I norra Bourgogne odlas det i säregen jordmån - kimmeridge. Smaken blir annorlunda och den vanligtvis omnipotenta chardonnaydruvans (kallad beaunois i Chablis) flabbighet försvinner till förmån för skarpare konturer om än mjuka mineraler och en elegant fräschör.



På jakt efter en nyårsraket till skälderviksfisken testade jag två lovande buteljer under två hundra spänn: 2008 Joseph Drouhins Vaudon och 2007 Vaugiraut Premier Cru, från Clotilde Davenne. 

Vaudon hade traditionell äpplighet med var alltför späd och spetsig för att inte säga smal. Jag saknade tydliga mineraler och den smörighet som den mognare Vaugirauten erbjöd. Friskheten och den rena känslan fick jag dock ur båda alternativen. Förvisso mer i Clotildes öma kyssar än i Josephs kritighet. Möjligen gav den högre temraturen i första crun rättvisa åt annanas och limetonen samt någon slags brändhet i eftersmaken.