Väninnan
Insiderrapport från Rosenbad förkunnar titeln till Eva Franchells bok om Anna Lindh. Sent om sider vill jag tala om att boken är underhållande, välskriven om än lite annorlunda och inte alldeles ointressant även för en som lever ut vardagen i UD-miljöns slutna värld av intriger och subtila undertexter. Lindhs väninna har sett mycket och förstått en hel del varför hon lyckats bygga upp en sammanhållen realistisk kuliss.
.
Berättelsen är färgstark, initierad och rätt avslöjande vad angår departemenets inre angelägenheter. Franchells fingerade fabriserade handling och emellanåt Personfixerade story är definitivt läsvärd för någon som vill komma närmre sanningen om livet i Arvfurstens Palats än den som Undevik serverat oss i Svt1. Också interjörerna från socialdemokraternas turbulenta inkrom tycks ha relevans.
Jag minns morgonen den 11 september 2003 sittandes vid radion i Millefeuilles bibliotek efter ännu än natt när Mistralen pinat vinfälten i Provence. Och min intensiva franskutbildning snurrat till sinnen och sans. Tillsammans med vårt då blivande sändebud till Kinshasa hör vi Statsministern med gråten röst förkunna det osannolika. Igen har en minister mördats på öppen gata. Våra blickar möts och tystnaden är förlamande. Sorg och förtvivlan över svenskt säkerhetstänkande.
.
Berättelsen är färgstark, initierad och rätt avslöjande vad angår departemenets inre angelägenheter. Franchells fingerade fabriserade handling och emellanåt Personfixerade story är definitivt läsvärd för någon som vill komma närmre sanningen om livet i Arvfurstens Palats än den som Undevik serverat oss i Svt1. Också interjörerna från socialdemokraternas turbulenta inkrom tycks ha relevans.
Jag minns morgonen den 11 september 2003 sittandes vid radion i Millefeuilles bibliotek efter ännu än natt när Mistralen pinat vinfälten i Provence. Och min intensiva franskutbildning snurrat till sinnen och sans. Tillsammans med vårt då blivande sändebud till Kinshasa hör vi Statsministern med gråten röst förkunna det osannolika. Igen har en minister mördats på öppen gata. Våra blickar möts och tystnaden är förlamande. Sorg och förtvivlan över svenskt säkerhetstänkande.
Stolt men inte nöjd
Juletid=läsetid.
Avslutar Nuders bok som till slut blev lite trevligt polemisk med Persson i Stjärnhov och Mona. 200-sidor Nudersk krönika avslutas alltså med ett tidigt testamente över Macho-Perssons maktera under ett decenium. Dvs den karantän Mona fick avtjäna efter Tobleronedebaclet innan hon tog klubban i hand.
Boken är ganska välskriven där äldre ordstäv blandas med modernare ordvändningar. Illustrationerna är lustiga och personliga, något som ger boken en hyggligt intim stil. Interjörerna är inträngande och blottar unika detaljer. Tsunamiaffären och det smärtsamma steget från Rosenbad till Finansen är där Nuder imponerar med sina vida perspektiv och sin ideologiska fingertoppskänsla.
Nuder är belåten över sitt värv och skäms inte nördstämpeln i sin oskenerade passion för politik. Besvikelsen över den stängda dörren till Monas bunker besvärar Pär som nog trots allt hoppats på att få vara med även efter H.S.B. Som det verkar blir det nog några år ute i kylan, men om Mona kommer till makten torde Nuder återfinnas i Kanslihuset igen.
Avslutar Nuders bok som till slut blev lite trevligt polemisk med Persson i Stjärnhov och Mona. 200-sidor Nudersk krönika avslutas alltså med ett tidigt testamente över Macho-Perssons maktera under ett decenium. Dvs den karantän Mona fick avtjäna efter Tobleronedebaclet innan hon tog klubban i hand.
Boken är ganska välskriven där äldre ordstäv blandas med modernare ordvändningar. Illustrationerna är lustiga och personliga, något som ger boken en hyggligt intim stil. Interjörerna är inträngande och blottar unika detaljer. Tsunamiaffären och det smärtsamma steget från Rosenbad till Finansen är där Nuder imponerar med sina vida perspektiv och sin ideologiska fingertoppskänsla.
Nuder är belåten över sitt värv och skäms inte nördstämpeln i sin oskenerade passion för politik. Besvikelsen över den stängda dörren till Monas bunker besvärar Pär som nog trots allt hoppats på att få vara med även efter H.S.B. Som det verkar blir det nog några år ute i kylan, men om Mona kommer till makten torde Nuder återfinnas i Kanslihuset igen.
Ensamvargen.
Äntligen är jag klar med Anita Krantz alltför långa saga om Fredrik. En berättelse om hur vår nya statsminister föds ur Lyckselebataljen och naturligtvis en nyttig handbok för centralbyråkrater i allmänhet och politologer i synnerhet. Boken tycks vara resultatet av en uppriktig och neutral dialog mellan objektet och Krantz, ganska fri från fichtelision.
Att alla nu flockas kring Fredrik är inte konstigt, men varför har det skrivits så lite av biografiskt värde om vår nya moderna ledare? Är han måhända en ulv i fårakläder? Eller just en ensam jägare på politikens slagfält? Och hur låter det under fullmånens sken? Vetskapen om detta får anstå.
Man får dock veta hur flocken kring Fredrik; Borg, Schenström och Schlingman tar fram konceptet "Nya Moderaterna" och hur de gamla högerhökarna med Bildt, Tobisson och Unkel i spetsen prejas ur vägen. Och Kristensson förstås.
Jag får tyvärr läsa samma sak flera gånger i ett virrvarr av nya gamla möten mellan Anita och Fredrik. Och alltför lite om personen och personerna - Filippa - bakom titeln SM.
Nåja, nu får dessa intryck svalna och blandas med de jag kan hämta ur Nuders stolta skrift, som redan lägat och väntat ett tag.
Sista kulan...
Efter mellanlandning i Wien är jag åter på väg mot den bosniska huvudstaden. Sarajevo möter för ovanlighetens skull med gyllengul höstsol. Jag läser just innan landningen vid Igmanbergets fot ut Fausta Marianovic bok; "Sista kulan sparar jag åt grannen". Denna autentiska och stundtals mycket gripande skildring ger en relief till det trauma som alltfort håller det efterkrigstida Bosnien i förlamande grepp. Fernissan är tunn och ute i byarna sägs man räkna man patroner, igen.
Precis som i Marianovic utmärkta familjedrama är alltjämt klyftan mellan serb, kroat och bosniak stor. Man tar väl hand om varje liten möjlighet till konflikt. Och liksom i Faustas tragiska berättelse finner man få bosnier som vill se framåt och tänka sig en framtid i etnisk och politisk sämja. Gamla oförrätter glöms aldrig utan väcks snabbt till liv även vid såna tillfällen där några försöker uppnå samförstånd.
Den urgamla trätan får alltså ständigt nya, i bland också bisarra, dimensioner. Såren har inte läkt och det internationella plåstret börjar nu torka efter mer än ett decenium av rehabilitering. Besvären är kroniska. Detta faktum får en att tänka på amputation. Serberna i norr pratar idogt om delning och självständighet. Och kroaterna vill nu också ha sitt. Något man enkelt kan förstå när man följer familjen Marianovic flykt från Posavinaslättens Brcko och Doboj. Här uppe vid Savaflodens södra strand ser man nästan med blotta ögat Kroatiens väg mot EU-medlemskap och en ljus framtid. Dit är Bosniens väg ack så lång och slingrig.
Min namne det tyska sändebudet jämför den bosniska politiska miljön med den serbiska diton och säger med sedvanligt hög stämma; "i Belgrad har vi onda och goda, alltså svart och vitt. I Bosnien finns det många olika gråskalor varför det egentligen är omöjligt att bedöma vem som verkligen är vår man". För några kvinnor vid makten finns det inte alls. Dessa fenomen behandlas utförligt och skickligt i Marianovic bok, som ger läsaren en kuslig insikt hur en blandetnisk familj kan utsättas för spänningar av maktpolitiker med nationalistiska ambitioner där kriget som vägen till framgång inte väljs bort. Och fortfarande lagförs folkmördare i den lokala krigstribunalen strax utanför Sarajevo.
Jag går med raska steg över den bro som Gavrilo Princip kan ha tagit efter skotten mot den österrikiske tronarvingen Frans Ferdinand. Väl inne i den gamla staden slås jag återigen av hur islamiserat Sarajevo blivit sedan krigsslutet. Moskén lyser varmt inbjudande (dock endast för män) i den annars kyliga kvällen och intill torgför den iranske matthandlaren praktfulla konsthantverk. Orientaliskt. Mitt unika resesällskap som är i staden för första gången förirrar sig i Basarkvarteren och innan kollegan lokaliseras igen har hon shoppat på sig turkiska kuddfodral och nästan en värmande grön hijab.
När sen törsten smyger sig på börjar jakten på en såndär bar som Fausta hade innan hon flydde till Umeå. Men för att tillfredställa också detta behov måste man bege sig till de habsburgska stadsdelarna. Här finner man lätt en kosmopolitisk miljö och inte minst en frisk - nästan kall - malttypisk larger, nämligen Sarajevsko pivo. Balkans bästa öl utan tvekan. Zivili!
Precis som i Marianovic utmärkta familjedrama är alltjämt klyftan mellan serb, kroat och bosniak stor. Man tar väl hand om varje liten möjlighet till konflikt. Och liksom i Faustas tragiska berättelse finner man få bosnier som vill se framåt och tänka sig en framtid i etnisk och politisk sämja. Gamla oförrätter glöms aldrig utan väcks snabbt till liv även vid såna tillfällen där några försöker uppnå samförstånd.
Den urgamla trätan får alltså ständigt nya, i bland också bisarra, dimensioner. Såren har inte läkt och det internationella plåstret börjar nu torka efter mer än ett decenium av rehabilitering. Besvären är kroniska. Detta faktum får en att tänka på amputation. Serberna i norr pratar idogt om delning och självständighet. Och kroaterna vill nu också ha sitt. Något man enkelt kan förstå när man följer familjen Marianovic flykt från Posavinaslättens Brcko och Doboj. Här uppe vid Savaflodens södra strand ser man nästan med blotta ögat Kroatiens väg mot EU-medlemskap och en ljus framtid. Dit är Bosniens väg ack så lång och slingrig.
Min namne det tyska sändebudet jämför den bosniska politiska miljön med den serbiska diton och säger med sedvanligt hög stämma; "i Belgrad har vi onda och goda, alltså svart och vitt. I Bosnien finns det många olika gråskalor varför det egentligen är omöjligt att bedöma vem som verkligen är vår man". För några kvinnor vid makten finns det inte alls. Dessa fenomen behandlas utförligt och skickligt i Marianovic bok, som ger läsaren en kuslig insikt hur en blandetnisk familj kan utsättas för spänningar av maktpolitiker med nationalistiska ambitioner där kriget som vägen till framgång inte väljs bort. Och fortfarande lagförs folkmördare i den lokala krigstribunalen strax utanför Sarajevo.
Jag går med raska steg över den bro som Gavrilo Princip kan ha tagit efter skotten mot den österrikiske tronarvingen Frans Ferdinand. Väl inne i den gamla staden slås jag återigen av hur islamiserat Sarajevo blivit sedan krigsslutet. Moskén lyser varmt inbjudande (dock endast för män) i den annars kyliga kvällen och intill torgför den iranske matthandlaren praktfulla konsthantverk. Orientaliskt. Mitt unika resesällskap som är i staden för första gången förirrar sig i Basarkvarteren och innan kollegan lokaliseras igen har hon shoppat på sig turkiska kuddfodral och nästan en värmande grön hijab.
När sen törsten smyger sig på börjar jakten på en såndär bar som Fausta hade innan hon flydde till Umeå. Men för att tillfredställa också detta behov måste man bege sig till de habsburgska stadsdelarna. Här finner man lätt en kosmopolitisk miljö och inte minst en frisk - nästan kall - malttypisk larger, nämligen Sarajevsko pivo. Balkans bästa öl utan tvekan. Zivili!
I döden dina män
På luckan lyssnade vi unga beväringsmän andäktigt på den lite mer än vanligt bildade väbeln från Kisa, furiren Ekdal.
Nu kämpar jag med den avgående DN-ledaren Niklas Ekdals första roman och får mig ännu en dos allmänbildning.
Snart igenom den tjocka boken konstaterar jag att den invecklade storyn har påtagliga svårigheter att träffa tavlan. Jag spanar efter den röda tråden och hur jag än spejar skymmer träden skogen. Gläder mig dock att Niklas tycks ha goda kunskaper om diplomatins täta väv och Arvfurstens intriger. Därtill en fanasti som förefaller gränslös.
Men varför påminner Ekdals bok så mycket om polisprofessorns blodiga thrillergenre? Och varför vill han tynga berättelsen med så mycket fakta och ingen kapitelindelning? Kanske på väg mot Guillous debattstil?
Nåja, vi väntar nu på att fd furiren laddar om och kommer ut med något som mer liknar de lysande söndagsledarna.
Nu kämpar jag med den avgående DN-ledaren Niklas Ekdals första roman och får mig ännu en dos allmänbildning.
Snart igenom den tjocka boken konstaterar jag att den invecklade storyn har påtagliga svårigheter att träffa tavlan. Jag spanar efter den röda tråden och hur jag än spejar skymmer träden skogen. Gläder mig dock att Niklas tycks ha goda kunskaper om diplomatins täta väv och Arvfurstens intriger. Därtill en fanasti som förefaller gränslös.
Men varför påminner Ekdals bok så mycket om polisprofessorns blodiga thrillergenre? Och varför vill han tynga berättelsen med så mycket fakta och ingen kapitelindelning? Kanske på väg mot Guillous debattstil?
Nåja, vi väntar nu på att fd furiren laddar om och kommer ut med något som mer liknar de lysande söndagsledarna.
Bland änglar och drakar
Läste just Seirstads skildring kring livet i Tjetjenien och Schoris Irakprat. "Ängeln i Groznyj och Draksåddens år". Den förra i sann Politkovskaja ambition, den senare lite Åströmsk till sin stil och innehållsmässigt endast revanschistisk i sina påhopp på republikanska amerikaner. Åsne berättar om stort och smått medan Pierre försöker få med allt och inget. Grymt och omänskligt är i alla fall det bärande temat i dessa namnologiska uppteckningar.
Nu viker jag upp Dissmors "Turkey Decoded". Ett måste i min bransch. Ett aktstycke i sin genre. Som det verkar, läsvärt.
Nu viker jag upp Dissmors "Turkey Decoded". Ett måste i min bransch. Ett aktstycke i sin genre. Som det verkar, läsvärt.
Ängeln i Groznyj
Jag hade precis kommit in i Åsne Seierstads gripande bok när jag bjöds på generös bokbuffé på norska ambassaden. Där satt Åsne och debatterade med DN:s Ahlin och andra prominenta Rysslandskännare.
Seierstads personliga stil och djupa kunnande imponerade starkt och dämpade även de ivrigaste Putinisterna och KGB. Att med livet som insats ha levt igenom båda Tjetjenienkrigen på marknivån och sedan tillbringat lång tid vid Kremls murar ger en fatabur att ösa ur, minsann!
På lunchbordet plägades rutinerade smörgåssnissar med atlantlax i många olika tappningar. Därtill vit Bourgogne och ett dedikerat exemplar av boken. Att sen Weisstipendiaten Åsne krönte sin dag i Arvfurstens Palats gav förhoppningsvis mersmak.
Recention till påsk.
Seierstads personliga stil och djupa kunnande imponerade starkt och dämpade även de ivrigaste Putinisterna och KGB. Att med livet som insats ha levt igenom båda Tjetjenienkrigen på marknivån och sedan tillbringat lång tid vid Kremls murar ger en fatabur att ösa ur, minsann!
På lunchbordet plägades rutinerade smörgåssnissar med atlantlax i många olika tappningar. Därtill vit Bourgogne och ett dedikerat exemplar av boken. Att sen Weisstipendiaten Åsne krönte sin dag i Arvfurstens Palats gav förhoppningsvis mersmak.
Recention till påsk.
Vinets Magi
"En kulinarisk resa jorden runt". Den välmatade mat&vin boken - VINETS MAGI - av Kronstam och Löfgren ger inte mycket i övrigt att önska vad gäller reseledning in i gourmantikens irrgångar.
Själv behövde jag inte åka längre än till Enskede för att njuta av en formidabel luckullisk resa under ledning av hobbychefen som varit på träningsläger med kocklandslaget. Fina fisken och Alexsandre Bonnets torrt spritsiga Champagne var några läckra beståndsdelar.
Och att jag sedan fick med mig hem ett exemplar av den magiska kokboken med ett utmärkt "smartcard" och flera smaskiga recept som inspirerar till vin och mat bryggor blev ju en utomordentlig avslutning på kvällen. Man tackar och bugar.
Själv behövde jag inte åka längre än till Enskede för att njuta av en formidabel luckullisk resa under ledning av hobbychefen som varit på träningsläger med kocklandslaget. Fina fisken och Alexsandre Bonnets torrt spritsiga Champagne var några läckra beståndsdelar.
Och att jag sedan fick med mig hem ett exemplar av den magiska kokboken med ett utmärkt "smartcard" och flera smaskiga recept som inspirerar till vin och mat bryggor blev ju en utomordentlig avslutning på kvällen. Man tackar och bugar.
Julläsning
Nu lackar det. Den första julklappen har kommit i form av en bokcheck på Akademibokhandeln om lagenliga 300 sek. Givaren var dock inte den hjältemodiga och robinhoodska Karl-Bertil Jonsson, utan den nye statsministern.
Eftersom jag redan läst den fd statsministerns memoirer, Min väg, mina val får det bli något annat som inte riktigt har det perssonska jagfokuset. Möjligen blir det lite knepigt att hitta en bok med samma inträngande reportage och blottläggande av politiska interjörer. Stilistiskt perfekt och språkligt korrekt, skulle nog Horrace ha sagt.
GP:s generösa insights ger den nyfikne mycken underhållning. Och om det inte vore för de återkommande ganska självförhärligande inslagen skulle denna tegelsten ha hamnat högt upp på min årsbästalista. Jag slås av att mäster Olof och goa Gudrun gjort så starkt intryck på Vingåkers strake man. Jag funderar också på varför den där Carl ständigt får sig en känga av den socialdemokrat som näst Erlander regerat längst. Jag får veta en del nytt om tsunamin och om de nära relationerna till Tony och Jacques. Jag lägger nu epoken Persson bakom mig.
Eftersom jag redan läst den fd statsministerns memoirer, Min väg, mina val får det bli något annat som inte riktigt har det perssonska jagfokuset. Möjligen blir det lite knepigt att hitta en bok med samma inträngande reportage och blottläggande av politiska interjörer. Stilistiskt perfekt och språkligt korrekt, skulle nog Horrace ha sagt.
GP:s generösa insights ger den nyfikne mycken underhållning. Och om det inte vore för de återkommande ganska självförhärligande inslagen skulle denna tegelsten ha hamnat högt upp på min årsbästalista. Jag slås av att mäster Olof och goa Gudrun gjort så starkt intryck på Vingåkers strake man. Jag funderar också på varför den där Carl ständigt får sig en känga av den socialdemokrat som näst Erlander regerat längst. Jag får veta en del nytt om tsunamin och om de nära relationerna till Tony och Jacques. Jag lägger nu epoken Persson bakom mig.
Ondskans axelmakter
Den ensamt äventyrliga journalistens vardag i politiskt och praktiskt otillgängliga hörn av världen har den utmanande Salzinger speglat i den sällsynt läsvärda uppteckningen, "Hälsning från ondskans axelmakter". Jag njuter och lär mig mycket i denna kavalkad av självupplevda öden.
Läckert förpackat och sidenbeslöjat berättar Caroline om sina öden och äventyr i för gemene man ännu oplogad terräng. Orädd, ömsint och lite amoröst nyfiken närmar sig Salzinger dessa okuvade diktaturer, där journalisthjorden tydligen utgör en slags falsk trygghet. Bokens lättillgängligt utmanande spårkdräkt gör läsaren nyfiken på kvinnan bakom verket...
Läckert förpackat och sidenbeslöjat berättar Caroline om sina öden och äventyr i för gemene man ännu oplogad terräng. Orädd, ömsint och lite amoröst nyfiken närmar sig Salzinger dessa okuvade diktaturer, där journalisthjorden tydligen utgör en slags falsk trygghet. Bokens lättillgängligt utmanande spårkdräkt gör läsaren nyfiken på kvinnan bakom verket...
Porslinsmålerskan
Erika Bjerström målar upp en entydlig och insiktfullt bild om Europa och européer. Ett särdeles njutbart nutidsepos. Porslinsmålerskan från Limoges är ovanligt välskriven, tillgänglig och underhållande för alla och envar som vill ta del av hur komplex vår kontinent egentligen är så här i brytningstider mellan det gamla eller nya Europa.
Inträngande betraktelser om fransk nypolitik under Sarko, rå fattigdom i Charleroi, riskfylld migration från Senegal och försök att tänja kontinentens gränser är bara några godbitar ur denna färgrika bok. Även det demokratiska underskottet inom EU orsakat av klåfingriga eurokrater.
Vi var samtida i Bryssel och det är imponerande att se hur långt in i EU:s korridorssnack SVT-journalisten Bjerström nått. Och hur många gånger har man utan större framgång försökt förklara EU:s bak- och framsidor. Jag bugar, Erika din penselföring är mästerligt och Magrittsk!
Inträngande betraktelser om fransk nypolitik under Sarko, rå fattigdom i Charleroi, riskfylld migration från Senegal och försök att tänja kontinentens gränser är bara några godbitar ur denna färgrika bok. Även det demokratiska underskottet inom EU orsakat av klåfingriga eurokrater.
Vi var samtida i Bryssel och det är imponerande att se hur långt in i EU:s korridorssnack SVT-journalisten Bjerström nått. Och hur många gånger har man utan större framgång försökt förklara EU:s bak- och framsidor. Jag bugar, Erika din penselföring är mästerligt och Magrittsk!
Alltjämt lite dunkelt...
Lars Danielssons bekännelse i "I skuggan av makten" bjuds både intressanta och kusliga interjörer från maktens inre cirkel. Hårt, påpassat och orättvist, om man ska tro den utmärkte ämbetsmannen. Dock står LD alltjämt i statsminister emeritus skugga med följd att den nyfikne saknar uppgifter om GP:s svagare punkter. Annars bjuder Danielssons tydliga uppteckning mycken underhållning. Ett måste för de som söker sanningen om förutsättningarna i Kanslihuset.
Öststatsporr
Kjell Albin Abrahamsons "jag hatar grupparbeten" emellanåt lite utdaterade essäsamling ger både jugonostalgiker och centraleuropister mycken underhållning. Jag är road och plockar i mig kåserier och P1-inslag från stund till annan. KA:s bryska och ibland något för rättframma skildringar knäcker en tankenötter och rätar ut frågetecken i expressfart. Tyvärr lämnar dessa blottlagda skeenden och typiska fenomen dock ett och annat hål att fylla, precis som verklighetens f.d. territorier bakom järnridån.
Nu viker jag upp LD:s bestseller "I skuggan av makten". Borde vara en spännande bladvändare för alla nyfikna kanslihusrävar.
Boklådan
Den regniga sommaren har inneburit en hel del läsning, mest inläsning och inte så mycket skönlitterärt.
Lärorikt och tänkvärt. En bok som nystar upp en del frågeställningar kring kristna och muslimska grupperingars mystik. Som vanligt ger Karlsson en faktapackad uppteckning som tyvärr också lämnar frågor att besvara för den som vill veta mer. Hursomhelst viktigt och angeläget i dessa dagar av frågeställningar kring kristen och muslimsk samlevnad - i bland onödigtvis - ställs på sin spets trots brist på kunskap och förståelse. Detta är ingen bladvändare men ack så genomarbetad och uppdaterad.
Sommarens bästa bok, enligt mitt förmenande, är skriven av en sann livs- och ordkonstnär. Språkbruk, ordstäv och grammatik ger den konservative semantikern en resa utöver det vanliga. Även den historiskt och politiskt intresserade får sitt lystmäte också bortom författarens djupa passion och kunskap om det grekiska och annat runt öar i det Egeiskahavet. Linnérs möten med Einstein och Hammarskiöld är unika för att inte säga hänryckande. Man frågar sig dock hur en så stor personlighet med en sådan livsresa ger dig en så liten och nätt bok.
Fin liten bok numera i pocketformat att ha med i ryggsäcken när morgontidningen eller sommarprataren är för tunn. Isakssons insikt och utsikt inom den "Politiska Adeln" är fenomenal, dock stundtals lite för djup för att roa folk utanför densamma. Nåja, nyttig grundkunskap bibringas den tålmodige läsaren med ambition att förstå hur det faktiskt går till i Kanslihuset, partihögkvarteren och i de "självbestämmande" kommunerna.
Lärorikt och tänkvärt. En bok som nystar upp en del frågeställningar kring kristna och muslimska grupperingars mystik. Som vanligt ger Karlsson en faktapackad uppteckning som tyvärr också lämnar frågor att besvara för den som vill veta mer. Hursomhelst viktigt och angeläget i dessa dagar av frågeställningar kring kristen och muslimsk samlevnad - i bland onödigtvis - ställs på sin spets trots brist på kunskap och förståelse. Detta är ingen bladvändare men ack så genomarbetad och uppdaterad.
Sommarens bästa bok, enligt mitt förmenande, är skriven av en sann livs- och ordkonstnär. Språkbruk, ordstäv och grammatik ger den konservative semantikern en resa utöver det vanliga. Även den historiskt och politiskt intresserade får sitt lystmäte också bortom författarens djupa passion och kunskap om det grekiska och annat runt öar i det Egeiskahavet. Linnérs möten med Einstein och Hammarskiöld är unika för att inte säga hänryckande. Man frågar sig dock hur en så stor personlighet med en sådan livsresa ger dig en så liten och nätt bok.
Fin liten bok numera i pocketformat att ha med i ryggsäcken när morgontidningen eller sommarprataren är för tunn. Isakssons insikt och utsikt inom den "Politiska Adeln" är fenomenal, dock stundtals lite för djup för att roa folk utanför densamma. Nåja, nyttig grundkunskap bibringas den tålmodige läsaren med ambition att förstå hur det faktiskt går till i Kanslihuset, partihögkvarteren och i de "självbestämmande" kommunerna.
Allt om Drycker
Pressbyrån har mycket, dock inte Allt om Vin men väl Allt om Drycker nr. 1-2007. "Välkommen till en värld av njutning" hälsar ledaren och lovar mycken läsning om alkoholhaltiga drycker och mat. Introduktionsutgåvan betingar rimliga 29.00 kr.
Under flygningen till Bryssel läste med nöje detta nytillkomna smygsnobbiga magasin för dryckesvänner. Rikt bildmaterial och kanske lite väl mycket reklam ger läsaren något mer att önska till nästa nummer. Jag fastnar för en av de få redaktionella artiklarna som berör vin; "smak en smaksak?" Man slår ett slag för subjektiviteten i vinprovarkonsten och snuddar vid viktiga resonemang om mat och vin bryggor. 
Efter en massa spritprat avslutas detta drygt hundrasidiga alster med en artikel om Wiens historia och österrikisk vinproduktion, bl.a. den besvärande omständigheten att Systembolaget håller endast ett fåtal produkter i sitt bassortiment. Förmodligen får jag anledning att återkomma till "Wien und Wein" mot slutet av veckan när jag är åter från min Balkanresa.
Läsvärt
Läste just denna imponerande mans kompendium "om konsten att statuera en stat". Mången tanke och förklaring men tyvärr inte riktigt pricken över I:t, ändå! Synd att han missade denna lilla detalj. Ack vad allt hade blivit mycket lättare om än alltför banbrytande och mytbildande... På måndag får vi kanske veta varför när president Ahtisaari kommer till Bryssel.
Medan kreatörerna inom EU- och FN byråkratin funderar på poetiska resolutionstexter väntar jag på Martiis memoirer. Dessa borde bli ett aktstycke i sig där smakprov från Namibia, Tallunden, Aceh och Kosovo kanske blandas med funderingar kring favoritvinet Chianti.
Minns en lunch på Jägarmässen i Helsingfors där Ahtisaari talade om försoning sanning och rättvisa i en rysk-finsk kontext ackomanjerat av Antinoris Chianti Classico Riserva 1999. Lika kärvt som budskapet inför vår fortsatta resa till Moskva var vinets mörka tanniner och dova kakaoton.
Har just läst; Andrea Stuarts biografi över fransmännens kejsarinna - Joséphine. En detaljerad berättelse om den fula ankungen från Martinique som endast 50 år gammal slutade sina tuffa men också glamorösa dagar i det vackra slottet Malmasion utanför Paris. Alltså, något för den som vill fördjupa sig i vad en klassresa kan innebära i tider av skräck, revolution, krig, flärd och intriganta festligheter i de vackra salongerna. Gillar man också att läsa om epoken Napoleon och lära sig mer om kardinalen Richelieus svärdshugg är denna dokumentär ett måste.
Har ännu inte läst James Traubs bibliografi - "The Best Intentions" - över den just avgångne generalsekreteraren Kofi Annans värv i en miljö präglad av amerikanskt herravälde (23,95 Euro på Waterstones). Ser på omslaget att läsaren får vara med i både med- och motgång; fredspris och olja för mat m.m. Jag återkommer till detta och mina egna möten med den imponerande Annan.
Om begreppslighetens konst...
Ja tänka sig hur märkliga ordvändningar och på varann staplade adjektiv kan förekomma i vinrecentioner.
Alla minns vi Carl-Jans putslustiga bildspråk där "klapprande hästhovar" och "fuktiga lövhögar" fick illustrera smaker och dofter i en kackafoni av sällan skådat slag. Men, nu har jag hittat en riktig rökare som spänner bågen ytterligare nämligen, B-G Kronstams semantiska krumbukter i en smått erotisk ambition att beskriva det vin jag själv torrt torgfört nedan.
Stellenzicht Pinotage: "Smaken är extremt generös och direkt förförisk med en mulligt geléfruktig, lång, välsnidad palett. Rent kroppsligt tangerar det de mulliga frestelserna ovan." Detta är konstnärligt för att inte säga pornografiskt och starkt manupulativt! Man frågar sig om pavan också kan dansa eller rent av strippa!?
Att knappa på med sensuella anspelningar varavat med emellanåt smygbisarra doftanimationer kan ju också avhålla den mest bevandrade vinvännen. Någonstans hörde jag att den Ständige sekreteraren tydligen rekommenderar klarhet och begreppslighet när det gäller nyttjandet av det svenska språket.
Jag är böjd att hålla med, men ett och annat lustigt superlativ måste ju föras dit, trots att de flesta vinerna egentligen inte borde behöva omständliga och förskönande omskrivningar. Lex supersofia!
Top less
Det ledande amerikanska vinorganet, Wine Spectator's blottar helt ogenerat US TOP 100 och det blir oavgjort mellan den gamla och den nya världen (47-53). En italiensk Casanova vinner med sin svarta Brunello och fortsätter man dissikera den av Cadillac sponsrade listan ser man att jänkarna gillar Sangiovese från Sienatrakten även om franska viner dricks frekventare än andra européer.
Annars dominerar Kalifornien, Oregon och Washington State. Själv hittar jag några av mina favoriter: Frescobaldis utmärkta Brunello, Chapoutiers kryddiga St Joseph, Zind-Humbrects blommiga Gewürtz, Bründlmayers runda Grüner Veltliner och inte minst Jacob's Creeks mumsiga Shiraz Reserve.
Priserna ligger inom ett spann från 12-224$ och om man jämför med europeiska förhållanden är gamlavärlden viner starkt överprissatta i USA. Som eurokrat inser jag nu varför amerikanarna är angelägna om att slutförhandla ett vid sidan av Doha-rundan separat vinavtal med EU.
Ex libris
Den galne kocken Jamie Olivers vän, Matt Skinners "thirsty work" (19.00 £ på amazon.uk.) ger dig en färgstark och pedagogisk tur i vinkunskapens snåriga vegetation. Rakt på sak och rätt ner i glaset skvätter Matt omkring sig fakta och frestelse.
Håkans Nilssons kulinariska vinresa i blädderboken "Provsmakning i Alsace" ( 201.00 sek - Bokus) ger både resenären och sidebordet en vän. Här hittar du fakta om de mest kända producenterna av vin, gastronomi och logi i det pittoreska Alsace. Bildmaterialet är utförligt och ger ögonfägnad även för den som struntar i vin.
Håkans Nilssons kulinariska vinresa i blädderboken "Provsmakning i Alsace" ( 201.00 sek - Bokus) ger både resenären och sidebordet en vän. Här hittar du fakta om de mest kända producenterna av vin, gastronomi och logi i det pittoreska Alsace. Bildmaterialet är utförligt och ger ögonfägnad även för den som struntar i vin.
Diplomatens villkor
"Envoyéen från Eslöv" (atlantisbok.se)
I denna "festskriftsliknande" levnadsskildring över den för tidigt bortgångne karriärdiplomaten, Lars-Åke Nilssons ("LÅN") gärning kan den vetgirige tillägna sig aktuella interiörer i det prövande UD-livet, inte minst finner den flera framgångsrecept byggda på ett föredömligt och tidstypiskt agerande.
Den emellanåt lite konservativa och putslustiga språkdräkten kan irritera men också roa den semantiskt intresserade som vill lära sig att skriva "begreppsligt". I redaktören Lindmarker och ambassadören Lindahls lilla skrift hittar man utöver författarnas egna minnesbilder också andra fortfarande aktiva UD profilers beskrivningar av denna klassiska diplomats liv och leverne. M.a.o. ett måste för den som vill lära sig mer om hur diplomaten agerar i salongerna och ute på fältet.
Inte bara inträngande beskrivningar över hur dessa krigare i kostym fungerar i praktiken utan också en inblick i mystiken kring Arvfurstens palats möter läsaren som snabbt slukas av bokens ovanligt lättillgängliga och kortfattade utförande. Att sen "LÅN" var kabinettssekreterare i UD under regeringen Bildt i början på 90-talet gör ju inte heller boken mindre angelägen.