dekanterat

Vranac är en unik mörkröd druva som i huvudsak odlas i det lilla bergiga och nyligen självständiga landet Montenegro (svarta berget) vid Medelhavets sydöstra strand. Den största ännu halvstatliga producenten Plantaze är mycket stolta för sin internationellt inte helt okända prestige cuvée Pro Corde som ger konsumenten en ganska harmonisk, kryddig och fullmatad men också tung bouquet vilken mest smakar skogsbär, mynta och lite blod. Ja, som mycket annat på Balkan finns där blod och mörker varför de välväxta montenegrinerna ofta - med sin lite speciella humor - kallar sitt kultvin, "Crno Vino", det svarta vinet.

Som vanligt smakar dylika regionala bryggder bäst i sin hemmamiljö. Så också detta något mulliga vin som går bäst till kryddstark och fet mat eller klassisk färskost (Kajmak) alt. till den lufttorkade skinkan som i regel benämns Njegos-prosciutto efter äremunken och nationalskalden med samma namn.  

Men, nu är det så att även regeringen i huvudstaden Podgorica arbetar hårt för ett mer än intimt förhållande med EU. Man ser förstås oanade möjligheter att exponera sina få exportprodukter på en större marknad. Vid sidan av aluminium framställer man just vin med en sådan framgång att protektionisterna inom unionen anstränger sig ivrigt för att rädda vad som räddas går innan Crna Gora blir medlemmar.

Häromdagen deltog jag i Ministerrådets förhandlingar och fick till min till fasa uppleva hur de gamla länderna med Frankrike och Tyskland i spetsen spände sina buskiga vinmuskler mot lilleputtlandet Montenegro så att till och med Kommissionen fick böja sig som en vissen ranka. Jag visste inte att det i produktionsvolym underlägsna tyskarna hade fler ursprungsbeteckningar än fransoserna och de sammantaget med övrigas utgjorde mer än femhundra skyddade AOC och Anbaugebit. M.a.o. ett berg högre än den heliga Lovcenklippan utanför Montenegros gamla historiska tidigare kungliga huvudstad Cetinje.

Nåja, det var väl egentligen inte helt oväntat men att de nya medlemsländerna även inkluderande nykomlingarna Bulgarien och Rumänien snabbt lärt sig hur man skyddar sig mot angrepp var mer överraskande, för att inte säga förbluffande. En katalog av immaterialrättsliga krav och kvoter lades upp på bordet med följd att vi nog får bespetsa oss på att försöka njuta Vranac - för 5.00 Euro flaskan - när vi tar charterflyget till ljuvliga Sveti Stefan eller chica Budva, där man f.ö. redan har Euro som nationell valuta!   Dobro Dosli!

Chateau Ksara 2002 (nr. 12596) 89.00 SEK

I Levanten började Fenicierna tillverka vin långt innan de europeiska kulturerna utvecklat varken dryckesseder eller bordskick. Stora lerkrus, sk. amforor användes för mognadsprocessen och senare lagringen, ja flaskan var vid den här tiden ännu inte uppfunnen. Med denna lilla relief vill jag presentera ett ganska märkvärdigt men dock prisvärt vin från den sägenomspunna Bekaadalen i det soliga och oroliga Libanon. Vinet baseras på Cabernet Sauvignon och har framställs utifrån fransk Bordeaux-tradition med följd att svartvinsbärstonerna, cederträsmaken, örterna och cigarrlådan liksom den stora mängden tanniner (garvsyra) dominerar upplevelsen. Smaken är fyllig, varm, solmogen, lite blodig och har därför förmågan att tämja ganska kryddstark mat, typ vitlöksosande fallafel eller moussaka, gärna kombinerat med kikärtsröra eller ungt mört lammkött. M.a.a. ett vin för den som tröttnat på tjafset om gamla vs. nya världens viner och vill pröva något nygammalt till lördagens lugna hemmakväll. Voila!




Chateau Musar 2003 (nr. 7463) 242.00 SEK

För den som vill lyxa till det hela och maximera upplevelsen är Gaston Hochars mustiga prestigevin en given investering, men försök få tag i en tidigare årgång för tanninerna i detta vin har en sällsynt spänst och är nästan avvisande i unga år. Här känner du den läderaktiga tobaksdoften tydligt och jordsmaken blandad med torkad frukt ger en harmoniskt rogivande känsla för den stressade koryfén som vill ha något lite extra till den blodiga köttbiten. Á santé!