Fredagen den 13:e avrundar veckan som så många gånger började i den belgiska huvudstaden. Där blottades EU-politikens nakenhet som vanligt ogenerat när jag försökte hitta sanningen i det nära samarbetet mellan små och stora stater. Att försvara sitt territorium och principer till sista stund är en dygd och moraliskt oantastligt. Byråkrater brottas och politiker kurtiserar för att hålla ekipaget på spåret. Tåget går vidare och unionen består. Och Kungariket närmar sig med stormsteg avgörandets stund när loket ska tas över för en stenhård resa mot triumphens stund.



Nåväl, ur vinskåpet dras en riktig goding; 1998 Chateau Larmande Grand Cru Classé. Ett säkert kort när Saluplats 30s majskyckling med kronärtskocka i gratäng disputerar på tallriken. Denna fagra St Emilion med en välväxt kropp har under ett decenium utvecklat en subtil tight elegans. De svarta vinbären tar inte onödig plats utan låter bordeauxens klassiska ceder och plommon breda ut sig. Även den stora andelen Merlot präglar med en sammetslen, fräsch och försiktig fruktighet. De slanka tanninerna och den nötiga eftersmaken ger en renhet som bara uppdagas i gott sällskap.



Dags att drömma om St Valentins ankomst...