Kort nedslag för ett fruktsamt vängruppsmöte i den estniska huvudstaden bjuder på festölet Saku Kuld, för att vara prestigeprodukten ett sällsynt tamt öl utan varesig spänst eller vörtsyrka. Kontrasterade föga mot den cementgråa arkitekturen och det rådisiga vädret. Better up Interbrew!

Så hade det inte varit för Tallinns alltmer neonindräkta fasad med begynnande Manhattankonturer skulle denna utrikesresa varit ett särskilt balt upptåg. Vänner emellan talade vi om de visemännen och islamofobi i nästan Vilkska termer. Så länge Kemals anförvanter inte vänder oss ryggen kan vi ta vissa risker sade en brittisk kollega som just börjat hämta sig efter den kroatiska överhalningen. Och då fick jag tillfälle att lära ut hur en Bildtsk "mjuklandning" genomförs.

Men väl inne på Stockmanns välförsedda dryckesbutik kunde jag se vilket generöst urval och vilken tilltalande prisbild esten bestås med utan ett monopol. Här fanns Krug, Ruinart, Hügel, Banfi, Penfolds, Salmon Undhof i långa rader. Och en ölhylla som inte saknade mycket i övrigt att önska. Jawohl, sehr viel Weissen!

På flygplatsen hittar William Fevres lilla Chablis till nästan lika bra pris som på Galleries LaFayettes stinna vinhörna. Kimmerridgevarning inför nästa inbloggning, alltså. Tills dess funderingar på bosniska principer.