Veckoslut i motlut. Alltför få priviligerade stunder, igen. Hoppas helgavbrottet inte blir för avhållsamt och lite mer utmanande än vanligt. 

"Piano Bar" by Patricia Kaas från Lorraine skapar en ljuv kuliss. "Les Moulins de mon Coeur" tankeväcker medan korkskruven arbetar. Kaas smygande röst värmer och förför i en tomma tysta vinternatten.



2002 Trimbach Pinot Gris, Reservé Personnelle är smörigt och fyllt av parfymerade och sensuella dofter i modern flyktig Chanelstil.



Vinets tvålfeta arom och höga viskositet ger ändå ett nästan helt torr känsla. Obegripligt. Svag förnimmelse av aprikos, svamp, apelsin och honung präglar den godisaktiga smaken. Jag hittar också en liten lakritston under tungan, som nu tränats på Alsace i flera år utan att hitta en sådan här fullträff.

Detta är alltså ett kalasvin för den som vill åt det där lilla extra. Nakenheten i det slutna glaset - Orrefors Difference - generar inte ens när den första grumligheten viker i upphetsningens första förlamande tungrörelser.
  
230 sek är billigt för en äkta och anrik Trimbach. En total upplevelse för någon som inte räds lite återhållsam flabbighet just innan sista sippen.