ridån dras för...      

Facebook

Steget är taget. Efter lång tvekan har en stark kvinna långt bort i Orienten fått mig att till slut våga hoppa ut i cyberskvallrets egendomliga värld. Genom att "outa" denna händelse i dagboken hoppas jag att ansiktsboken ger mervärde. 

Ännu återstår att bildsätta boken, länka upp den och inte minst bjuda in kompisar.
Redan srtömmar det in kända och mindre kända polare. Känns riktigt ballt!

Jag firar detta stora steg för mig och lilla steg för mänskligheten med en fin liten söt pralin.


Dogs

Så har det då hänt; världspremiär på Vilks muhammedmusikal Dogs med Humanisterna som arrangör.

ABF-huset på Sveavägen var belägrat av ett starkt polisuppbåd som nogsamt granskade det dryga hundratalet betalade, vilka vikt lördagseftermiddagen för en smått bisarr föreställning.

Inledningsvis babblade Vilks om sina konstnärliga grundvalar och koreografin bakom den anti-muslimska musikalen, som bestod av dryga tiotalet hysteriska kortfilmer. DvD:er som musklickades fram av artisten själv. Allt med väl vald musik till ständigt skiftande bildkavalkader åtföljd av engelska textsnuttar. Snurrigt, surrealistiskt men genomtänkt, åtminstone för de som känner till den fotbollsdyrkande mannen från fristaten Ladonien (med grön flagga).

Ackomanjerad av Verdi och Fellinis musik och Hitchcock scenerier försökte Vilks rättfärdiga sina rondellhundar och Muhammedkarikatyrer utan någon självransakan. Obsena bilder av nakna kroppar i lervälling, bildsvep i ökenmiljö där beslöjade män rider i solnedgången, mudjahedins under prad och strid samt fotomontage med Guillou, Schori och Marklund illustrerandes samhällets slappa försvar av yttrandefriheten.   

Mellan varje filmstick briljerar Vilks med förment högintelektuella resonemang om effekter som få hunnit fånga upp på duken. Här främst tolkningen av askonsdagens hyllning till den fria barndomen. Därtill lustigheter om det svenska konstsamfundets begränsningar. Först begriper jag ingenting sen förstår jag att temat för dagen är bristen på feminism inom Islam kombinerat med den religösa åskådningens krigiska våldsbenägenhet.

Det blir tydligt när Vilks släpper på del 2; "Life of Prophet M", där satans verser och avancerade suratolkningar får ett bejublat crescendo med scientlogen Tom Cruise som Allah och idel lättklädda damer som Allat, muslimernas första gud som var en kvinna. Här kommer alltså nyheten, dvs Vilks är inte alls nöjd med Islams skeva kvinnosyn. Naturligtvis kombinerat med blankkammade hundar i blänkande stålkoppel varavat med bannor över de otrognas hädelser av Muhammed.

Säga vad man vill, men emellanåt har Vilks spektakel visst underhållningsvärde, om man nu bortser från det grumliga budskapet. Vilks hårda skott mot målet har ofta samma precision som när han ger ett parti Grounds på Brunnby IP eller spikar drivved på Nimisborgen vid Kullabergets fot.

Själv hinner jag lämna lokalen innan de våldsamma motreaktionerna kom med följd att folk skadades, avisades av polis och Vilks fick eskorteras under tumultartade former från scenen genom en bakdörr. Det låg i luften hela tiden och spänningarna steg successivt under den starkt provokativa föreställningen. Fatwan lär inte lyftas ännu om jag läser dialogen mellan Vilks och Ahmadinejad rätt.

Nu återstår att titta på notan, först för Stockholmspolisen och sen för den centralförvaltning som ska hantera relationerna till den muslimska världen. Och så de kommersiella förlusterna för svensk exportindustri. Hot och skadegörelse mot oskyldiga subjekt i Sverige och utomlands.

----------

Nåja, min kulturlördag avslutas med en lugn och vacker fransk pratfilm; Sommarminnen. En mysig berättelse om hur arvingarna till Paul Berthier skiftar den märkvärdiga kvarlåtenskapen mellan sig och Musée d'Orsay i sämja och sorg.

Kvällen avslutas med smakrik italiensk Chardonnay och Bouillabaisse på trivsamma bistro Aubergine. 

Hundliv

Så var det daxs igen. Islamofoben och exentrikern från Ladonien håller världspremiär på sin Muhammedmusikal "Dogs". ABF i Stockholm erbjuder en plattform. Tredje gången gillt säger nog Vilks som tidigare nekats en taburett både i Köpenhamn och Dalby. Möjligen håller ABF med pålästa debattörer som nyktert kan kontrastera Vilks budskap.

Det fria ordet ska ju inte känna några begränsningar så nu investerar vi alla några skattekronor på att bevaka evenemanget med polis och media. Och kanske också lite skydd för det Vilkska residenset i Nyhamnsläge i den annars lugna idylliska Kullabyggden.

Vi får i alla fall hoppas att tillställningen vid Bantorget  följer Koranens suror om alkoholförbudet...

Forumshopping

Överläggningar om det osmanska rikets västlighet  i det post-imperiala utrikesministeriets "Map Room", där också Nelson och Wellington planerat sina äventyr, var vägvinnande. Liksom shoppingen på Regent Street där Church's skor och Steven Bros skjortor åkte med hem i bruna och rosa kulörer. Oh, so british!

Vinshoppen på Selfridges fick också ett besök. Och slutsatsen blev som väntat; välsorterat, Jaguar¨-kunder och lite överprissatt! Annars, mest pubing på stående fot med en pint i näven. Jolly good!

Vinnätet

Bolaget öppnar nu för nätbeställningar från b-sortimentet som du frivilligt styr mot den butik som passar dig bäst. 

Det våras i Prag

Snart är det fyrtio år sedan sovjetiska stridsvagnar rullade in på Prags vackra kullerstensgator med mynningen pekandes mot stadens pampiga palats. En tankeställare för den som sänts till det nya EU-landet för att ta tempen på ivriga tjecker som planerar för att leda unionen om ett år.

Efter framgångsrika överläggningar med paradlunch på Hotel Savoy blev det weekendturistande. Många goda råd och anvisningar har gett mig en massa sevärdigheter att minnas. Vissa bra andra inte tillgängliga. Inkvarteringen i en ombyggd
kyrka i klostermiljö var ack så rudimentärt men också rogivande.

Pubig - självklar - inledning på gemytliga och typiska pilsnerkaffet, U Zavensenycho. Ett stort Urquellstop med frasig bretzel. Dagen efter, lätt middag med flaskvis av maltiga Budvar Pils på Klub Architektu i de mysiga källarvalven under Betlehemskyrkan. Lördagslunch på trendiga och pain quotidieninspirerade Bakeshop i gamla stan följt av den svensksponsrade utställningen kring Djävulsbibeln

Aftonen tillbringades på sensationellt - deliciösa - vinbanken Monarch där utbudet var ofantligt och prisvärt. Konceptet är oerhört progressivt. Du plockade ut din flaska bland hundratals flaskor från vinvärldens alla hörn, satte dig ned i den oenologiska miljön och beställde fondue, charktallrik eller ostplatta. Och priset låg bara strax över Bolagets prislista. Det blev bl.a. Nigls 2005 Gründer Veltliner - Alte Reben. Magnifikt fruktig och full av smöriga volymer av grapefrukt, jag lovar!

*Viktig information*

Testa om du dricker för mycket. Alkoholprofilen ger viktig information till dig som tänker ta ett glas eller två... En vuxen kvinna får enligt folkhälsoinstitutet inta nio och en man tolv standardglas per vecka för att inte ligga i riskzonen.

image331


God Jul!

Kära vinvänner, tyvärr är julaftonen inte en oenologisk högtid. Jag väntar därför redan på annandagskalkonen där vinets fägnad åter står i hus och stuga. Själv sliter jag med traditionen i Tjust, där Rhonevinerna florerar i tid och otid. Här har vi också akut mjödbrist varför mjölkbondens sortiment måste hemsökas...

Innan dess minns vi TD:s saga för barn över arton år; "Karl-Bertils" julafton. Den tilldrog sig som sagt på den tiden då julen firades till minne av Kristi födelse. En tid då korvstoppande, fejande och putsande stod före varuhusgalleriernas kreditkortsdragande och idoga paketerande. KBJs starka idoldyrkan handlade ju mer om hjältemod och kamratskap, helt utan sexuella anspelningar. 

image326

Trots detta vackra smått sakrala budskap var ju KBJs kära far Tyko just varuhusmanager och kapitalist. Tänka sig, hade han måhända en liten vinhörna där längst in vid köttdisken. Ja, där han ompackade och hembrännde? Ilskan kom ju sen över Tyko när han insåg att sonen hyst kommunistiska tankar i sitt ömma hjärta. 

image327

Med detta kära vänner vill jag tillönska er en riktigt God Jul. Men sluta inte dröm om en icke kommersiell jul. 

Vinklubb

Dagens SvD gör reklam för Sveriges största vinklubb, Australian Wine Club. Man utlovar lagligt kvalitetsvin till trogna prenumeranter. Jag hittar dock inte en enda känd producent eller ens någon djupsinnigare varudeklaration.

Nobeldrickan

Jacquart Brut Mosaique Millésime 1996. Magnumbutelj från Champagne.
Corton Grand Cru Gréves Bourgogne 2002. Domaine Jean-Claude Belland    
Tri de Vendange Couteaux du Layon. 
Raymond Morin. 

Utöver Ramlösan bara franskt i glasen. Tres Fert! Säkert alldeles jättegott till den smarriga hummeraladåben med hälleflundra och kalixrom, ungtuppen med korvtopp samt hallon- och svartvinbärsterrin på pistagebotten. Dillen gjorde tydligen susen...

Vital nittioåring

Finlands sak är vår sak. Märkligt!

Monolpolisering

Det blå tåget rullar in mot stan och jag tar del av den senaste halvstatliga reklamkampanjen som vidmakthåller bilden av svenskens latenta missbruksbenägenhet. Anitra, har du helt missat att måltidsdrycker är en slags kulturyttring? Både statsbor och torpare måste få chansen att ta eget ansvar och känna sig fria att effektivisera sin tillvaro. Ja, SB har god kvalitet, rikt utbud, rimlig prisbild och kunskap!
 
image315

Inte tu tal om detta men valfrihet är också viktiga värden att bevaka. I tider där den billiga och lågkvalitativa nätspriten trasslar in över våra gränser borde det inte vara svårare i Sverige än i övriga EU att hitta former som medger försäljning av öl&vin i dagligvaruhandeln. Konkurrensen mellan lågpriskiosker och sofistikerade kvalitetsbutiker kommer snart nog att rensa upp. Men låt oss i alla fall slippa marknadsföring som skrämmer och försvarar omoderna marknadsformer, sådana som vissa dagligen bekämpar i Europas utkanter. Debatten måste ges mer utrymme!

Äntligen!

Morgonmedia kommer med den glada nyheten att bloggvampyren Alex Schulman upphört med sina cybersnytingar. Jag konstaterar att Einhorns snällhetslära nått Stureplan.

Tidigare inlägg