Löwenbräu gör det bästa festölet även i år. Den fixar Schwartzwaldskinkan och bretzlen utan att sänka volymen mellan buk och hakskägget.

Stabil vörtstyrka och brungul kulör samt ett mustigt skum transformerar upplevelsen från butelj till svälj.

Väl vid trattkantarellen i potatisstuvning dricker jag 2008 Christmann Riesling trocken från Nahe. Ett fruktigt vin som är insmickrande och klassiskt tyskt med gefühl. Inget märkvärdigt men utan anmärkning. 
 

Inleder veckoslutet med Dugges vårpilsner följt av 1998 Les Tourelles de Longueville och Chokladfabrikens pralinmix.

Det övergästa ölet alltför ambitiöst med för mycket karamell, pomerans och överdriven humlighet. Bärnstensfärgen och grumligheten släcker inte törsten, tyvärr!

Vin var förträffligt, gediget även om det nog redan peakat. En klassisk Pauillac är sträv och stram trots att vi här har ett andravin i glaset. Dessvärere blev temperaturhöjning och dekanteringen lite forcerad pga sen hemkomst. 

Godiset var faktiskt välgjort, smakrikt om än inte av belgisk sort. Den ljusa pralinen påminde om välgörarens doft och smak...

Grannen med rötter från Chicago serverar bly-ray versionen av The Hurtlocker och jag serverar gangsterölet Goose Island (kolla youtube länkarna!).



Filmen var tydlig och helt ogenerad medan veteölet var grumligt och sött generat. Kombinationen var utomordentlig då den låga alkoholhalten inte störde koncentrationen i filmen fasanfullt gripande scener fyllda med frustration och grym död i kampen mot insurgents i Bagdad.



Gemensamt var dock övergästheten och förmågan att framkalla gåshud. Try it, you like it!

Rullen hade ju redan fått sex Oscars så jag måste ju ölet fyra Halls efter GB-bryggeriets grundare med samma namn.

2008 Cloudy Bay, Sauvignon Blanc är stiltypiskt, fräscht och fyllt av druvegna syror och aromer. Det är ju förstås inte obekant att nyazeeländskt vin från Marlborough distriktet och CB-producenten är kvalitativt och ofta renodlat.



Denna mineraliserade SB smakar lite fluor varavat med elegant fruktighet och hjälper till att sprida ryktet om fulländning. För egen del lyckades jag matcha smakerna till gårkvällens raclette, där vinet spelade en balancerad roll vid ostkanten...

Jag begåvas med två cypriotiska produkter; LEON oh KEO pilsner. Lagom alkoholhalt (4,5%) och ganska kontinental känsla - lätt maltighet varvat med söt humlighet.

Likt Afrodite skänker de värme och svalka på samma gång. Den omedlbara skönheten finns där inte men efter ett race känner jag KEOs bittert brödiga citrus smak som förflyttar LEONs lättja till blaskets icke erkända territorium.

Limasol vs Nicosia i ett regionalt heat som är jämt färgat och fylligt utan överdrift. Alltså, bara lite lätt exotiskt.



Jag förfriskas och njuter ett långt väga öl av klassisk grekiskt snitt och funderar på leverantörens lite komplexa tillvaro på den delade ön. Mer än 40 år av schism med smått kosovanska dimensioner. För att ge denna lilla utgrävning balans måste jag smutta på en EFES. En homogen pilsner bryggd med lite mer karaktär, om än lite oförtjänt stöddig i sin nya läckra pava. 

Nu beger jag mig till annan ö med ambitioner.

Februarisortimentet gör en inte besviken. Äntligen en förnäm österrikare med spänst. 2008 Schloss Gobelsburger, Kammener Renner Grüner Veltliner är riktigt bra, för att inte säga komplett.

Nr 95880 169.00 sek. 

Ett väldigt sympatiskt och billigt vin för den som vill ha lite mer volym och fräschör utan at känna sig uppkörd. Det finns endast 800 flaskor i Monopolets lager. Rusa till pumpen och hämta din Kamptal .

Lång dag kröns med Lech och Zywiec öl från Polen. Inte konstigt då vi håller läger för fina fotbollsungdomar från Wroclaw i överschlessien, dvs från Bresslau.



Som tidigare redovisats på denna sida i cybersace smakar polskt mjöd som vardagsbier från Tyskland. Ingen särskild finess men mycket öl per sloti.

Glömt att notera erfarenheter från trettondagsäventyret i Bohuslän.



Ett dygn på Vann Spa i Lysekils utkanter gav mersmak. Det av Gert Winblad designade Spa:t ståtade med generösa faciliteter: rymlig lobby med klarfärgad konst och stor mängd levande ljus gav ett varmt välkomnande i den trettongradiga kylan. Resturang och barer också stylade enligt det nya decenniets krav på brun-svarta nyanser i smal förpackning. Breda Fogiasoffor i gråton och ryamattor bidrog till värme innanför de stora glasfönstren mot Gullmarns frusna vatten.

I matsalen satsade den unge hovmästaren på inövat kallprat och skolad teknik. Där finns en del att slipa på enär resturangmiljön har potential. Menyn var inspirerad av trakten; havsfisk och hjort. Vinlistan OK men saknade kvalitativa glasalternativ. Det gjorde dock inte öl diton, om än lite slarvig avkylning.

Rummen förvisso stylade men inte bortom klassisk konferensanläggningsprofil. Även där helt och rent med intressanta belysningslösningar.



Och i Spa:t kunde ett fåtal baddjävlar simma runt i sex olika pooler med tempratur-, ljus- och ljudvariationer. Skönt! Saknar dock utomhusbubbel. Därtill panoramabastu, turk och finnsauna. I övrigt rent, tyst och fruktigt. Behandlingarna på nedre botten hade tydlig feelgoodkaraktär och satsade hårt på mangoinpackning och havssaltspeeling. Också skönt. Min underbens- och handkur var avslappnande och nästan suggestiv i sin blommiga stearinsljusmiljö. Gott handlag om än lite väl ambitiöst... 

Pasta, bröd och vin är föda efter en köldmil kring Kottlasjön - där det f.ö. finns isbjönar...!

2004 Chianti Classico Poggio Teo är värd att notera för den som vill ta en klunk med typisk Brunellostil. Lätt, vikande tanniner och en rejäl potion kanel och choklad i en modern förpackning. Alltså, Sangiovese i bästa stil utan överdrifter, som vinagenten förkunnade.



Belissimo!

Missa inte din fryskalla Nastro Azzurro från Peroni! Dvs som uppvärmning.

Ny klassisk Veltliner med säregen grape, ananas, päron och spritz förkyller kall fredagstallrik. 2008 Hiedler Grüner Veltliner är nyinkommen och ger typisk pepprighet och rondör. Allt för en mycket anständig peng.

Alltså, åter till drykesrutinerna efter veckor av pilsner och champagne pimplande. Sehr schön!

Under 2009 har vårt folk fortsatt att missbruka modeordet; "absolut" i stället för det enkla "ja eller ja tack". Nu måste det vara slut med käckt stureplanslingo!



Detta konstaterade den konstnärlige professorn i sitt nyårstal som främst fokuserade på borgligheten illustrerat i familjen Strauss musikaliska förvecklingar. Vi njöt en kavalkad av filmaticerade kompositioner och lärde oss mycket mer om dåtidens valser och polkor samtidgt som framförallt Johann seniors fasoner visavi sina inte obegåvade söner. Och inte minst om hur 1800-talets klassiska stil blev ett genombrottet för borglighetens kulturella utveckling, där till och med lillebror Eduard Strauss som diplomat lyckades skapa ljuv musik.

Innan denna omfattande musikbetraktelse avnjöts en stor festmåltid i Brunnby församlingshem. Hummer och musselsoppan spolades ned med blommig och stadig Taittinger Millesimé 2002, piggvaren och hjorten ackompanjerades av 2005 Morey-Saint-Denis och Clos des Ormes 1:er Cru och till osten en 2005 Riesling Auslese - Horst Löwenstein.

Bourgognen var nog lite ung men ändå vuxen uppgiften och skänkte oss alla bybor stram finfruktighet. Doktorn övervägde länge att slänga in den dyrare Drouhins 1995 Pommard-Epenots men tur var väl det då Georges Ligniers et Fils finlemmade omogna pinottolkning spred en doft av både borglighet och wienertoner. Dock inte alldeles prisvärd, ens en nyårsafton - tyvärr. Möjligen borde temperaturen ha sänkts en liten aning före inmundigandet. 



Och till tolvslaget och decennieskiftet Taittinger Nocturne - en nästan halvsöt variant (18 gr restsocker). Alltså, en riktigt brödig och nötig pärla till gåslevern och det fantastisk sprakande fyrverkeriet med höjd. Tack Danko!

Labouré-Roi Chablis 1er Cru är fruktig och balanserad. Den doftar nötkola och äppelmos. Smaken är frisk, smörig och mineralhaltig som sig bör. Jordmånen består av sediment från sjöbotten med ostron och flinta som grund.

Chardonnay druvan utsätts här i norra Bourgogne av låga temperaturer och ger därför ett ljusgulare vin än vid guldsidan i Beaunetrakten.



Fondbergs import av Labouré-Roi har nog trots allt en orättvist dåligt rykte.

Jag håller halvblind vinprovning för kollegorna. Det blev rött italienskt gangstervin i Konstakademins pampiga lokaler, med viss Bellini atmosfär.



Intro om romarnas ekfat, italiensk otvungenhet och matglädje samt om vikten att bygga smakbryggor. I detta fall Peccorion Romana och nedkokt balsamvinäger. Därtill prat om Sangiovese och Nebbiolo druvornas komplexa karaktär samt frågesvar om super-Tuscany från kunnig göteborgare liksom receptivitet från törstig juvenalare.

I glasen fanns:
* Vitiano från Falesco 2007: mjukt merlotbaserat vin med mjuka och insmickrande tanniner.
* Peppoli från Antinori 2007: ung, örtig chianti med choklad och tobaks profil. Inget fiasco!
* Barbaresco från Vogheri 2003: ett fynd med animalisk, rosig, tryfflig och komplex. Prisvärd!

Kvällen avslutas med italico buffet och talträngdhet - Signiore Dottore Franco reflekterar och Don Håkan belönar, betraktar och berömmer nästan alla.